Decemberdött

Såhär i december blir det sällan mycket skådning. Dagarna är korta och med annalkande jul hinns inte mycket med. Det har mest blivit korta små turen i närområdet samt ett par försök på skogsfåglar längs Knypplanvägen, dock mest utan resultat. Jag tror inte att järpar och tjädrar existerar... (well, förutom de jag sett förr om åren. Då fanns de, men nu finns de inte längre.)

Det har nästan blivit mer kryssande framför datorn och de webkameror jag kikar på. Idag fick jag äntligen in Gray Jay, grå lavskrika, på matningen i Ontario. Jag har väntat på att få se denna släkting till vår lavskrika och nu satt den där till slut. Kul!

Har också börjat titta på en matning i Marietta, Georgia. Det roliga med de olika matningarna är att det är rätt olika arter som dyker upp på dem, variation med andra ord! Det finns faktiskt ingen art jag hittills haft på alla tre matningarna...

Mer fågelbord!

Det är tydligen inte bara här hemma man kan spana på ovanliga pippis. Kikade lite på webbkameran från Ontario och det var rätt trevligt, lite blåskrikor, en hårspett, några amerikanska talltitor och ett par tallbitar. Så plötsligt kommer det en hona brokig kardinal och sätter sig på mataren. Det är en art som normalt flyttar söderut och inte alls ska finnas i Ontario nu i november. Jag tänkte att jag sett fel, att det nog var nån liknande art som finns där, men tydligen hade andra också sett henne. Lite kul sådär! Brokig kardinal har fö setts i Sverige också, två gånger till och med. Den ena ringmärktes på Gotland, den andra var om jag inte minns fel på ett fågelbord i Ångermanland.

Brokig kardinal och kragjärpe

Här i Sverige är väl inte direkt skogshöns nåt man tänker på som fågelbordsfåglar, men på den här mataren i Ontario dyker det uppenbarligen då och då upp kragjärpe. Kort efter att skärmdumpen ovan tagits dök det upp en blåskrika, varpå kragjärpen reste sig och spärrade ut nackfjädrarna och såg riktigt imponernade ut! Blåskrikan försvann lika fort som den kom...

PS. Min lista för fågelbordet i Ithaca utökades precis med vitbröstad nötväcka. Tänk vad man kan se via nätet!

Fågelmatningar

Det är full rulle nu ute på min fågelmatning. Fröna går åt fort och jag måste fylla på ungefär varannan dag. Jordnötter och talgbollar går också åt, särskilt när skatorna dyker upp. Jag har köpt kokosnötter som jag halverar och hänger upp, och när de ätit upp kokosen fyller jag dem med hemmagjord "talgmassa". Den görs lätt genom att smälta ister och sen hälla i blandade fröer, hackade jordnötter, havregryn och sånt. In i kylskåpet tills det blivit lagom stelnat så den går att fördela i kokosnötter med en sked, och sen antingen in i frys för lagring, eller så hänger jag upp det med en gång. Jag skulle tro att det är bra att tillsätta lite matolja sen när det blir kallare ute, så det inte blir så hårt när det fryser.

Tyvärr är dagarna korta nu, så det är inte länge man kan se sin matning. Men då finns det internet och webbkameror! Jag sitter och kikar på Cornell Lab of Ornithologys båda webkameror på fågelmatningar i USA. Den ena är i Ithaca, NY, och den andra i Ontario. Jag har mest kikat på den i Ithaca och hittills skrapat ihop en hyfsat "datorkrysslista" bestående av spetsstjärtad duva, hårspett, dunspett, blåskrika, guldsiska, husrosenfink, amerikansk talltita och östlig gråmes. Dessutom dök det nyss upp fyra-fem fåglar som jag tror var brunhuvade kostarar, men jag är inte så hemma på amerikanska fåglar så jag vet inte om det finns nåt annat som ser ut ungefär så också.

Här en liten skärmdump från hur matningen såg ut för sådär en kvart sen. Blåskrikor, en spetsstjärtad duva och hackspetten torde vara en dunspett.

Ökenstenskvätta och ringmärkningsmöte

Förra veckan körde jag ner för att kika på ökenstenskvättan i Trosa. Den hade varit där några dagar och visat upp sig kanonfint, och det verkade inte vara svårt att hitta när jag kikade på kartan så jag for dit. En bunt skådare och fotografer stod och spanade på en pinne, där det inte satt nån fågel. Den satt istället på en container en bit bort. Fotograferna visste dock att den gärna satte sig på pinnen ibland och väntade för att få bra bilder
Fågeln var helt orädd och vid ett tillfälle flög den ner och landade mitt framför fötterna på mig. Den jagade med framgång insekter som den vid flera tillfällen tog efter halsbrytande jakter hit och dit.

Så flög den och satte sig på pinnen och kamerorna gick varma. Jag stod lite på "fel" sida så jag hade motljus, men det har jag inget som helst emot. Jag gillar motljusbilder! Ökenstenskvättan hade en fantastiskt vacker sandbeige färg och såg strålande ut i solen. Blev många bilder på minneskortet. Ökenstenskvättan är fortfarande kvar när detta skrivs, vi får väl se hur länge den tänker stanna.

