Frövisjön levererar!

För ett år sedan var vi och kikade på en gulkindad kricka i Frövisjön, Västmanland. Visserligen får man inte kryssa gulkindade krickor eftersom de anses vara rymlingar, men det är en ruskigt snygg fågel och vi var ändå i krokarna eftersom vi nyss kryssat en större beckasinsnäppa vid Asköviken utanför Västerås. Varför nämna detta nu då? Jo, för igår kom ett larm på ännu en ovanlig and i Frövisjön, och denna gång kryssbar! Det rörde sig om en svartand, en nordamerikansk art som är mycket ovanlig i Sverige. Detta var bara tredje fyndet!

Nåväl. Så idag var jag dit. Det blåste halv storm och var ruggigt kallt, helgens högsommarvärme kändes riktigt långt borta. Men vad gjorde det? Anden simmade ju så fint där i sjön! En svartand är egentligen en ganska oansenlig and. Den ser ut ungefär som en väldigt mörk gräsandshona. Precis när vi kom och jag fått in den i tuben vingade den sig och visade upp en purpuraktig vingspegel som inte var kantad av vitt (gräsänder har vitt framför och bakom sin blåa vingspegel). Snyggt! Sen simmade anden runt borta i sjön och försvann då och då bakom vassruggar innan den gick upp på land och putsade sig en stund och sen sov lite.

Det blev inte mycket till bilder, men här ser man vingspegeln rätt bra.

Fast den fick bara sova en liten stund, för sen kom en adult havsörn förbi och fick förstås allt på vingarna. Svartanden lyfte med en bunt gräsänder och flög bort, men lyckligtvis vände de och kom tillbaka och alla som stod och såg på den fick se den riktigt fint i flykten! Den kändes rätt stor när den flög, men om den verkligen var det eller om det var en effekt av mörk fågel mot ljus himmel vet jag inte. Sen landade den rätt fint en bit bort i sjön och låg kvar där tills vi gick.

Svartand!

Svartanden med gräsänder.

Frövisjön är en väldigt fin sjö som tydligen restaurerats ganska nyligen, och det har verkligen gett resultat. Fullt med änder var det i sjön, inte bara svartanden och gräsänderna utan också krickor, skedänder, snatteränder, bläsänder, knipor och viggar. Det sågs också en årta men den missade jag. En rörhöna klättrade på en stam i vattnet, svarthakedoppingar visade upp sig och en brun kärrhök for förbi.

Frövisjön

Efter en och en halv timme var alla genomfrusna så vi åkte hem. Imorgon är det ringmärkning vid Oxängen, hoppas vädret blir lite bättre...

Helgskådning

Bekvämskådning vid Fysingen, 25 maj 2014.

I söndags var det upp tidigt, redan klockan sex åkte vi ner till Årike Fyris för att lyssna efter busksångaren som rapporterats därifrån. Vi gick längs med ån nedanför Ultuna herrgård, och en bit fram stod två skådare och spanade upp i en hägg. Inifrån häggen hördes en busksångares härliga sång. Den här busksångaren hade inte läst på ordentligt, den fattade inte att busksångare ska hålla sig gömda och vara svårsedda, utan den hoppade glatt runt i häggen och visade upp sig superfint! Då och då snappade den åt sig insekter eller nåt mellan sångstroferna. En av skådarna som stod där hade en stor kamera, han fick nog väldigt fina bilder på fågeln. Själv hade jag glömt kameran i bilen. Jaja.

Vi gick vidare söderut längs ån och det dröjde inte länge förrän vi hörde en annan acrocephalus-sång, denna gång en mycket snabbare sak, nämligen en kärrsångare. Och sedan en till bara 50 meter längre fram! Inte heller dessa fåglar hade läst på, för mer showande kärrsångare har jag sällan sett. Båda sågs mycket fint där de satt och sjöng.

Framme vid Källan kikade vi lite efter rörhönan som setts där, men det var tomt i vattnet. Luften var dock fylld av fågelsång och... mygg. De har visst kläckts nu. Dags att leta rätt på myggmedlet!
Vi tog en sväng ner till Övre Föret också, efter att ha stannat till kort vid tennisbanorna och lyssnat på en härmsångare. Vid Föret var det väldigt lugnt, en skedand simmade runt. Nu hade han börjat rugga till eklipsdräkt och såg lite halvruffig ut.

