I söndags gav vi oss av norrut för att göra ett besök hos lavskrikorna i Kittan, Gästrikland. Lavskrikor finns ju inte i Uppland så vill vi se dem får vi bege oss norrut, och de närmaste skrikorna är just i Kittan. Det regnade när vi gav oss av på morgonen, men när vi kom norrut övergick det så småningom i blötsnö. Vid Jädraås var vägen spårig och det låg en bil i ett dike där, så vi körde försiktigt. Väl framme vid Kittan var det inte mer snö än att det gick att köra ner på skogsvägen till matningen där lavskrikorna brukar hålla hus. Vi hoppade ur, satte upp lite falukorv på grenarna vid matningen och väntade. Först såg vi bara några talltitor på svålarna på matningen, men det dröjde inte länge förrän den första lavskrikan tyst kom inflygande och började mumsa korv. De kan verkligen röra sig tyst i skogen, plötsligt är de bara där! Snygga saker, framför allt i flykten när man ser det roströda på vingarna och den utspärrade stjärten.
Vi gjorde upp en eld och njöt av skrikorna som med jämna mellanrum kom fram och hämtade korv att stoppa undan nånstans i skogen. Tre lavskrikor kunde vi räkna till, och när de inte var framme kikade vi på mesarna som var väldigt orädda. Mest talltitor men ett par tofsmesar, nån svartmes och talgoxe samt nötväcka höll ihop i en flock. En trädkrypare gömde sig som vanligt mest på baksidan av en tall.
 |
| Lite suddig lavskrika och falukorv |
