Den store adamsii

En morgon för ett antal år sedan stod jag i ledet på Ölands södra udde och spanade sträck. Det var lite lommar, lite alkor och lite sånt där som for förbi. Plötsligt ropar någon ut "vitnäbbad islom!". En stor lom kommer på ganska långt håll och drar förbi oss. Jag ser den i kanske tjugo sekunder eller nåt. Men är det en islom? Ungefär hälften av skådarna på udden är övertygade om att det var en sådan. Andra hälften är tveksamma och tyckte det var en rejäl storlom. Själv var det en av de första gångerna jag skådade sträck och att skilja på lommar översteg vida mina kunskaper. Den fick i min bok gå som obestämd och jag tänkte att jag får väl se en annan snart.

Åren gick och jag missade alla islommar. Aldrig sträckte nån förbi mig. Alltid var det dagen innan eller veckan efter eller nåt annat. Så när jag nu upptäckte på Svalan att det låg en vitnäbbad islom som verkade stationär i Södermanland blev jag genast intresserad. En koll på kartan visade dock att det var i Eskilstunatrakten. Kändes lite långt.
Dagarna gick dock och lommen låg kvar och fiskade kräftor i viken. Mängder med fina foton dök upp på Svalan, och i lördags kunde inte jag och mamma hålla oss längre. Vi beslöt oss för att åka tidigt på söndagsmorgonen. Sagt och gjort, vi ringde ihop några andra skådare och klockan 04 igår gav vi oss av!

Platsen där underverket höll till hette Hedfjärden och visade sig vara en vacker vik med några (rätt så tomma) småbåtsbryggor. Och lommen... ja, den simmade så nöjt runt utanför bryggorna! En helt fantastisk fågel, stor och med den benvita jättenäbben i vädret. Helt obekymrad simmade den runt och dök efter kräftor. Vi var inte ensamma på platsen denna morgon, och längst ut på bryggorna satt fotograferna och väntade på fototillfällen. De blev nog inte besvikna så fint som lommen visade upp sig.

Att solen sken och fjärden låg närmast spegelblank gjorde inte saken sämre. Fikat intogs på bryggan under studier av lommens smidiga dykningar och grafiska fjäderdräkt, samt småprat om exakt hur en lom som borde vara uppe i norra Ryssland egentligen hamnat i en mellansvensk fjärd bland näckrosor och vass. Ingen hade något bra svar, men vi var alla djupt tacksamma åt den orädda gästen som så vackert visade upp sig denna junimorgon!

Nattsångare

En vacker kväll igår föranledde en tur till gamla Bälingemossar med Bodil. Hornuggleungarna satt i samma dunge som förra gången, och det kändes som att det var kornknarrar mest överallt. Morkullorna for runt mest hela tiden, en del riktigt nära, och två flodsångare sjöng liksom gräshoppsångare och kärrsångare.
 

På väg hem stannade vi till vid Ulva kvarn där Bodil hittat en busksångare för några dagar sen, och den sjöng så fint så. Dessutom hördes en vaktel ute i jordgubbsodlingarna, årets första! Ännu en kull hornuggleungar satt här och pep. En härlig om än lite kylig kväll!

Fluviatilis!

Årets första kvällsmärkning i lördags inleddes med röjning. Vallörten hade växt sig så hög att det överhuvudtaget inte fanns någon stig ut till märkplatsen, och skogsnäten tog en stund att sätta upp då det behövde röjas rejält under dem först. Otroligt vilken växtkraft den växten har.
Första rundan gav naturligtvis en hel del fågel eftersom vi helt oförberedda inte tagit med oss tillräckligt med påsar. Bästa sättet att få många fåglar är nämligen att inte ha påsar med sig ut. Tar man med sig många påsar kan man ge sig på att det inte sitter nånting i näten.