Sen blev det fika på Fågelsången (efter att ha varit iväg och röstat i EU-valet, man måste ju göra sin plikt!), och därefter var planen att vila lite hemma. Det blev det inte så mycket av, för jag hade nog bara suttit ner i tio minuter innan mamma ringde och sa att det var en rödhuvad törnskata i Fysingen och att jag skulle bli upplockad om en liten stund...

Käbblande ladusvalor vid Fysingen. Citronärlan och rödluvan var för långt bort för att fota...

Mot Fysingen bar det alltså, och väl där var det ganska mycket folk på plats som spanade ut över ängarna norr om Ströms gård. Efter en stund dök också den rödhuvade törnskatan upp och visade sig rätt fint om än på långt håll. En vanlig törnskata höll också till i samma buskar, fint att jämföra med. Citronärlehannen som varit på plats ett tag visade upp sig fint på en stolpe, men hans hona sågs inte till. Kanske ligger hon på ägg?
Eftersom det var söndag var fiket på Ströms gård öppet så man kunde mumsa gott samtidigt som fåglarna kunde spanas in från terrassen. En lärkfalk drog förbi, årets första, och en trastsångare raspade i vassen. En härlig majdag med värme, solsken och fina fåglar!

Jag har dessutom helt glömt att nämna att jag i förra veckan fick ett nytt livskryss. Drog nämligen iväg på en vitnackad svärta utanför Rödhäll och fick se den superfint. Läcker pippi!

Span på vitnackad svärta, Rödhäll 19 maj 2014.

Massor av folk vid Oxängen

Igår var det dags för årets andra Vendel-märkning. Normalt sett är jag riktigt morgontrött, men det är inga problem att komma ur sängen klockan tre på morgonen när det vankas roliga saker som ringmärkning!

Vacker morgon på märkplatsen med Örbyhus slott i bakgrunden.
Det är inte alla som kan se ut mot ett slott när de ringmärker fåglar!

Denna dag var det dessutom guidning för inte mindre än två grupper (fast de kom samtidigt så det kändes bara som en stor), och det var säkert 20 personer som fick se hur ringmärkning går till. Lyckligtvis hade vi precis gått en runda innan de kom så vi hade några fåglar att visa.

Anders visar upp en nymärkt svarthätta för besökarna.

Alla fick se hur svarthättan ser ut på nära håll, och några fick känna på talgoxens vassa näbb. De hade dessutom turen att komma då vi fick en fin buskskvättehanne, nåt som även jag tyckte var väldigt kul då det blev ny märkart för mig! En väldigt vacker fågel även på nära håll.

Buskskvätta, 2k hanne, det vill säga kläckt förra året.

Det kändes att sommaren nu faktiskt börjat komma på riktigt, det blev en varm och skön dag och flera nya fåglar hade anlänt. Törnsångare, trädgårdssångare, härmsångare och en efterlängtad rosenfink var inte dumt! (Även om trädgårdssångaren var den enda vi också fick i näten.). Det känns också som att vi redan blivit bortskämda med alla förbättringar på märkplatsen, det går inte att tänka sig längre hur vi hade det förr med tuvsnubblande och svärande över dåliga nätkrokar...

Under allra första nätrundan tog vi denna stare. Fantastiskt skimrande fjäderdräkt!

Lövsångaren är inte lika extravagant som staren, men den här individen var väldigt vackert gul.

Ringmärkningsstart!

Så, nu har jag internet igen! Jämrans ComHem hade driftstörningar i helgen så jag kunde inte uppdatera blogg nånting. Men nu tycks det fungera... peppar peppar.

I lördags var det äntligen dags för premiären av 2014 års ringmärkning vid Oxängen, samt invigning på riktigt av alla förbättringar på märkplatsen! Regnandet dagarna innan hade förvandlat stigarna till näten till lervälling, men det gjorde ingenting. De nya höj- och sänkbara nätstolparna gjorde succé, lätta och smidiga att få upp. Vi fångade nästan lika många fåglar som det var folk som besökte platsen under morgonen, dvs 26 fåglar (varav 25 var nymärkningar) mot 20 personer. Det enda återfyndet var en bofinkshona som märktes här 2008! Det innebär att hon nu är minst sex år gammal. Kul!

Vassnäten under morgonen. Jag är fortfarande förundrad över den fantastiska spången vi har nu... inga lösa brädor!

I övrigt var nog det roligaste en nötskrika som satt i vad som förr kallades Ingemarsnätet, men som numera kallas Sumpen 6, efter att vi numrerat alla nätplatser för att hålla lite bättre ordning. Stor och respektingivande, alla hade nog i tankarna vad Kenneth skrivit om den senaste nötskrikan på platsen: "livsfarlig!". Det gick dock fint att hantera den och klämma på en ring i storlek 6 (ringstorlekar över 4 används mycket sällan på Oxängen), och sen var det lite fotosession innan den släpptes iväg.