Förra veckan var det också ringmärkarträff för CES-märkningen vid Oxängen. Hela hösten har Lars & Co röjt och fixat till märkplatsen, och nu fick vi andra komma och se hur det blivit. Vilken fantastisk förändring! Platsen kring märkbordet är nu grusad och nya hängare för väskor och jackor är uppsatta. Spången ut i vassen har de stagat upp och lagt om, nu behöver man inte vara rädd om livet längre för att gå ut på den. Nätgatorna är röjda, stigarna är lättgångna... det känns helt enkelt fantastiskt. Ska bli riktigt kul att jobba där nästa säsong!
Dessutom hade vi möte för att styra upp vad vi vill göra med märkplatsen och vi beslutade oss för att bli en arbetsgrupp under UOF. Det här blir nog riktigt bra, i och med att vi nu blir mer knutna till UOF kommer det kännas lättare att göra reklam för platsen och kunna visa upp den ännu mer för intresserade. Uppland lider ju lite av att det inte finns någon fågelstation här, men förhoppningsvis kan Oxängen iaf väga upp det lite. Kan knappt vänta nu till våren... :)

Toppfåglar

Jag gillar fåglar som sitter exponerat i trädtoppar. Enkelt och fint och inget skulkande i buskar. Vissa arter är bättre än andra på detta. Kråkor gillar att sitta öppet, men är kanske inte världens mest spännande. Törnskator är också bra på sätta sig så man ser dem. Och så finns det hökugglor.

Hökugglor är ytterst karismatiska fåglar som dessutom är relativt lätta att se (om de finns i krokarna). De får alltså många plus av mig. Eftersom en hökuggla setts igår längs Knypplanvägen blev det en sväng dit idag. Ugglan var visserligen inte kvar riktigt på samma plats som igår, men på ett hygge en bit bort satt den. Som vanligt var den rätt orädd och visade upp sig fint i olika torrakor. Tyvärr var ljuset hemskt tråkigt (mulet och grått) vilket gjorde att mina foton blev rätt trista. Nåja, kunde väl rädda upp det hyfsat i bildbehandlingsprogrammet, men det är ju så tråååkigt att jobba med bilder i datorn (vilket väl förklarar varför jag inte är särskilt bra på det).

Övrigt längs vägen denna gång var en sparvuggla som hördes ganska nära, rätt gott om kungsfågel och några roliga meståg, samt härligt bubblande orrar. Dessutom hördes två lock av vad som lät som bändelkorsnäbb, men naturligtvis sågs inga fåglar och de lät inte mer. Ibland måste man släppa saker som obestämda.

På tal om nåt helt annat har det skett ett under i Hjälstaviken. Äntligen, ÄNTLIGEN har den irriterande överliggaren sågats ner så att vi korta når över räcket i tornet! Ska bli kul att komma dit nästa gång och se hur det ser ut.

Dimmiga dar

Igår var en sån där riktigt rå novemberdag. Dimma dimma när man vaknade och det blev en tur i skogen eftersom man knappast skulle kunna se nåt ute på fälten eller så. Uppe vid Skyttorp körde vi in på Knypplanvägen, men det var tyst. Tyst och stilla, inte ens en liten vindpust. Till slut hördes i alla fall några kungsfåglar och lite gråsiskor, och en korp flög förbi. På sista stoppet satt en arg nötskrika och skrek, men vad den var arg på lyckades vi aldrig se.

Istället blev det tillbaka till Uppsala för fika på Fågelsången och lite prat om fågelresor. I våras var vi i Portugal och det var alldeles fantastisk skådning nere vid Sagres på sydvästra spetsen, och det borde vara ännu bättre på hösten när det drar mer sjöfågel och rovfåglarna sträcker över. Så nu är planen att åka nästa september/oktober nån gång! Ska börja kolla upp när man ska åka och se till att boka hotell i god tid. Dessutom vill jag denna gång med på en båt ut på havet för att se havsfåglar nära, det finns ett bra företag som kör sådana från Sagres. Ska höra oss för om fler vill åka med också. Jag älskar att planera resor och det är skoj att ha nåt att se fram emot.

Såhär såg det ut vid Sagres, vid Europas sydvästligaste hörn. Mäktiga klippor! 31 mars 2013.

Allhelgonaskådning

Allhelgonadagen och en tur upp till Gävle för att sätta ljus på mina mor- och farföräldrars gravar. Dessutom passade vi på att svänga förbi Villa Rettig där en vitvingad tärna upptäcktes häromdan. En tärna nu i november känns ju helt galet, och därtill en vitvingad... stackarn har flugit rejält fel.

Det var ingen konst att hitta fågeln, vi gick ut på T-udden och precis när vi undrade om vi gått rätt kom den flygande utanför udden. Sen visade den upp sig fint på nära håll där den fiskade. Fågeln ifråga var en ungfågel vilket var lite kul då jag bara sett adulta vitvingade tärnor förr. Tärnor flyger så graciöst och jag gillar "träsktärnornas" oförutsägbara flykt där de kastar sig hit och dit.

På originalbilden kan man faktiskt också se tärnan på denna bild, här kan man möjligen ana den som nån vit liten pixel precis till vänster om tubkikaren. Tja, om man som jag vet var man ska leta i alla fall...

Efter en liten stund var det visst nog med fiskande och tärnan landade på träpålar en bit ut i vattnet och där satt den också till vi lämnade. En vacker fågel, men man hoppas ju att den tar sitt förnuft till fånga och drar söderut innan isarna lägger sig...

Här ses den lite bättre. Vitvingad tärna, 1k.

Purpurhäger och talgbollar

Ja, umm, det där i förra inlägget om att jag egentligen bara drar inom Uppland... well. Stack igår iväg för att kika på purpurhägern i Dalarna. Hägern hade hittat ett dike vid sjön Fatburen i närheten av Hedemora, där det tydligen fanns gott om småfisk. Såpass gott att den inte bemödade sig om att röra sig från sin plats i diket under hela tiden jag var där! Den stod mestadels bara still med ryggen mot oss (så ohyfsat!), men då och då vaknade den till för lite fiskafänge, och några gånger vände den på sig så man kunde se den fint.

