Purpurhäger och talgbollar

Ja, umm, det där i förra inlägget om att jag egentligen bara drar inom Uppland... well. Stack igår iväg för att kika på purpurhägern i Dalarna. Hägern hade hittat ett dike vid sjön Fatburen i närheten av Hedemora, där det tydligen fanns gott om småfisk. Såpass gott att den inte bemödade sig om att röra sig från sin plats i diket under hela tiden jag var där! Den stod mestadels bara still med ryggen mot oss (så ohyfsat!), men då och då vaknade den till för lite fiskafänge, och några gånger vände den på sig så man kunde se den fint.

Här stod den (pilen)...

...och så här såg den ut när den behagade visa sig. Purpurhäger, 1k.

Kvällen ägnades åt att göra egna talgbollar, eller fettkakor är nog ett bättre ord eftersom de inte innehåller talg. Jag smälte ister och blandade i hackade jordnötter, havregryn, solrosfrön och hampfrön. Samt lite av nån slags müsliblandning jag köpte men som jag inte tyckte var vidare god. Därefter hällde jag det hela i en muffinsform och en halv kokosnöt jag hade liggande. Nu ligger alltihop i frysen och väntar på att komma till användning. Håller tummarna för att fåglarna gillar det!

Upp till Hälsingland för en snäppas skull

Skådarled vid Stenöorn

Igår kom ett larm om att en gulbröstad snäppa (Calidris bairdii) upptäckts i Hälsingland, och vi gjorde genast upp planer för att åka. Normalt drar jag inte utanför Uppland, men jag gillar verkligen vadare och det är trots allt inte SÅ långt till Hälsingland...

Hursomhelst, imorse bar det av. Turligt nog var det ju omställning till vintertid så vi "vann" ju en timme på morgonen! Klockan halv sex bar det av norrut i mörkret, lite nervöst, vi visste ju inte om fågeln var kvar. Visserligen hade den varit kvar i skymningen men man vet ju aldrig. Det var först när vi körde in i Söderhamn som vi såg larmet om att den hittats igen. Pust!
Platsen som snäppan valt var Stenöorns naturreservat utanför Söderhamn, vilket visade sig vara en jättefin plats. Det var lite roligt, vi gick ut på strandängar som påminde om Gotland eller Öland, förutom att de var bevuxna med kråkbär! Fjällhed möter strandäng, typ.

Hursomhelst, den gulbröstade snäppan gick så fint tillsammans med tre kärrsnäppor. Till en början höll den sig en liten bit bort, men så tog sig gänget en flygtur och landade närmare oss. Och sen en till, och nu kom de riktigt nära! De verkade dock inte det minsta bekymrade om oss utan sprang runt och letade mat i leran. Den gulbröstade, som var en ungfågel, var väldigt aktiv och sprang ibland nästan som en sandlöpare. Fågeln var vackert tecknad i varmbeigebrunt och vitt, en riktigt prydlig liten sak. Som så många andra gånger när man sett rariteter undrar man vad som fick den att flyga hit. Den här lilla vadaren borde vara på väg mot Sydamerika, inte springa runt på en strand i Hälsingland!

Vad vacker jag är!

Den gulbröstade snäppan (andra från höger) med sina kompisar kärrsnäpporna.

Fyra snösparvar flög över oss flera gånger och landade också fint ute på en revel. Snösparvar är verkligen fina fåglar. Så småningom drog vi oss tillbaka och gick bort till tornet, en fin skapelse i flera etager och med fiffiga små alkover där man kunde fika gömd från vinden. Ett litet snickarglädjetorn kändes det som, genomtänkt och fint! Dessutom skakfritt, och, naturligtvis, med lagom högt räcke. Återigen får jag fog för min misstanke om att det bara är i Uppland som de bygger torn med galet höga räcken.

På väg hem kom ett larm om att en kafferseglare setts i Skåne. Helt otroligt! Fick lite flashbacks till när vi letade (och totalt misslyckades med att hitta) sådana i Portugal. Dessutom har det setts en purpurhäger i Dalarna. Vilken dag på raritetsfronten!

En sista bild på denna vadare som visade upp sig så underbart fint.

Kust!

Förra helgen tog vi en tur till kusten, närmare bestämt Rödhäll som ligger uppe på Hållnäshalvön. Det tar ett tag att köra dit men det är så vackert ute på Hållnäshalvön så det är klart värt det. Vi letade lite skogsfåglar längst vägen ut men hittade inget utöver en korp, en havsörn och en dubbeltrast. Gråspettarna ville inte visa sig. Väl ute vid Rödhäll spanade vi ut över havet, men det var en lugn dag. Några sjöorrar drog förbi liksom ett par tobisgrisslor, men annars var det inte mycket att se. Höstens första sidensvansar landade kort i träden bredvid oss, trevligt! Det blåste lite nordanvind så det gällde att stå i lä.