Näten ute i vassen som denna dag inte gav så mycket pga blåst. Dock sågs här ute både guldtrollsländor och citronfläckade kärrtrollsländor som ibland for in i näten. Lyckligvis tog de sig oftast ut själv igen, att plocka ut trollsländor kan vara knepigt om man vill få ut dem levande.

Nåväl, solen gassade och det var rätt varmt så efter den fina första rundan blev det magrare med fångsten. Vi fick dock denna fina stenknäck, en hanne som vi märkte för några veckor sen. Inte mindre än fem svartvita flugsnappare fångades liksom en ovanligt gul grönfinkshanne. Mycket stilig!

Det var dock mot slutet som det blev riktigt roligt. Först fångades en flodsångare i det nät intill vilket en sådan hade suttit och sjungit för några veckor sen, och det visade sig att den hade ruvfläck! En hona således, kunde den möjligen häcka här tillsammans med hannen som hade sjungit? Den teorin fick ytterligare vatten på sin kvarn då vi under kvällens allra sista runda fångade en hane i samma nät... oerhört roligt, nu hoppas vi att vi kanske kan få fånga några ungfåglar om några veckor!
Honan överst och hanen underst.

 

Ugglor i mossen

En liten sväng till gamla Bälingemossar var riktigt trevlig på kvällen. Flera kornknarrar snärpte, gräshoppsångaren surrade och två morkullor spelflög i skymningen. Inte mindre än tolv dovhjortar stod ute på ängen, en av dem helvit. Med tanke på de stora hägn som finns i närheten är dessa antingen rymlingar eller härstammar från sådana. Fina i alla fall.

 

Finns det nåt mer klassiskt egentligen än att ta bild på solnedgång och maskrosbollar?

Två jordugglor sågs, väldigt roligt. Den ena jagade fram och åter över ängarna medan den här satt på en stolpe. Dessutom hördes minst två hornuggleungar bara nån kilometer från dessa... som sagt, en trevlig kväll!

Småkryp i Librobäck

Cyklade iväg till Librobäcksravinen idag. Det är många år sen jag senast promenerade där så det var helt klart dags för ett återbesök. Jag ställde cykeln vid kolonilotterna och knatade iväg. Till en början var det ganska dött på fågelfronten, men så småningom hörde jag i alla fall lite rörsångare, trädgårdssångare, gulsparvar och en massa skränande starar.
 

Jag hade inte med mig tuben denna gång så jag kunde inte fota några fåglar utan vände istället kameran nedåt, mot mycket mindre saker. Det är väldigt roligt att använda makrofunktionen och fota insekter, många av dem blir otroligt häftiga i närbild.

 

 Jag vet tyvärr inte vad dessa fjärilar är för några mer än att det måste vara nån slags nattfjärilar. Ska nog försöka ta reda på vad de är för nåt.

Denna skalbagge är jag dock ganska säker på att det är en gräsgrön guldbagge (Cetonia aurata). Vilken metallglans!

Duniga skymningsvingar

En kväll i förra veckan var det lugnt och vindstilla, en sån där fantastisk juninatt. Som gjord för att åka ut och lyssna på nattskärror. Det lättaste stället att hitta dessa fascinerande fåglar på är Viksta stentorg längs gamla E4:an mot Gävle, så det var dit kosan styrdes. En liten avstickare gjordes mot Sätuna herrgård där en busksångare hittats dagen innan. Busksångaren sjöng så vackert när vi kom vid 23:30-tiden och ackompanjerades av en gräshoppsångares envetna surrande. Så småningom drog sig busksångaren lite längre bort och sjöng inte så intensivt, så vi lämnade och styrde kosan norrut. På ett fält stod två kronhjortar och spanade på oss, ståtliga djur.

