Underliga gäss

Fåglar är knepiga. Man kikar i fågelboken, identifierar fåglar man ser, men rätt vad det är dyker det upp besvärliga saker som inte finns avbildade där. Som avvikande kanadagäss.

Förra våren simmade tre stycken udda kanadagäss omkring i Övre Föret, med olika mängd vitt på huvud och hals. En av dem hade nästan hela halsen och huvudet vita!



Dessa kanadagäss är inte alltför ovanliga, men väcker en del huvudbry om man inte sett dem förr, särskilt de med så mycket vitt som den ovan.

En helt annan typ av avvikande kanadagås dök upp i Hjälstaviken nyligen. Denna hade nästan normalfärgad hals och huvud (dock med en svag brun ton), men istället en nästan vit kropp! Den stack verkligen ut bland de andra kanadagässen... spektakulär fågel.



Jag undrar lite varför jag bara sett felfärgade kanadagäss dock, och inte några gäss av andra arter. Finns antagligen en bra förklaring nånstans. Om man orkar leta.

Vår!

De senaste dagarna har mestadels spenderats ute i Hjälstaviken, där våren äntligen har anlänt. Gässen är här! Hundratals grågäss och sädgäss spatserar på åkrarna och simmar i de minimala små partier där isen gått upp, och bland dem hittar man enstaka bläsgäss och spetsbergsgäss, och just denna helg, även en liten prutgås som verkar ha hamnat lite fel. Sånglärkorna drillar på i skyn, tranor och sångsvan sträcker över med ljudliga trumpetstötar, och årets första bruna kärrhök patrullerar över vassen.

Kaffepaus och rovfåglar dyker upp, havsörnar med sina breda vingar, samt vråkar som cirklar uppåt på vindarna. En tornfalk ryttlar över kullarna, och breder ut sin långa stjärt för att tydligt visa upp att den är obandad och falken därmed är en hanne.

Plötsligt ringer en telefon, det är en svarthakad buskskvätta som siktats inte långt därifrån! Skådare rusar mot sina bilar, och vi som inte känner för ett drag sitter lugnt kvar och ser efter dem. Krickor simmar i vattnet och trängs med gräsänderna som är dubbelt så stora som dem, det vita strecket längs hannarnas sidor syns lång väg.

En svartmes landar oväntat i en av de två tallarna på kullen, och stora flockar med duvor flyger förbi. Tofsvipornas flykt över ängarna går i svart-vitt, och en sävsparv piper till där den flyger ovanför oss med riktning på vassen. Våren är sannerligen här.

Uppsalas urbana uggla

UNT har uppmärkssammat den fina slagugglan som hållit till i Uppsala sen november förra året, och nu får allmänheten ge förslag på namn och rösta om vad den ska heta. Kanske lite fånigt, men ganska sött. Fast varför är alla förslag som UNT valde ut att rösta på manliga namn? Ugglan kan ju likaväl vara en hona.

Roligt är det i alla fall att den verkar trivas i stan, men man får ju hoppas att den ger sig tillbaka till skogen så småningom och hittar en partner. Då gäller det att passa sig för den! Lika beskedlig som den är nu, lika aggressiv kan den vara när den försvarar ungar...