Bekväm skådning vid Ledskärsbryggan

 Efter ett par timmar gav vi upp och begav oss till Ledskär. Här var det mer fågel, mycket änder och svanar men också några få vadare. Fyra snösparvar sprang runt på strandängarna, kul! Vi stannade också till vid Boholmen och kunde lägga till fem bergänder och drygt 30 salskrakar till dagslistan.
Sen åkte vi hem, nöjda med dagen.

I tisdags åkte jag till Övre Föret en sväng eftersom det rapporterats en bergand där, och jag gillar att kika på bergänder. Jag ser dem inte så ofta så det är bäst att titta på alla man får tillfälle till så man lär sig nåt! Naturligtvis sov fågeln hela tiden när jag var där (om jag nu tittade på rätt fågel!), men den uppvisade i alla fall mycket vitt vid näbben samt svag vit kindfläck liksom rundat huvud utan tillstymmelse till tofs. Tidigare hade den rapporterats som hona, men jag tyckte nog att fågeln var såpass brun att det bör ha varit en ungfågel. Vet inte riktigt när de börjar rugga om så det går att säga om det är en hona eller hane. Senast jag såg bergand i Övre Föret var det en ung hane, i november. Den hade ruggat in en del adulttecknade fjädrar så den var lätt att könsbestämma. Men denna? Jag vet inte.

En fin honfärgad salskrake simmade också omkring i Föret, den visade upp sig föredömligt precis utanför tornet. Så nära har jag sällan sett salskrake förr. Salskrake är ännu en art som är ovanlig i Årike, jag har bara sett en förr och det var en hane som lyfte och försvann iväg åt söder precis när jag kom. Hade jag kommit fem sekunder senare hade jag inte sett den...

Salskrake

Rött rött i Hjälsta

Som om det inte var nog med den rödhuvade törnskatan så upptäcktes häromdan en rödhalsad gås i Hjälstaviken. Jag kunde inte åka och se på den i helgen pga jobb, men igår tog jag en sväng.

Otroligt lite vatten i viken denna höst.

 Det var ganska dött i viken när jag kom fram, i stort sett alla gäss var ute på fälten nånstans och betade, så det var inte mycket att se på. Rätt mycket bläsänder dock, och en fin honfärgad blå kärrhök (en vacker dag ska jag lära mig åldersbestämma dem så jag slipper kalla dem honfärgade!) som visade upp sig fint. Några andra hade sett en småsnäppa och pekade ut en liten vadare, men efter att ha stirrat på fågeln länge och konsulterat böcker och funderat och kikat lite mer kom vi fram till att fågeln ifråga var en något kortnäbbad kärrsnäppa. Jag har ingen aning om rasen arctica, som ska vara liten och kortnäbbad, nånsin dyker upp i Sverige. Dessutom har jag ingen koll på inomrasvariationen hos kärrsnäppa. Tänk vad mycket man inte vet och vad mycket det finns att lära sig! När det gäller fåglar kan man aldrig bli fullärd. Den riktiga småsnäppan hittade jag dock aldrig, den gömde sig väl nånstans.

Nå, det var ju den rödhalsade gåsen vi alla i tornet var ute efter, och efter drygt två timmars väntan dök den faktiskt upp. Vi i tornet såg aldrig när den kom in, plötsligt stod den bara där med flocken vitkindade gäss som vi tyckte vi spanat igenom massor av gånger. Enligt folket på kokullen hade den tydligen kommit in med en flock sädgäss och landat bland de vitkindade. Hursomhelst fick vi nu se den fint, och bara ett par minuter senare hittade någon en prärielöpare ute nära staketet som går ut i viken. Tänk att den är kvar.

Rödhalsad gås. En adult fågel vilket syns på den stora kindfläcken samt de två tydliga vita banden på vingen (vilket dock inte syns så bra på just denna bild).

 En fin dag som slutade riktigt bra med att gåsen kom fram. Jag har visserligen sett rödhalsad gås förr i Hjälstaviken, 2008, men det är en så fin fågel att man inte riktigt kan se sig mätt på den. Tyvärr kom jag dock för sent för att ha chans att se eller höra den möjliga unga citronärla som tydligen befann sig runt korna på kokullen tidigare... eller kanske lika bra, obestämda fåglar kan vara ganska irriterande!