Här stod den (pilen)...

...och så här såg den ut när den behagade visa sig. Purpurhäger, 1k.

Kvällen ägnades åt att göra egna talgbollar, eller fettkakor är nog ett bättre ord eftersom de inte innehåller talg. Jag smälte ister och blandade i hackade jordnötter, havregryn, solrosfrön och hampfrön. Samt lite av nån slags müsliblandning jag köpte men som jag inte tyckte var vidare god. Därefter hällde jag det hela i en muffinsform och en halv kokosnöt jag hade liggande. Nu ligger alltihop i frysen och väntar på att komma till användning. Håller tummarna för att fåglarna gillar det!

Upp till Hälsingland för en snäppas skull

Skådarled vid Stenöorn

Igår kom ett larm om att en gulbröstad snäppa (Calidris bairdii) upptäckts i Hälsingland, och vi gjorde genast upp planer för att åka. Normalt drar jag inte utanför Uppland, men jag gillar verkligen vadare och det är trots allt inte SÅ långt till Hälsingland...

Hursomhelst, imorse bar det av. Turligt nog var det ju omställning till vintertid så vi "vann" ju en timme på morgonen! Klockan halv sex bar det av norrut i mörkret, lite nervöst, vi visste ju inte om fågeln var kvar. Visserligen hade den varit kvar i skymningen men man vet ju aldrig. Det var först när vi körde in i Söderhamn som vi såg larmet om att den hittats igen. Pust!
Platsen som snäppan valt var Stenöorns naturreservat utanför Söderhamn, vilket visade sig vara en jättefin plats. Det var lite roligt, vi gick ut på strandängar som påminde om Gotland eller Öland, förutom att de var bevuxna med kråkbär! Fjällhed möter strandäng, typ.

Hursomhelst, den gulbröstade snäppan gick så fint tillsammans med tre kärrsnäppor. Till en början höll den sig en liten bit bort, men så tog sig gänget en flygtur och landade närmare oss. Och sen en till, och nu kom de riktigt nära! De verkade dock inte det minsta bekymrade om oss utan sprang runt och letade mat i leran. Den gulbröstade, som var en ungfågel, var väldigt aktiv och sprang ibland nästan som en sandlöpare. Fågeln var vackert tecknad i varmbeigebrunt och vitt, en riktigt prydlig liten sak. Som så många andra gånger när man sett rariteter undrar man vad som fick den att flyga hit. Den här lilla vadaren borde vara på väg mot Sydamerika, inte springa runt på en strand i Hälsingland!

Vad vacker jag är!

Den gulbröstade snäppan (andra från höger) med sina kompisar kärrsnäpporna.

Fyra snösparvar flög över oss flera gånger och landade också fint ute på en revel. Snösparvar är verkligen fina fåglar. Så småningom drog vi oss tillbaka och gick bort till tornet, en fin skapelse i flera etager och med fiffiga små alkover där man kunde fika gömd från vinden. Ett litet snickarglädjetorn kändes det som, genomtänkt och fint! Dessutom skakfritt, och, naturligtvis, med lagom högt räcke. Återigen får jag fog för min misstanke om att det bara är i Uppland som de bygger torn med galet höga räcken.

På väg hem kom ett larm om att en kafferseglare setts i Skåne. Helt otroligt! Fick lite flashbacks till när vi letade (och totalt misslyckades med att hitta) sådana i Portugal. Dessutom har det setts en purpurhäger i Dalarna. Vilken dag på raritetsfronten!

En sista bild på denna vadare som visade upp sig så underbart fint.

Kust!

Förra helgen tog vi en tur till kusten, närmare bestämt Rödhäll som ligger uppe på Hållnäshalvön. Det tar ett tag att köra dit men det är så vackert ute på Hållnäshalvön så det är klart värt det. Vi letade lite skogsfåglar längst vägen ut men hittade inget utöver en korp, en havsörn och en dubbeltrast. Gråspettarna ville inte visa sig. Väl ute vid Rödhäll spanade vi ut över havet, men det var en lugn dag. Några sjöorrar drog förbi liksom ett par tobisgrisslor, men annars var det inte mycket att se. Höstens första sidensvansar landade kort i träden bredvid oss, trevligt! Det blåste lite nordanvind så det gällde att stå i lä.

Bekväm skådning vid Ledskärsbryggan

 Efter ett par timmar gav vi upp och begav oss till Ledskär. Här var det mer fågel, mycket änder och svanar men också några få vadare. Fyra snösparvar sprang runt på strandängarna, kul! Vi stannade också till vid Boholmen och kunde lägga till fem bergänder och drygt 30 salskrakar till dagslistan.
Sen åkte vi hem, nöjda med dagen.

I tisdags åkte jag till Övre Föret en sväng eftersom det rapporterats en bergand där, och jag gillar att kika på bergänder. Jag ser dem inte så ofta så det är bäst att titta på alla man får tillfälle till så man lär sig nåt! Naturligtvis sov fågeln hela tiden när jag var där (om jag nu tittade på rätt fågel!), men den uppvisade i alla fall mycket vitt vid näbben samt svag vit kindfläck liksom rundat huvud utan tillstymmelse till tofs. Tidigare hade den rapporterats som hona, men jag tyckte nog att fågeln var såpass brun att det bör ha varit en ungfågel. Vet inte riktigt när de börjar rugga om så det går att säga om det är en hona eller hane. Senast jag såg bergand i Övre Föret var det en ung hane, i november. Den hade ruggat in en del adulttecknade fjädrar så den var lätt att könsbestämma. Men denna? Jag vet inte.