Nötskrika

Annat kul under dagen var att vi fick njuta av en gök som gol, rördrom som tutade, mindre hackspett som trummade och de första tornseglarna som drog förbi. En härlig morgon i trevligt sällskap! Lite bilder på andra fåglar vi fick under morgonen:

Sävsparv, en fin hanne som togs i vassen under första nätrundan.

Järnsparven är vacker på ett lite diskret sätt.

Den klart snyggaste talgoxe jag varit med och ringmärkt.
De brukar kunna se lite risiga ut, men den här hannen var ju ursnygg!

Mycket folk idag på märkpremiären!

Sen igår (söndag) tog vi en liten vända till Fysingen och spanade in pungmesen och citronärleparet som håller till där. Pungmesen byggde bo för glatta livet, citronärlorna visade upp sig fint och ett par stjärtmesar matade ungar i ett bo precis intill spången. Lite dum plats för ett bo, men de verkade inte besväras av att folk passerade förbi precis intill boet.

Hemma igen

Pust, en lång resdag är till ända och det är åter till vardagen. Längtar redan tillbaka till Grekland...

Imorse gick vi upp klockan sex och begav oss mot flygplatsen. Vi kunde inte låta bli att stanna till lite vid salinerna på vägen, och det var ju bra för där ute sågs två stora klumpar som vi inte kunde se vad det var. Upp med tuben och det visade sig vara krushuvade pelikaner! Enormt stora fåglar och livskryss. Skoj! De är inte så lätta att se på Lesbos så det var verkligen roligt. En rödbena blev sen den sista nya arten att läggas till reselistan som därmed slutade på 134 arter.

Krushuvade pelikaner

Imorgon kanske det blir en tur till Fysingen för att se pungmesen som håller till där. Om bilen går igenom besiktningen vill säga, det är sån imorgon bitti...

Blåsiga dagar

Igår kväll fick vi byta hotell för en natt eftersom vi råkade bokade hotell lite sent och det inte fanns plats hela tiden vi ville vara här. Det gjorde dock inget, det andra hotellet var bra det med! Dock hade det ännu sämre internetuppkoppling (otroligt!) så det gick inte att uppdatera här.

Igår åkte vi i alla fall tillbaka västerut mot Sigri och Faneromeni eftersom det är så fint där. Slingriga vägar och höga höjder, men de håller på att bredda vägen så snart kanske det går fortare att köra dit. Just nu fick vi i alla fall stanna ett tag för att de nyss sprängt och det låg sten över hela vägen... det var bara att vänta tills traktorn kört bort all sten. Vi såg ungefär samma fåglar där som senast, det var dock lite färre flugsnappare, många har nog fortsatt norrut. Nya arter på reslistan blev i alla fall bland annat klippsvala och mästersångare.

Rostgumpsvalor i Faneromeni

På väg hem stannade vi åter till vid Ipsilou och dess läckra kloster högst upp på en topp. En gulgrå sparv sjöng och visade sig fint, liksom en blåtrast och resans första trädlärka som flög med mat i näbben, den hade väl ungar i närheten. Jag lyfte på en sten och där satt en skorpion, rolig liten sak.

Skorpion, Mesobuthus gibbosus

På hotellet innan vi gick och åt fick jag äntligen syn på en jättesmaragdödla, den stora illgröna ödla som finns här nere. Ruskigt snygg, men tyvärr sprang den och gömde sig innan jag hann få fram kameran.

Idag åkte vi till Achladeri och tallskogen där, lättaste stället att se Krüpers nötväcka på. Det finns omkring 600 par på Lesbos, men det är rätt mycket tallskog så det normala är att man åker och kikar på ett utrekat bohål. Förra gången vi var på Lesbos hade nätväckorna ungar och for fram och tillbaka med mat. Denna gång låg honan fortfarande på ägg så det var inte samma trafik till boet. Hanen var framme ett par gånger, men mycket kort, så jag gav upp och följde dess lockande i skogen istället och vi såg den fint i andra tallar. Dessutom hördes en annan hane sjunga längre bort. Högljudda som alla nötväckor!