För lite jämförelse, här är en bild jag tog på den rödhalsade 30 augusti 2008... nästan sida vid sida med en dvärgkanadagås. Dvärgkanadagåsen är visserligen med stor sannolikhet en rymling nånstans ifrån, men ändå en rar gäst i Hjälsta. Enligt mina anteckningar sågs jag tydligen dessutom en stripgås i viken samma dag. Många konstiga gäss den dagen alltså!

Nu väntar vi bara på nästa röd-fågel att dyka upp i viken denna höst. Rödhalsad snäppa kanske? Eller varför inte en rödhalsad trast?

Dags för matning

Har diskat fågelmatarna som legat i förrådet över sommaren. Så snart de torkat ska åtminstone några fyllas med frön och hängas ut i äppelträdet utanför fönstret, sen är det bara att vänta och se vad som dyker upp. Jag har tur som bor i en lägenhet med utsikt över ett litet grönområde utan insyn men där man ofta kan se fåglar utanför i träden. Alldeles nyss hoppade en taltrast runt i bärbuskarna nedanför tillsammans med koltrastarna som alltid håller till där om hösten. Det är bara andra gången jag ser taltrast här, så det är roligt!

Hursomhelst, matarna ska upp och förhoppningsvis dyker det upp nåt roligt vid dem. Vid en matning såhär nära ett bostadsområde får man förstås inte lika mycket som somliga andra kan ha på sina, men det är kul ändå. Dessutom kanske det är lika bra att det inte kommer hundratals fåglar, då kanske de andra i huset skulle börja klaga... även om matningen inte är på bostadsrättsföreningens mark utan på andra sidan staketet.

Stenknäck, talgoxe och grönfink på matarna. Februari 2013

Så här såg matningen ut förra vintern. Jag har två frömatare, en med solrosfrö och en med hampfrö (fast ibland blandar jag dem också), en behållare med jordnötter och en behållare för talgbollar. Dessutom brukar jag hänga upp halva kokosnötter till mesarna och strö ut lite havre på marken till gulsparvarna. Ibland hivar jag ut några halverade äpplen till trastarna också. Förra året fick jag en rolig blandning av fåglar med både bo- och bergfinkar, grå- och grönsiskor, stenknäck, domherre, fasan och min absoluta favoritfågel och en klar överraskning såhär i stan, en stjärtmes! I år hoppas jag att en snösiska kan hitta till min matning, det är ju siskår i år så det borde inte vara omöjligt.

Ovanliga fåglar, vackert väder och lite till!

Det blev en riktigt lyckad tur till Hjälstaviken igår. En rödhuvad törnskata hade upptäckts kvällen innan, och såna ser man inte varje dag i Sverige så det gäller att passa på! För en gångs skull pallrade jag mig upp tidigt och svängde in på parkeringen vid Hårby redan strax efter klockan sju. Jag var dock inte ensam trots den tidiga timmen även om den stora massan ännu inte kommit. Gick ner längs vägen mot tornet och anslöt till den lilla skaran som stod där. Och visst, de hade sett törnskatan även om den nu hade gömt sig nånstans i ett snår. Vi spanar på snåret och nån ropar till att "där är den!". Men lika fort hoppade den ner i snåret igen innan jag fått syn på den... attans. Vi spanade vidare på snåret innan vi hör ett rop om att den nu sitter i ett träd närmare vägen... hur flög den dit utan att nån såg? Nåväl, nu ser jag fågel riktigt fint och får också foto på den i det vackra morgonljuset.

Rödhuvad törnskata, 1k

 Vi njuter en stund av törnskatan innan den flyger iväg och sätter sig i en liten en längre bort. Vi är några som bestämmer oss för att gå ner till tornet även om det på morgonen är svårt ljus där. Prärielöparna hägrar! Kort efter att vi äntrat tornet hittas den ena som går tillsammans med en brushane rakt utanför tornet. Sen dröjer det ett tag innan vi plötsligt hittar nummer två som landat nordost om tornet med några brushanar. Denna är både närmare och i bättre ljus, men tyvärr står den inte där länge utan flyger iväg längre bort. Helt otroligt egentligen med så få vadare i viken, men två av dem prärielöpare...

På väg ner mot tornet.

Solen hade nu börjat värma lite mer och jag bestämde mig för att ta en tur till WWF-spången i vikens södra del för att kanske se några skäggmesar. Stannade naturligtvis till en stund vid törnskatan på väg tillbaka till bilen och pratade lite med folket där. Den satt fint i sin en och flög då och då ner och tog insekter som den käkade upp. På vägen efter Hårby flög en blå kärrhök förbi precis intill bilen, oerhört snyggt.

