Lite ringmärkning

Det har varit inte mindre än fyra ringmärkningstillfällen nu sen jag senast skrev nåt om det. Tre av dessa har jag kunnat vara med på, så här kommer lite bilder från två av dessa! Jag glömde ta med kameran på första junimärkningen, typiskt då vi fångade inte mindre än tolv stjärtmesar, min favoritfågel. Mamma tog lite bilder men de ligger på hennes dator, så jag får se när jag får tag på dem.

Nyss utflygen rödvingetrast, Oxängen 29 maj 2014.

Den sista märkningen i maj gav de första ungfåglarna, och att det blev trastar är inget att undra över. De får ut sina ungar tidigt, när många andra fåglar fortfarande ligger på ägg eller kanske inte ens har anlänt till sina häckplatser! Trastungar både syns och hörs mycket i slutet på maj, särskilt björktrastungar brukar märkas närmare bebyggelse.

En doldis som man sällan ser men hör desto mer. Näktergal, 29 maj.

Jag har ibland pratat om ruvfläck, och såhär ser en sådan ut när man blåser undan fjädrarna. Fågeln tappar fjädrarna på buken så att äggen när den ruvar ligger mot den varma huden. När ruvfläcken är som mest utvecklad blir huden dessutom rynkig och mer mer blodfylld, allt för att bättre värma äggen. Fågeln på bilden är en sädesärla, huvudet är vänt åt höger i bilden. Dessutom läckert att se att fjädrarna är svarta vid basen!

Ibland fastnar det trollsländor i näten. Här en guldtrollslända (Cordulia aenea).

Första junitillfället var på självaste nationaldagen, vilken även råkar vara Vendeldagen. Då är det traditionsenligt guidning på märkplatsen, och det kom rätt mycket folk och kikade på märkningen. Kul då att kunna visa sötingar som stjärtmesar!
Andra junitillfället kunde jag inte vara med på, lite trist när det tydligen fångades roliga saker som rosenfink, kärrsångare och gräshoppsångare.

När man ser fåglar på nära håll kan man se detaljer man kanske inte lägger märke till annats. Visst är det läckert med fjädrarna runt ögat som är svarta ovanför men vita under? Hane svarthätta, 22 juni 2014.

Nu i söndags var sista junitillfället, och kallare ringmärkning har vi nog aldrig varit med om vid Oxängen. Inte kändes det som juni inte när vi satt och huttrade och önskade att vi tagit på oss långkalsonger... det var heller inga mängder med fågel i näten även om vi fick några trevliga saker att titta på. Att jag missat rosenfinken gången innan gjorde inte så mycket, för denna dag fångades två sådana! Hanen är så vacker med sina hallonröda inslag i dräkten.

Rosenfinkar, 22 juni 2014.

Efter märkningen for några av oss vidare ut på nattsångarlyssning, vilken får anses som lyckad. Vi hade flera morkullor, några gräshoppsångare och inte mindre än tre flodsångare runt Vendelsjön. (Och då stannade vi inte på så många ställen.) Roligast var nog dock att vi vid ett stopp hörde en hornuggleunge som verkade ha nån slags duett med vad vi antog var honan då det lät som en typisk ugglehona. Ett lite väsande, hest typ vräsch eller nåt. En stund senare såg vi honan flyga över vägen och hon satte sig en bit ifrån och och fortsatte väsa. Spännande, det lätet hade ingen av oss hört förr!

Midsommarnatt med bonus

Det blev en liten sväng igår kväll, i den sköna (nåja) midsommarnatten. Planen var att åka till Lövstaslätten och leta vaktel, men så dök det upp en svartpannad törnskata vid Laggaslätten så vi for dit lite på vinst och förlust. Klockan var trots allt efter 22, och det började skymma lite smått så törnskatan kanske hunnit ta nattkvist. Men inte då, när vi kom fram till platsen satt det en fågel på telefontrådarna, och det var törnskatan. Rätt obekymrad om oss fast vi kom ganska nära. Jag hade inte med mig kameran men lyckades få några bilder med Iphonen genom tuben.

Svartpannad törnskata. Den hade lite vitt vid näbben, så möjligen en hona.

Underbart med sommarnätter när det är såpass ljust att det går att fota fast klockan är 22.30!

Sen for vi till Lövstaslätten där en buskskvätta varnade ihärdigt och minst en vaktel lät från åkrarna. En bra avslutning på en annars ganska kall midsommarafton!

Årikemorgon, flicksländemorgon

Skjutsade mamma till stationen imorse, och när man ändå är ute med bilen så kan man ju lika bra ta en sväng till Årike.
Jag började vid dagvattendammen, där det var rätt tomt på fåglar. Några sothönor med ungar simmade runt, liksom en kniphona med en enda unge i släptåg. Då fåglarna inte ville visa gick istället blicken lite närmare, det for nämligen runt en hel massa flicksländor i vegetationen och jag tänkte att jag kan ju kika på dem istället. Efter någon halvtimmes rotande och sakta smygande samt bläddrande i trollsländeboken kunde jag konstatera att de allra flesta (alla?) hörde till någon av de tre arter som syns nedan. Jag är dock inte på långa vägar någon expert på flicksländor så jag kan ha fel i mina artbestämningar! Alla bilder är på hanar, honorna gav jag mig inte på för de är inte avbildade i min lilla bok.

Mörk lyrflickslända (Coenagrion pulchellum)

Ljus lyrflickslända (Coenagrion puella)

Större kustflickslända (Ischnura elegans)

Nere längs Vindbrovägen höll en massa ringduvor, tofsvipor, skrattmåsar och kråkfåglar till på ett fält, och i holken på ladan satt inte mindre än fem tornfalksungar. Kul att se dem! De såg nästan flygfärdiga ut, det dröjer nog inte länge innan de lämnar holken. På nocken på ladan satt honan och höll koll.

Tornfalksungarna. Trångt i holken!

Jag ska försöka greja lite med bilder från de senaste ringmärkningstillfällena och plita ner nåt om det. Dessutom var jag på drag i helgen och såg en jungfrutrana vid Kvismaren...