Nattskärra hördes direkt vi klev ur bilen vid parkeringsplatsen, och vi knatade upp på stigen mot stentorget. Inget hördes längs med stigen, men när vi passerat stentorget och kommit ut på andra sidan skogen ställde vi oss och lyssnade. Antagligen samma nattskärra som vi hört från parkeringen spann på, men det var långt håll och den hördes faktiskt bättre från parkeringen. Just som vi stod där och lyssnade knäppte det till bakom oss och där kom en annan nattskärra flygande precis intill oss. Vingarna ger inte ifrån sig något ljud och det känns verkligen som att de närmast svävar fram genom luften på låg höjd. Underbart!
Vi gick sakta tillbaka till bilen, och nu hade en skärra (kanske den vi såg flygande) satt sig i en talldunge nära stigen och hördes fantastiskt bra där den spann vad som ibland liknats vid en avlägsen motor på två olika växlar. Att en trädlärka höll midnattskonsert i den ljumma sommarnatten gjorde inte saken sämre. Varje sommarnatt när jag hör nattskärran hör jag Karin Boyes dikt Nattskärran i mitt huvud.

Fjärran fjärran
Nattskärran
Sjunger ensam sin tonlösa, tröstlösa vaggmelodi.

Svartmes

På ringmärkningen häromdan var vi upptagna med att vara så glada över våra tre härmsångare att vi helt missade att de två svartmesar vi fångade tydligen var en större sensation. Det har nämligen bara märkts en svartmes tidigare vid Oxängen, inkluderat höstmärkningar! Trevliga små fåglar och dessutom nytt märkkryss för mig.

Porträtt av svartmes nummer två.

Nästa tillfälle blir nu på lördag och då blir det kvällsmärkning. Härligt att slippa gå upp klockan 03!

Kort sångartur

Eftersom mamma inte hört nån lundsångare i år tog vi en liten tur till Morga hage där en sådan sjungit ett tag nu. Lätt att hitta satt den precis intill stigen och sjöng. Dock mycket mygg som gärna bet i min hårbotten eftersom jag glömt kepsen hemma...
Sen blev det en liten fika på Fågelsången, de har så goda smörgåsar, innan vi tyckte att vi kunde ta en sväng förbi Årike Fyris. Vid Ultuna herrgård satt en kärrsångare och en busksångare bredvid varandra, pedagogiskt! Det var ingen vidare fart på dem men busksångaren kom i alla fall igång hyfsat efter en stund. Sen tornade molnen upp sig och ett åskväder drog in så det var bara att åka hem. Nu ösregnar det ute så det blir nog inget mer skådande idag...

Tuvsnäppa

Imorse hittades en tuvsnäppa vid Fysingen nära Märsta. Tuvsnäppan hör normalt sett hemma i Nordamerika och borde väl vara uppe i norra Kanada eller Alaska för att häcka nu. Men en del flyger fel och hamnar i Europa. Det är en av de vanligaste amerikanska arterna som dyker upp här, men jag har bara sett en förut, i Vendelsjön för fyra år sen, så jag tyckte det kunde vara roligt att se en igen. Dessutom är Fysingen en fin lokal som jag inte besöker särskilt ofta.
Det var uppenbarligen ett tag sen vi var där för vi körde naturligtvis lite fel när vi skulle av motorvägen, men efter en stund hittade vi rätt och parkerade vid Ströms gård. Tuvsnäppan gick lite för sig själv, då och då halvt gömd i gräset bakom en bunt grågäss. Tyvärr var det alldeles för långt håll för att kunna få något foto.

Här ute gick den i alla fall. I övrigt var svartsnäppa den vanligaste vadaren med sådär 15 stycken, och vi såg också några brushanar, rödbenor och mindre strandpipare. Tofsviporna hade fått ut ungar liksom skrattmåsarna, och överallt man tittade var det grågåsfamiljer.
Det tycks vara häggspinnarår i år, för i stort sett alla häggar vi såg var helt kala och täckta av spinn. Usch, jag tycker inte om dem.

Hundratals troll- och flicksländor for runt och jag såg också en blå jungfruslända. Jag tror att denna är en fyrfläckad trollslända men jag är inte säker. De satte sig ju aldrig så man såg ryggen på dem ordentligt...
Årets första tistelfjäril för mig i år fladdrade förbi och det var ganska gott om påfågelögon. Svärdsliljorna blommade i gult längs spången ut till tornet medan rörsångaren pladdrade på. Minst fyra näktergalar hördes.