En fin honfärgad salskrake simmade också omkring i Föret, den visade upp sig föredömligt precis utanför tornet. Så nära har jag sällan sett salskrake förr. Salskrake är ännu en art som är ovanlig i Årike, jag har bara sett en förr och det var en hane som lyfte och försvann iväg åt söder precis när jag kom. Hade jag kommit fem sekunder senare hade jag inte sett den...

Salskrake

Rött rött i Hjälsta

Som om det inte var nog med den rödhuvade törnskatan så upptäcktes häromdan en rödhalsad gås i Hjälstaviken. Jag kunde inte åka och se på den i helgen pga jobb, men igår tog jag en sväng.

Otroligt lite vatten i viken denna höst.

 Det var ganska dött i viken när jag kom fram, i stort sett alla gäss var ute på fälten nånstans och betade, så det var inte mycket att se på. Rätt mycket bläsänder dock, och en fin honfärgad blå kärrhök (en vacker dag ska jag lära mig åldersbestämma dem så jag slipper kalla dem honfärgade!) som visade upp sig fint. Några andra hade sett en småsnäppa och pekade ut en liten vadare, men efter att ha stirrat på fågeln länge och konsulterat böcker och funderat och kikat lite mer kom vi fram till att fågeln ifråga var en något kortnäbbad kärrsnäppa. Jag har ingen aning om rasen arctica, som ska vara liten och kortnäbbad, nånsin dyker upp i Sverige. Dessutom har jag ingen koll på inomrasvariationen hos kärrsnäppa. Tänk vad mycket man inte vet och vad mycket det finns att lära sig! När det gäller fåglar kan man aldrig bli fullärd. Den riktiga småsnäppan hittade jag dock aldrig, den gömde sig väl nånstans.

Nå, det var ju den rödhalsade gåsen vi alla i tornet var ute efter, och efter drygt två timmars väntan dök den faktiskt upp. Vi i tornet såg aldrig när den kom in, plötsligt stod den bara där med flocken vitkindade gäss som vi tyckte vi spanat igenom massor av gånger. Enligt folket på kokullen hade den tydligen kommit in med en flock sädgäss och landat bland de vitkindade. Hursomhelst fick vi nu se den fint, och bara ett par minuter senare hittade någon en prärielöpare ute nära staketet som går ut i viken. Tänk att den är kvar.

Rödhalsad gås. En adult fågel vilket syns på den stora kindfläcken samt de två tydliga vita banden på vingen (vilket dock inte syns så bra på just denna bild).

 En fin dag som slutade riktigt bra med att gåsen kom fram. Jag har visserligen sett rödhalsad gås förr i Hjälstaviken, 2008, men det är en så fin fågel att man inte riktigt kan se sig mätt på den. Tyvärr kom jag dock för sent för att ha chans att se eller höra den möjliga unga citronärla som tydligen befann sig runt korna på kokullen tidigare... eller kanske lika bra, obestämda fåglar kan vara ganska irriterande!

För lite jämförelse, här är en bild jag tog på den rödhalsade 30 augusti 2008... nästan sida vid sida med en dvärgkanadagås. Dvärgkanadagåsen är visserligen med stor sannolikhet en rymling nånstans ifrån, men ändå en rar gäst i Hjälsta. Enligt mina anteckningar sågs jag tydligen dessutom en stripgås i viken samma dag. Många konstiga gäss den dagen alltså!

Nu väntar vi bara på nästa röd-fågel att dyka upp i viken denna höst. Rödhalsad snäppa kanske? Eller varför inte en rödhalsad trast?

Dags för matning

Har diskat fågelmatarna som legat i förrådet över sommaren. Så snart de torkat ska åtminstone några fyllas med frön och hängas ut i äppelträdet utanför fönstret, sen är det bara att vänta och se vad som dyker upp. Jag har tur som bor i en lägenhet med utsikt över ett litet grönområde utan insyn men där man ofta kan se fåglar utanför i träden. Alldeles nyss hoppade en taltrast runt i bärbuskarna nedanför tillsammans med koltrastarna som alltid håller till där om hösten. Det är bara andra gången jag ser taltrast här, så det är roligt!

Hursomhelst, matarna ska upp och förhoppningsvis dyker det upp nåt roligt vid dem. Vid en matning såhär nära ett bostadsområde får man förstås inte lika mycket som somliga andra kan ha på sina, men det är kul ändå. Dessutom kanske det är lika bra att det inte kommer hundratals fåglar, då kanske de andra i huset skulle börja klaga... även om matningen inte är på bostadsrättsföreningens mark utan på andra sidan staketet.

Stenknäck, talgoxe och grönfink på matarna. Februari 2013

Så här såg matningen ut förra vintern. Jag har två frömatare, en med solrosfrö och en med hampfrö (fast ibland blandar jag dem också), en behållare med jordnötter och en behållare för talgbollar. Dessutom brukar jag hänga upp halva kokosnötter till mesarna och strö ut lite havre på marken till gulsparvarna. Ibland hivar jag ut några halverade äpplen till trastarna också. Förra året fick jag en rolig blandning av fåglar med både bo- och bergfinkar, grå- och grönsiskor, stenknäck, domherre, fasan och min absoluta favoritfågel och en klar överraskning såhär i stan, en stjärtmes! I år hoppas jag att en snösiska kan hitta till min matning, det är ju siskår i år så det borde inte vara omöjligt.

Ovanliga fåglar, vackert väder och lite till!