Det blåste alldeles förfärligt idag så vi åkte upp ett tag till Raptor watch point där det dock inte var mycket till rovfågel. Eftersom mamma ännu inte fått se nån mellanspett på resan (den enda ditintills sågs bara av mig) så åkte vi mot klostret Moni Limonos, där det skulle finnas ett mellanspettbo. På vägen dit såg vi några bilar längs med vägen och stannade för att se vad de kikade på. Det visade sig vara minervaugglor, superfint eftersom vi ännu inte fått se några! Ugglorna sågs fint i en gammal lada eller nåt, och plötsligt kom resans andra mindre skrikörn och flög förbi! Den drog sakta bortåt och kunde ses superfint. Det har verkligen varit mycket mindre skrikörn på Lesbos i år, efter att vi hade en 1 maj så har det setts flera varje dag här.

Minervauggla

Nå, mot klostet for vi och såg mellanspett superfint vid sitt bohål i en telefonstolpe intill parkeringen. Rena drive in-skådningen! Själva klostret från 1500-talet var också fint och det fanns totalt icke-kryssbara fåglar som påfågel, berghönor i bur samt en emu (!) där.

Mellanspett

En tur ner till Tsiknias rivers mynning gav så tre långnäbbade måsar i blåsten, innan vi till slut gav upp och åkte till hotellet. Nu ska vi snart ut och äta den sista middagen här på Lesbos. Imorgon bär det av hemåt, det skulle inte vara fel att stanna några dagar till! Vi har sett 132 arter trots det blåsiga vädret (folk som varit här många år säger att de aldrig varit med om så molnigt och blåsigt väder på Lesbos) och njutit av god mat och fin natur.

Ugglor och livskryss

Dagens planerade utflykt före frukost fick ställas in på grund av ösregn. Lyckligtvis avtog dock regnet till frukosten, så vi kunde åka ut och skåda. Idag hade jag tänkt att vi skulle ge oss sjutton på att hitta olivsångare, denna stora, grå, kraxiga hippolais. Det gick alldeles utmärkt, vi åkte till några olivlundar där de hade setts tidigare i veckan och vandrade runt. Så hörde vi plötsligt en olivsångare, och så en till! En av dem kunde också ses, även om den var rörlig. Vilken långsam och hes sång de hade, det var faktiskt lite som Fågelguiden beskrev det som en "ljudförstärkt eksångare i slow motion".

Nåväl. Vi for sedan längs öns sydvästra sida, där vi inte var nånting för två år sen. Det var mycket vackert och utanför Agra körde jag lite fel, men det var bara bra för när jag vände bilen fick vi syn på en örnvråk som gav riktiga praktobsar.

Fota flygande rovfåglar genom tub är svårt, men den här örnvråken visade upp sig fint!

Det var rejält slingriga vägar och branta sluttningar här, nästan så man fick svindel. Vi försökte rota fram nån berghöna men det gick inte. Gulgrå sparv och blåtrast var ju dock inte så illa.

Persisk ekorre. Söt sak!

 Så småningom drog vi oss tillbaka mot Skala Kallonis (vår by) för lunch, och sen åkte vi upp i bergen till Raptor watch point igen i hopp om lite rovfågelsträck. Det kom dock på skam, det var inte mycket som drog förbi! Ett par ormvråkar, en örnvråk, en ormörn och en pilgrimsfalk var allt vi fick ihop på ett par timmar. Som vanligt var det dock fint med fågel i buskarna intill, rostsparv, häcksparv, medelhavsstenskvätta, rödstrupig sångare med mera.

Häcksparv

I vägkanten hittade vi en halvdöd scheltopusik som kanske blivit påkörd eller nåt. Udda sak, tänk kopparödla, men 70 cm lång!

Scheltopusik

Vi körde en liten sväng mot Napidalen och parkerade vid en liten väg strax innan man kommer fram till Napi. Att komma dit var dock inte det lättaste, i byn innan (Agias Paraskevi) var det vägarbete så vi fick köra en omväg genom byn på såna där pyttesmå grekiska byvägar. Det gick dock bra, det fanns snälla grekiska gubbar och gummor som pekade ut rätt väg. Vi fick en vacker promenad där, dock utan att se nåt nytt.

Den dagliga eftermiddagsturen till Kalloni saltpans gav dock äntligen en skäggtärna. Ruskigt ont om tärnor i år! Vi försökte förgäves hitta några vitvingade också, men det verkar som att de redan dragit vidare.