Vendeldagen!

Upp i ottan och iväg till ringmärkningen vid Oxängen. Fick vända eftersom jag glömt plånboken hemma men kom ändå bara drygt 5-10 minuter sent till märkningen. Nåväl, näten togs upp om än med lite trassel då en nätstolpe fallit omkull, men tack och lov hittade vi ett snöre och kunde provisoriskt stabilisera stolpen. De första rundorna gav relativt mycket fågel, bland annat två alldeles nyutflugna rödvingetrastar. Så unga fåglar släpper vi inte på märkplatsen utan bär tillbaka dem till där de fångades, och det första en av dem gjorde när jag försökte sätta upp den i ett träd var att flyga rakt in i nätet igen. Typiskt.

Nåväl, vid 7-snåret började det ramla in besökare och till sist kom det rätt mycket folk under visningstiden. Tyvärr var det som vanligt att det började avta med fåglar vid 8-9-tiden, men alla fick i alla fall se några fåglar märkas och alla barn som ville fick prova att hålla i och släppa en fågel.

Pilfinken var nytt märkkryss för mig, trevligt! Hemskt lite hals på dessa och starka därtill, inte konstigt att de lätt smiter om man inte ser upp.

Ett annat nytt märkkryss var sädesärla, en snygg fågel. Först satte jag denna som hona baserat på att det inte var nån skarp gräns mellan det gråa och svarta i nacken och tänkte inte på ålder av nån anledning. Nu när jag kom hem ser jag att det syns ju en tydlig ruggningsgräns i större täckarna vilket skulle tyda på en 2K-fågel. Och är det då verkligen en hona? Den såg inte ut som bilderna på 2K hona i Svensson, men det finns (naturligtvis...) ingen bild på 2K hane. Får göra lite mer efterforskningar. Tyvärr har jag inte mer än den här bilden heller.

När jag kom tillbaka med en härmsångare sken Anders upp och meddelade att under alla år som ringmärkningen pågått vid Oxängen (tio, varav åtta aktivt) har endast åtta härmsångare fångats och att det alltså är en ovanlig fågel. Döm om hans förvåning när vi kom tillbaka med ytterligare en! Inte nog med det, efter att han lämnat fångade vi ännu en, den som är på bilden ovan. Lustigt men roligt, det är en trevlig och snygg fågel.

Under allra sista rundan när vi plockade ihop näten fick vi bara en fågel, men den var å andra sidan lite kul, en större hackspett. Också den nytt märkkryss för mig. Oerhört snygg men ack vad den gör ont att plocka ur nätet då den både hackar hårt och har galet starka och vassa klor som den gärna river ens fingrar med. Läckra vingar har den i alla fall! Notera också de styva stjärtpennorna som den stöder sig mot när den klättrar i träd.

Allt som allt en dag med närmast perfekt märkväder och 43 fåglar vilket är flest hittills i år.

Årikesnabbis

En snabb liten tur till Årike Fyris blev det på förmiddagen. En härlig första juni, soligt och sisådär 22 grader varmt. Tornfalken flög in i sin holk precis när vi kom, undrar om ungarna är kläckta än? En promenad ut på spången till plattformen gav inte så mycket mer än några björktrastar och en trädgårdssångare, och väl därute satt en härmsångare och sjöng lite lojt i en buske.

Fisktärnan for runt över vattnet och sävsångare sjöng, annars var det lugnt förutom en motorbåt som körde förbi på Sävjaån och störde friden lite.

Björktrasten måste känna sig lite utanför. Hans släktingar i trastsläktet sjunger så vackert och vemodigt, och själv kan han mest bara kraxa fram lite hesa saker. Är det kanske därför han kompenserar genom att vara så ihärdig och ljudlig med sitt kraxande?