Jag parkerade vid Stora Parnassen och knatade ner mot spången. Från spången sågs inte mindre än 21 gråhägrar som for runt i luften med massor av måsar. Anledningen var nog den unga havsörn som flög runt bland dem och gjorde halvhjärtade försök att plocka någon fågel i luften. De hade dock inga som helst problem att smita undan, en ung havsörn är sällan smidig nog att ta en fågel i luften. Gick vidare en liten bit och just där vassen börjar hoppade faktiskt två skäggmesar på spången. En hane och en hona, de är så vansinnigt charmiga med sina fluffiga kroppar och pyttesmå vingar.

Skäggmes, hane.

 Jag stod och såg på dem länge, när plötsligt en ny fågel hoppade ut från vassen upp på spången. En vassångare! Verkligen oväntat och jag skyndade mig att försöka få några bilder så folk skulle tro mig. En koll i Svalan ger att det finns ytterst få oktoberfynd, endast två fynd i Sverige som är senare än detta. Vassångaren hoppade upp i vassen och så dök en annan fågel upp och ett tag tänker jag att det är två, men ögonblicket senare ser jag att fågel nummer två är en rörsångare. Sent datum för den med! Båda försvann bort i vassen och skäggmesarna hoppade också in.

Vassångare. Här syns den rundade stjärten och de långa undre stjärttäckarna som når nästan ut till stjärtspetsen, en karaktär typisk för locustella-sångare.

 Jag traskade vidare längs spången bort till gömslet. Några sävsparvar på vägen liksom lite blåmesar är det enda jag hittade. Från gömslet såg jag inte så mycket, lite hägrar och skrattmåsar och så några krickor som simmar precis utanför. På väg tillbaka hördes en gärdsmyg och skäggmesar sågs igen, nu plingade också fler inifrån vassen.

Eftersom vädret var så fint ville jag inte åka hem riktigt än, så jag åkte tillbaka till Hårby för att ta mig en titt till på den rödhuvade, och tänkte att det dykt upp lite fler folk man kände att prata lite med. Nu var det svårare att hitta parkering, men jag stuvade in bilen (bra med liten bil!) och gick ner. Mer folk nu och törnskatan satt kvar i sin en. Men så tog den sig en flygtur och landade i en buske nära oss. Kamerorna smattrade men fågeln såg oberörd ut.

Här spanas det rödhuvad törnskata!

Lite fel inställningar på kameran gjorde att bilderna blev lite mörka. Jaja.

Lustigt hur handbasfläcken, som verkligen såg stor och välavgränsad ut imorse, nu såg mindre ut och klart suddig i konturerna. Efter en stund blev törnskatan bortjagad av två arga ängspiplärkor och tog skydd i en liten rönn där den lyckades med konststycket att helt kamouflera sig.

Mycket nöjd med en lång och solig dag i Hjälstaviken begav jag mig så hem för att kika på Svalan på de fina bilderna folk tog på fågeln.

Årike i oktober

Solen sken så det blev en sväng till Årike Fyris. Började vid dagvattendammarna där en flock steglits höll till, och sen promenerade jag längs med diket till reningsverkets slamplattor. Det var inte så mycket där, några gråsiskor åt ogräsfrön tillsammans med en bunt pilfinkar, en sävsparv hoppade i vassen och några ängspiplärkor lockade över mig.

Steglits

På väg tillbaka stötte jag dock upp en beckasin precis framför mig, och kunde se hur en liten, kortnäbbad beckasin flög iväg lågt över marken för att dimpa ner knappt tjugo meter bort... dock på andra sidan diket. Dvärgbeckasin, kul! Gick runt diket och över på andra sidan för att se om jag kunde hitta den, men till ingen nytta.

For istället ner till Vindbron och gick längs spången ut till plattformen. Här var det både tyst och tomt, ute i Föret låg visserligen en bunt gäss, några knipor och en storskrake, men det är så svårt att kika från plattformen så det blev bara ett kort besök. Jag förstår verkligen inte varför det är så högt räcke på plattformen, den är inte mer än en och en halv meter över marken och ingenstans är det vatten under den! Likväl har jag inte en chans att nå över med tuben och den enda "pallen" som finns är hopplös att stå på med tub.

En rödhuvad törnskata har hittats i Hjälstaviken, och prärielöparen är visst kvar och tycks ha blivit två. Får nog bli en tur dit imorgon.Tur att jag sett rödhuvad törnskata tidigare i Sverige (dock på Öland) så jag grämer mig inte så mycket om den inte är kvar.