Det blev en riktigt lyckad tur till Hjälstaviken igår. En rödhuvad törnskata hade upptäckts kvällen innan, och såna ser man inte varje dag i Sverige så det gäller att passa på! För en gångs skull pallrade jag mig upp tidigt och svängde in på parkeringen vid Hårby redan strax efter klockan sju. Jag var dock inte ensam trots den tidiga timmen även om den stora massan ännu inte kommit. Gick ner längs vägen mot tornet och anslöt till den lilla skaran som stod där. Och visst, de hade sett törnskatan även om den nu hade gömt sig nånstans i ett snår. Vi spanar på snåret och nån ropar till att "där är den!". Men lika fort hoppade den ner i snåret igen innan jag fått syn på den... attans. Vi spanade vidare på snåret innan vi hör ett rop om att den nu sitter i ett träd närmare vägen... hur flög den dit utan att nån såg? Nåväl, nu ser jag fågel riktigt fint och får också foto på den i det vackra morgonljuset.

Rödhuvad törnskata, 1k

 Vi njuter en stund av törnskatan innan den flyger iväg och sätter sig i en liten en längre bort. Vi är några som bestämmer oss för att gå ner till tornet även om det på morgonen är svårt ljus där. Prärielöparna hägrar! Kort efter att vi äntrat tornet hittas den ena som går tillsammans med en brushane rakt utanför tornet. Sen dröjer det ett tag innan vi plötsligt hittar nummer två som landat nordost om tornet med några brushanar. Denna är både närmare och i bättre ljus, men tyvärr står den inte där länge utan flyger iväg längre bort. Helt otroligt egentligen med så få vadare i viken, men två av dem prärielöpare...

På väg ner mot tornet.

Solen hade nu börjat värma lite mer och jag bestämde mig för att ta en tur till WWF-spången i vikens södra del för att kanske se några skäggmesar. Stannade naturligtvis till en stund vid törnskatan på väg tillbaka till bilen och pratade lite med folket där. Den satt fint i sin en och flög då och då ner och tog insekter som den käkade upp. På vägen efter Hårby flög en blå kärrhök förbi precis intill bilen, oerhört snyggt.

Jag parkerade vid Stora Parnassen och knatade ner mot spången. Från spången sågs inte mindre än 21 gråhägrar som for runt i luften med massor av måsar. Anledningen var nog den unga havsörn som flög runt bland dem och gjorde halvhjärtade försök att plocka någon fågel i luften. De hade dock inga som helst problem att smita undan, en ung havsörn är sällan smidig nog att ta en fågel i luften. Gick vidare en liten bit och just där vassen börjar hoppade faktiskt två skäggmesar på spången. En hane och en hona, de är så vansinnigt charmiga med sina fluffiga kroppar och pyttesmå vingar.

Skäggmes, hane.

 Jag stod och såg på dem länge, när plötsligt en ny fågel hoppade ut från vassen upp på spången. En vassångare! Verkligen oväntat och jag skyndade mig att försöka få några bilder så folk skulle tro mig. En koll i Svalan ger att det finns ytterst få oktoberfynd, endast två fynd i Sverige som är senare än detta. Vassångaren hoppade upp i vassen och så dök en annan fågel upp och ett tag tänker jag att det är två, men ögonblicket senare ser jag att fågel nummer två är en rörsångare. Sent datum för den med! Båda försvann bort i vassen och skäggmesarna hoppade också in.

Vassångare. Här syns den rundade stjärten och de långa undre stjärttäckarna som når nästan ut till stjärtspetsen, en karaktär typisk för locustella-sångare.

 Jag traskade vidare längs spången bort till gömslet. Några sävsparvar på vägen liksom lite blåmesar är det enda jag hittade. Från gömslet såg jag inte så mycket, lite hägrar och skrattmåsar och så några krickor som simmar precis utanför. På väg tillbaka hördes en gärdsmyg och skäggmesar sågs igen, nu plingade också fler inifrån vassen.

Eftersom vädret var så fint ville jag inte åka hem riktigt än, så jag åkte tillbaka till Hårby för att ta mig en titt till på den rödhuvade, och tänkte att det dykt upp lite fler folk man kände att prata lite med. Nu var det svårare att hitta parkering, men jag stuvade in bilen (bra med liten bil!) och gick ner. Mer folk nu och törnskatan satt kvar i sin en. Men så tog den sig en flygtur och landade i en buske nära oss. Kamerorna smattrade men fågeln såg oberörd ut.

Här spanas det rödhuvad törnskata!

Lite fel inställningar på kameran gjorde att bilderna blev lite mörka. Jaja.

Lustigt hur handbasfläcken, som verkligen såg stor och välavgränsad ut imorse, nu såg mindre ut och klart suddig i konturerna. Efter en stund blev törnskatan bortjagad av två arga ängspiplärkor och tog skydd i en liten rönn där den lyckades med konststycket att helt kamouflera sig.

Mycket nöjd med en lång och solig dag i Hjälstaviken begav jag mig så hem för att kika på Svalan på de fina bilderna folk tog på fågeln.

Årike i oktober

Solen sken så det blev en sväng till Årike Fyris. Började vid dagvattendammarna där en flock steglits höll till, och sen promenerade jag längs med diket till reningsverkets slamplattor. Det var inte så mycket där, några gråsiskor åt ogräsfrön tillsammans med en bunt pilfinkar, en sävsparv hoppade i vassen och några ängspiplärkor lockade över mig.

Steglits

På väg tillbaka stötte jag dock upp en beckasin precis framför mig, och kunde se hur en liten, kortnäbbad beckasin flög iväg lågt över marken för att dimpa ner knappt tjugo meter bort... dock på andra sidan diket. Dvärgbeckasin, kul! Gick runt diket och över på andra sidan för att se om jag kunde hitta den, men till ingen nytta.