Efter middag stannade vi till vid skorstenen i vilken det häckar tornuggla, och ställde oss med bra utsikt över skorstenen och väntade. Det dröjde nog inte mer än tre minuter innan en tornuggla stack upp huvudet och satte sig superfint för oss! Toppen! Dessutom sågs vad som troligen var en unge som stack upp huvudet en liten stund och också flaxade till lite med vingarna. För att ytterligare spä på med ugglor tog vi oss till grannbyn Papiana och där hade vi på ett och samma ställe både hornuggla och dvärguv...

I den vänstra skorstenen på detta hus bor tornugglorna. När det blir mörkt kommer de fram...

Imorgon hoppas vi att det inte regnar på morgonen, så vi får vår före-frukost-tur.

Livskryss nummer tre, målet är nått!

Innan resan satte jag ett mål på att få minst tre nya livskryss under resan. Idag uppnåddes det, och vi har tre dagar kvar!
Men från början. Idag var en rätt lugn dag, både när det gäller tid i fält samt fågeltillgång. Vi tog sovmorgon och åkte inte ut nåt före frukost, utan gav oss iväg först klockan nio. Idag for vi norrut på ön med sikte på att få se svarthakad sångare. När man just kör ut ur Kalloni finns en plats med massa eukalyptusträd i vilka det brukar sitta dvärguvar. De är ruskigt svåra att hitta även om platsen är liten! Lyckligtvis hade jag kollat upp exakt vilka träd de skulle sitta i, och visst. Två uvar hittade vi där. Söta små ugglor som är galet välkamoflerade mot trädens bark.

Här spanas det dvärguv!

Sen for vi norrut på slingriga vägar, förbi den fina lilla staden Petra med sin kyrka på en klippa som sticker upp mitt i byn. Lite udda. Svarthakad sångare ser man enklast på Lesbos intill några parkeringsfickor längs vägen norr om Petra, så vi svängde in där. Gott om rödstrupiga sångare, några turturduvor, ett par alpseglare och rostgumpsvalor fanns där. Så efter ett tag när vi flera gånger hört sylvior smacka och det "bara" varit rödstrupig så kom en svarthakad sångare och satte sig på ledningen precis intill oss. Praktobs! Det roliga var att mamma precis berättat för några holländare att den satt på den ledningen för två år sen, och sen gick det inte mer än en minut förrän den satt på samma ledning.

Svarthakad sångare

Vi tog en liten promenad uppför sluttningen och fick praktobsar på en kuttrande turturduva. Massor av fina fjärilar också som jag inte har en aning om vad det var, utöver tistelfjärilarna som var vanliga.

Turturduva

Nåväl. Vi for sakta tillbaka med lite småstopp som inte gav så mycket mer än en massa taggsvansagamer, roliga stora ödlor med finurlig uppsyn. Efter en lunchomelett blev det återbesök till Kalloni saltpans. Som vanligt hundratals flamingor och tofslärkor överallt, samt biätare som for omkring oss mest hela tiden. På det fält som förra gången var en våtmark men nu är alldeles torrt stod en rödvingad vadarsvala, och en liten promenad i området gav så fyra till. En korttålärka och en fältpiplärka sågs fint.

En taggsvansagam kikar fram bakom en sten. De ser lite uppkäftiga ut!

Sen körde vi in på en liten väg i hopp om att den skulle leda till Tsiknias river, den fina floden som är bra att köra utefter. Det var kanske inte världens bästa idé, det var rejäla gropar och mycket vatten på den vägen! Men det gick bra, och så småningom kom vi fram till floden och körde ner till dess mynning. En svart stork gick där i fint ljus, vilken glans på fjädrarna! Denna gång hade vi också tur med besöket då det stod en långnäbbad mås bland alla medelhavstrutar. Livskryss nummer tre på resan och målet som sagt avklarat!

Man kan liksom aldrig få nog av biätare...

Nu ska vi vila upp oss en liten stund innan det är dags att gå ner och äta middag.

Västerut i blåst

Datorn krånglade igår kväll så det gick inte att uppdatera blogg då. Men nu verkar det fungera igen efter lite fifflande! Gårdagens lilla rapport:
Vi vaknade redan före klockan sex av hällregn utanför. Lyckligtvis slutade det snart och vi steg upp för att åka ut en sväng före frukost. Denna gång åkte vi till Metochi lake, en liten damm typ där det är bra för sumphöns och sånt. Vi var som vanligt inte de enda skådarna där, och runt dammen kunde vi se fem natthägrar, en lärkfalk och en förbiflygande flock på 14 rallhägrar. I själva dammen simmade rörhönor och en smådopping, allt medan trast- och eksångare liksom sommargylling sjöng för oss. I vasskanten sågs till slut två mindre sumphöns som skulkade bra i vassen.På väg tillbaka till bilen hörde vi en flodsångare, kul.