For istället ner till Vindbron och gick längs spången ut till plattformen. Här var det både tyst och tomt, ute i Föret låg visserligen en bunt gäss, några knipor och en storskrake, men det är så svårt att kika från plattformen så det blev bara ett kort besök. Jag förstår verkligen inte varför det är så högt räcke på plattformen, den är inte mer än en och en halv meter över marken och ingenstans är det vatten under den! Likväl har jag inte en chans att nå över med tuben och den enda "pallen" som finns är hopplös att stå på med tub.

En rödhuvad törnskata har hittats i Hjälstaviken, och prärielöparen är visst kvar och tycks ha blivit två. Får nog bli en tur dit imorgon.Tur att jag sett rödhuvad törnskata tidigare i Sverige (dock på Öland) så jag grämer mig inte så mycket om den inte är kvar.

Lite av varje

Björn med sin fyr

Humm. Har återigen glömt blogg. Så här kommer en liten recap av senaste månaden. Jag har inte orkar skriva ihop nåt om veckan i Ånnsjön, antingen kommer det senare eller inte alls. Vi får se. Det var inte så händelsefullt i vilket fall... :-)

Vi hade ett extra ringmärkningstillfälle den 7 september. Trevligt sällskap, fantastiskt rensade stigar och ganska bra med fågel om än inget särskilt. Dagen innan hade de andra sträckt alla nät och fixat sidolinor, så en del blev nästan för sträckta och vi fick använda gummisnoddar för att få upp dem. Till våren ska alla nätstolpar fixas ordentligt så avstånden blir korrekta. Dessutom håller Lars och Bernt på att lägga grus där vi märker! Nästa säsong ska vi alltså slippa att stolsbenen sjunker ner i leran så man ramlar av... det är helt otroligt vilket jobb de har gjort här.

En stig! Och den är fri från tuvor! Rena motorvägen ut till näten nu.

Veckan efter blev det en tur till Björn med UOF, alla vi funktionärer åkte ut för att umgås och prata lite om föreningen och så. En mycket trevlig resa även om det inte var allt för mycket att titta på därute. Halva tiden hade vi dimma så vi knappt såg nåt... men det var ganska gott om bändelkorsnäbbar i alla fall och så fick jag årskryss på sandlöpare. Alltid trevligt!

Ung bändelkorsnäbb

Söndagen den 22 september åkte vi till Hjälstaviken för en fågelutflykt med mammas apotekarvänner. Passande nog hade en prärielöpare upptäckts kvällen innan, så det var en hel del folk där! Ännu fler kom efter en stund eftersom Rapphönorna hade sin årliga träff i just Hjälstaviken denna helg. Trångt i tornet men glad stämning så det gjorde ingenting! Och prärielöparen visade upp sig fint för alla.

Det märks att det börjar bli höst på riktigt nu, kvällarna blir mörkare och kallare och fåglarna färre. I förrgår hörde jag de första gråskimliga fladdermössen för året i Eriksberg. Deras läte i mörkret är höst för mig.

Hjälstatur

Eftersom de skulle måla om linjerna på våra parkeringsplatser var jag tvungen att flytta bilen senast klockan åtta imorse. Inget problem, en lysande ursäkt för en Hjälstatur!

Morgon i Stora Parnassen

Jag började dagen med att parkera vid Stora Parnassen och knata till Gömslet. Ute på långa WWF-spången satt några småfåglar. Upp med tuben. Buskskvättor och sävsparvar, och minsann, en blåhake! Årets första i Uppland för mig. Kort därpå dök det upp två till och alla tre blåhakarna for runt och jagade varann runt räcket. En av mina absoluta favoritfåglar, de är så vackra med sina ögonbrynsstreck och långa spinkiga ben. Blåhakarna livar verkligen upp den tidiga hösten med sin blotta närvaro.
 

Framme vid gömslet var det inte särskilt många fåglar, men en grupp storskarvar stod ute på de konstgjorda flottarna. Storskarven är en annan fågel jag känner lite särskilt för. Det är nåt väldigt ursprungligt över dem, något reptillikt som gör att jag kan titta på dem nästan hur länge som helst. När de står med vingarna utbredda drar tankarna åt pterodactyler och urfåglar. Att sedan fjäderdräkten blänker i alla möjliga färger när ljuset ligger på gör inte saken sämre.

Porträtt av ung storskarv

Att de gillar att stå med vingarna utbredda gjorde också att jag kunde se hur de äldre (som var i minoritet) ruggade. Man kunde tydligt se olika generationer fjädrar, till skillnad från ungfåglarnas snyggt jämna vingar.

På tal om ungfåglar så passade jag också på att träna att skilja på unga och gamla grågäss. Här är en bild som jag tycker illustrerar det ganska bra.

En gammal gås med en ungfågel kläckt i år framför. Notera den gamla gåsens vackert "vattenkammade" hals som ungfågeln saknar, samt att ungfågeln har en liten mörk fläck längst ut på näbbnageln. Dessutom finns skillnader på rygg och flank, men det är svårt att jämföra på just denna bild.

Nåväl, så småningom knatade jag tillbaka mot bilen. På spången satt nu inga blåhakar, men nära bron var det gott om sävsångare, blåmesar, lövsångare och en ärtsångare.

Ung lövsångare

Körde så till Hårbyparkeringen och knatade ner till tornet. Där var jag inte ensam som i gömslet. Det tog inte lång tid förrän en rödstrupig piplärka for förbi och lockade. Äntligen! Det är en art som jag alltid missat i Hjälsta tidigare av nån anledning. Nu hördes den flera gånger under tiden jag var där, mycket trevligt. Enorma mängde gäss låg ute på vattnet och när så en havsörn drog förbi lyfte alltig och for över tornet. Vilket skådespel! Denna mur av gäss som reser sig och väller fram mot och över en i en kakafoni av gåskackel. Något alla borde få uppleva!

I övrigt var det ganska lugnt vid tornet, sisådär 250 brushanar letade mat i vattnet och efter lite letande hittades ett tiotal kärrsnäppor och två unga spovsnäppor. Fjällgässen har nu anlänt och 14 stycken kunde jag hitta. Projekt Fjällgås har nu satt upp en särskild skylt om att folk ska försöka läsa av eventuella ringar på dem, men de var oartiga nog att gå på fel sida staketet så man mest bara såg deras huvuden.

Nöjd med turen begav jag mig sen hemåt fram ett-tiden. Nu ska jag försöka ordna med lite bilder från veckan uppe på Ånnsjöns fågelstation så jag kan skriva nåt om det.

Vendelmärkning

Igår var sista märkningen vid Oxängen för mig i år. En härlig morgon där man inte alls kände igen sig när man kom med bilen eftersom Lars röjt ännu mer. Helt otroligt! Nätgatorna var också röjda och superfina. Vilken lyx att slippa släpa sig igenom en djungel vid varje nätrunda!

Vi fick 58 fåglar om jag inte minns fel, rätt bra. Inga direkta rariteter men några nötväckor piggade upp liksom en liten köttbulle till gärdsmyg.

En ung törnskata satt i nätet på sista rundan, fin fågel om än bitsk!

Idag har jag (sent omsider) åkt upp till Ånnsjöns fågelstation och sitter nu här och skriver. På grund av nätstölderna tidigare i år får vi se lite hur det går med märkning häruppe, men nåt ska vi väl kunna göra!

Skåne 5-8 augusti

Ravlunda skjutfält

Med kort varsel blev det en liten Skåneresa i år. Jag har aldrig egentligen skådat i Skåne, så det kändes spännande att åka dit. Senast jag var där småtittade jag visserligen på fåglar, men det var inte så allvarligt och jag antecknade aldrig något. Denna gång var inte heller en renodlad skådarresa, men en del blev det!

Vi anlände på kvällen den 5 augusti och på väg från flygplatsen till Staffanstorp där vi skulle bo såg vi mest lite råkor och tornseglare. Följande morgon gav vi oss av mot sockerbruksdammarna i Örtofta. På grund av något bristfällig vägbeskrivning hittade vi aldrig riktigt rätt, men fick i alla fall se två skogsduvor. Istället åkte vi mot Silvåkratornet vid Krankesjön. På vägen passerade vi Flyinge där en vit stork flög över byn. Framme vid Silvåkratornet såg vi ytterligare två storkar, tjusigt! Det hade nu blivit riktigt varmt och det var lugnt på fågelfronten. Ute i sjön låg mest lite blandade änder och en fiskgjuse ryttlade ovanför.

Det fanns också ett fint gömsle varifrån änderna kunde ses på lite närmare håll. Dessutom gav det skugga, skönt! Jag uppskattade också enormt det faktum att räcket i tornet inte var högre än att jag bekvämt kunde se över det med tuben, och att det fanns olika höjder att kika ut genom i gömslet. Är det bara i Uppland som fågeltorn byggs med galet höga räcken så jag måste balansera på pallar eller stå på tå?

Efter att ha lämnat Krankesjön styrde vi kosan mot Börringe där det setts mindre skrikörn några dagar tidigare. Ingen sådan kunde hittas, men en stor mängd röda glador for omkring. De är så vanliga nere i Skåne att man knappt ens reagerar på dem... annat är det ju hemma i Uppland.

Dag två inleddes med lite sovmorgon varpå kosan sen styrdes mot Börringe igen. Inte heller denna gång sågs någon mindre skrikörn, men däremot hittade vi en brun glada vid Börringe kloster. Kul! Lunch intogs på en golfrestaurang vid Söderslätt. Golfrestauranger är perfekta att äta på när man skådar, det är lätt med parkering och de har oftast riktigt bra mat till billigt pris. Sen for vi till Foteviken. Den svartpannade törnskatan som varit där ett tag var dock inte kvar, men det var en fantastiskt fin lokal med härliga strandängar.

En miljö vi inte är bortskämda med hemmavid. Mycket gäss och så en tornfalk som satt precis intill oss och åt på byte.

Sen var det vidare mot Falsterbo för lite fika hemma hos Karin Persson och hennes familj. Tänk vad häftigt att bo som de gör intill fyren därnere, med fågelstationens nät i trädgården. Vi fick vansinnigt gott hembakt knäckebröd och beundrade alla fina hönsen. Så dök plötsligt en höna upp med inte mindre än arton nykläckta kycklingar!

Helt otroligt söta små dunbollar som matades med mjölmask av Karin.

Vår sista dag i Skåne gav oss valet att försöka se antingen kornsparv eller fältpiplärka. Vi skulle inte hinna med bägge, och valet föll på fältpiplärkan, delvis eftersom vi gärna ville äta lunch på Buhres fisk i Kivik. Morgonen inleddes med ösregn vilket höll i sig hela bilfärden mot öster. Ett snabbt beslut togs att äta först och hoppas att regnet gav med sig för att sen åka och leta piplärka. Ett bra val skulle det visa sig, vi fick vår fantastiska fisk på Buhres, och när vi sen styrde mot Ravlunda skjutfält hade det faktiskt klarnat upp!
Tackochlov hade vi fått en ordentlig vägbeskrivning till piplärkan, annars hade det nog varit svårt. Nu åkte vi helt enkelt till platsen, hoppade ur och började kika omkring. Först såg vi bara massor av stenskvättor, men efter en liten stund hördes ett obekant lockläte och en fältpiplärka slog sig ner på en sten nära och gav riktiga praktobsar!