Spaning vid Metochi lake

Sedan styrdes kosan västerut. Det var oerhört blåsigt vilket gjorde det lite svårskådat på sina håll, men vi körde ut hela vägen till den västra kusten och den söta lilla byn Sigri. Norr om byn finns massa odlingar och lundar med oliv- och fikonträd, och det drar till sig massa flyttfåglar. Det var alldeles nerlusat med grå flugsnappare! Vi körde ner mot stranden och där träffade vi en engelsman som tipsade oss om att det fanns både trädnäktergal och myrsnäppa där. Trädnäktergalen visade upp sig superfint på ett stängsel där den satt och sjöng, och myrsnäppan gick helt ensam och orädd i en pöl. Rödfalkar jagade över fälten och en ängshök for förbi. Överallt hördes biätarnas glockande lockläten, och ofta flög de precis intill en.

Trädnäktergal, en härlig art!

På väg tillbaka såg vi en isabellastenskvätta längs vägen, och vi stannade till i blåsten vid Ipsilou och på en klippa satt i tur och ordning först en rostsparv, sedan en gulgrå sparv och sist en stenskvätta. Den gulgrå sågs väldigt fint, kul eftersom jag bara såg den kort och dåligt förra gången vi var här. Rätt oansenlig fågel, men Lesbos är ju typ enda platsen i Europa där den finns. Några alpseglare flög förbi, jag älskar deras lockläten.

Idag ser det inte ut att blåsa, lite molnigt men solen kikar fram då och då och det är behaglig temperatur. Har hört att det var snö i Sverige på första maj... bättre här då! ;-)

Sol och fina fåglar

Vilken fin första skådardag det blev här på Lesbos! Vi började med att åka ner vid Tsiknias river, en av floderna som går nära Skala Kallonis där vi bor. Vi körde längs med floden och nästan direkt såg vi en masktörnskata på en tråd. Medan vi ser på den kommer en mellanspett och sätter sig på en telefonstolpe framför. Fint! Överallt längs floden sjöng rör-och trastsångare, liksom mängder med cettisångare och ett par sydnäktergalar. De första svarthuvade sparvarna dök upp liksom rallhägrar i flodkanten.
Efter en lugn frukost på hotellet var det dags att besöka det stora område runt salinerna strax öster om byn. Det märks att våren varit tidigare detta år än förra gången vi var här, nu har tamariskerna blommat över. I salinerna fanns minst 100 skärfläckor och lika många flamingos, lite styltlöpare och några brushanar. Den fina våtmark intill salinerna som var så fantastisk förra gången har tyvärr redan torkat ut detta år. Det enda som stod där var en bunt medelhavstrutar och så tre roständer som såg ut att undra var vattnet var.

Styltlöpare

Sen blev det lunch och sen upp en kort bit i bergen ovanför Kalloni, till en plats som brukar kallas Raptor watch point. Det var dock inte så mycket rovfåglar som drog, till en början såg vi bara nån ormörn och ett par ormvråkar. Några svarta storkar drog förbi och vi ägnade oss mer åt att kolla småfåglarna i buskarna omkring. Inte så dumt, här fick vi se sånt som rostsparv, medelhavsstenskvätta, rödstrupig sångare, klippnötväcka, sommargylling, rödhuvad törnskata och häcksparv. En taggsvansagam (en sorts stor ödla) låg på en sten och solade. Det hela blev dock väldigt kul när en rova kom på ganska nära håll och vi insåg att det var en mindre skrikörn! Det är ganska ovanligt på Lesbos, och ett livskryss för oss. Kul!

Rostsparv

Nå. Efter ett par timmar där åkte vi ner mot salinerna igen. Livskryss nummer två på resan var ett faktum när vi hittade lite folk som stod och spanade på en sporrvipa som gick fint och nära! Fantastiskt fin fågel. I övrigt såg vi inget nytt där förutom några spovsnäppor i fin sommardräkt. Vi åkte ut till mynningen av Tsiknias river i jakt på långnäbbad mås, men någon sån syntes inte där idag. Jaja, vi får väl fler chanser. Fisk-, små och kentsk tärna fanns i alla fall där liksom en svarthuvad mås.

Sporrvipa. Dagens art!

Sen blev det souvlaki med tzatziki till middag och nu är det dags att sova.

Ibland blockeras vägen av får. Det är bara att vänta tills de har passerat!