Oturligt nog hade jag kameran i bilen just då, så fotot blev när den satte sig i en buske längre bort. Mycket nöjda med detta Sverigekryss (nummer 304 för mig) skyndade vi oss in i bilen igen då vi såg hur molnen tornade upp sig och regn återigen drog in.

Allt som allt blev det en mycket trevlig Skånetur även om vi inte såg lika mycket fågel som man kanske skulle gjort om man verkligen hårdskådat alla dagar. Men det får bli en annan gång!

Vittrut i sommarskrud

Tog en liten tur ut till Hjälstaviken idag. Var inte så hemskt mycket där, lite kärrsnäppor och enstaka kust- och spovsnäppor samt en småsnäppa var väl det roligaste. Ytterst dåligt med tringa-vadare, bara ett fåtal grönbenor och två svartsnäppor, varav en adult fortfarande i sommardräkt. Börjar bli sent för det. Ett tjugotal vitkindade gäss hade anlänt, annars är det fortfarande grågässen som dominerar. När sädgässen kommer sen, då är det höst.

Åkte istället in i Uppsala för att kika på vittruten som hittades igår i Brillinge. Den gick fint på en nyharvad åker nära Cirkus Scotts enorma tält. En liten pojke for runt med en gräsklippare på åkern, men truten var kolugn och tycktes inte bry sig alls, till skillnad från skratt- och fiskmåsarna som skrämdes upp.

Åldern på vittruten tycks dock inte helt klarlagt. Sommarfynd hör ju inte till vanligheterna i Sverige och följdaktigen är den här dräkten inte nåt de flesta är vana att se. Det tycks luta åt 3K pga ljus iris, men vad vet jag. Få se vad experterna säger...

Vit trut mot vitt tält och vit husvagn...

Bofinkar, bofinkar, bofinkar...

Har visst glömt uppdatera bloggen på sista tiden. Har varit några dagar i Skåne, blir en liten rapport därifrån imorgon eller så eftersom jag glömt kameran i bilen och inte kan publicera några bilder därifrån innan jag får tillbaka den. Men jag kan ju skriva lite om senaste ringmärkningstillfället jag var med på, den 25 juli!

Morgonen var lite disig men så småningom klarnade det upp och blev en varm och fin dag ute bland näten. Dessutom visade det sig att dagens allra första fågel dessutom var den klart roligaste, nämligen en ung flodsångare! Bevis alltså på lyckad häckning i krokarna, jätteroligt!

Flodsångare nummer tre i år, hur roligt som helst. Att det är en ungfågel syns bland annat på den tydligt gula mungipan. Notera också den böjda ytterkanten på vingen, typiskt för locustella-sångare.

I övrigt var det verkligen bofinkarna som gick till denna dag, inte mindre än 22 fångades och förseddes med ring. Sammanlagt 55 fåglar av 13 arter skäms inte för sig, en bra dag helt enkelt.

Gärdsmygen är verkligen en pytteliten fågel som inte går i näten så ofta här. Tack och lov kanske, de har en tendens att trassla in sig rejält. Denna var dock snäll och låg still i nätet och kunde lätt frigöras.

Ett-nollorna är här med besked

Ringmärkning i måndags. Vilken skillnad det var att gå ut till ringmärkarplatsen nu efter att Lars kört röjsåg och fått fram en ordentlig stig! För en gångs skull tog jag näten i vassen denna gång, annars brukar jag alltid hamna på att sätta upp sumpnäten vilket är betydligt jobbigare då det dels är jobbigare att gå ut till dem, och dels är de 2,7 meter höga och vassnäten bara 2,1. Naturligtvis lyckades jag med konststycket att skära upp mitt lillfinger på ett vasstrå (det heter "vass" av en anledning!) och var tvungen att gå tillbaka och plåstra om det eftersom det kändes onödigt att bloda ner hela näten och stolparna. Nåja, näten kom upp i alla fall.

Dagen karaktäriserades sen av ungfåglar, framför allt sävsångare gick till. Vi fick inget sånt där extra i näten denna gång bortsett från en gärdsmyg, en sån otrolig liten köttbulle till fågel! Ingen bild på den eftersom den tog ett tag att få ur nätet och såg lite trött ut, så vi märkte den snabbt och släppte direkt. Däremot fångade vi hela 61 fåglar vilket var säsongsrekord, roligt!

Rödhaken är en av mina favoriter, lugna och fina att hantera. De gamla är tjusiga med sina röda bröst, men jag är oerhört förtjust i ungfåglarnas varmbruna fläckiga dräkt. Denna har en fästing vid näbbroten, inte helt ovanligt. Jag brukar försöka plocka bort dem om det går.

En ung sävsångare, dagens art. Ungfåglarna är så fina att hantera, det är en fröjd att se deras fräscha fjäderdräkter till skillnad från de vuxnas mer slitna saker.

Svarthättan borde kanske egentligen heta brunhätta, för det är ju trots allt bara hanarna som har svart på huvudet. Både ungfåglar och honor är bruna. Denna ungfågel skulle kunna vara en hane men det går inte att se förrän den börjar rugga in nya fjädrar på huvudet. Om det är en hane så kommer den att se svartfläckig ut i skallen då ett tag.

Sveriges vanligaste fågel, lövsångaren, är rätt vanlig i näten också. Inga tungviktare precis, de väger omkring 8 gram. Den här unga lövsångaren kommer att flyga till Afrika i höst om allt går som det ska... att den kan!

Nu blir det bara ett tillfälle till för mig på märkningen vid Vendelsjön, i augusti drar jag nämligen upp till Jämtland och Ånnsjöns fågelstation för ringmärkning där.