Sörmland runt

Idag blev det en tur igen till den kaspiska piparen, eftersom mamma inte fått se den. Det betydligt härligare väder än sist, varmt och soligt, och nästan helt vindstilla! Dessutom behövde vi inte alls gå lika långt till piparen, och det var inte hälften så lerigt. Och naturligtvis visade fågeln upp sig toppenfint i vackert medljus. Plus på alla punkter alltså! Denna gång fick jag lite bättre bilder på fågeln. Bättre betyder dock inte bra, bara lite mindre usla än sist! ;-)

Kaspisk pipare, Mörkö

Eftersom det var så fint och vi inte hade någon brådska hem beslöt vi oss för att åka och besöka Torö för att få se lite hav. Torö är visserligen inte på något sätt på vägen hem, men är man ändå söder om Stockholm så...
Jag har bara varit på Torö en gång tidigare, och det var bara på genomfart till Landsort för några år sen. Vi körde nu till Örudden och efter mycket långsam körning på en liten väg med sommarstugor där de byggt upp rejäla farthinder kom vi fram till en parkering och gick ner till stranden. Det var väldigt fint på Torö, tyvärr är det avspärrat på många delar där de boende satt upp staket ända ner till vattnet... tråkigt, stranden borde vara fri för alla! (En hel del av avspärrningarna är dessutom olagliga enligt en skådare vi träffade...)
Vi fick i alla fall se mängder med ejdrar och alfåglar, två tordmular, tre större strandpipare och en gravand. En lokal som gav mersmak, synd att det är så långt från Uppsala.

Någon slags vackra små blommor (typ 2 mm stora!) på Örudden. Vet inte vad det är för något...

På väg hem passerade vi Angarnssjöängen och kunde se en mindre sångsvan på ett fält bland vanliga sångsvanar. Därefter var vi hungriga och hittade en sportbar i Vallentuna där mat intogs. Sedan stannade vi också till kort i Fysingen, men mörkret lade sig fort och vi hittade inte svarthakedoppingen som var rapporterad därifrån.

Mindre sångsvan, Olhamra, Angarnssjöängen

Prins Caspian och annat smått och gott

Pust! Det har varit två hektiska dagar på skådarfronten. Igår åkte jag tidigt till Hjälstaviken för att promenera runt hela viken, vilket tar sin tid. Jag började med att parkera vid Hårby och sen gå längs vägen till Skönsberg, detta för att inte skrämma upp alla gäss som gick på fälten.

Början av vandringen vid Skönsberg.

Det blåste lite men vid början av promenaden är man ju utvilad så det var med raska steg jag begav mig söderut längs vikens östra sida. Här var det mycket lä och solen tittade fram, underbart! Överallt sjöng grönfinkar och bofinkar, årets första taltrast sjöng lite tveksamt och satt fint i en entopp en stund, och hämplingarna hade intagit sina platser i enarna. En bit längre fram spelade en enkelbeckasin över fälten och rödhakarna porlade på. Jag gick upp på Kvarnberget och njöt av utsikten från bänken som står däruppe. Perfekt plats för fika. Så småningom gick jag ner och gick till gömslet där det dock blåste rakt in och var svinkallt. Dessutom knappt nån fågel förutom en salskrake som låg och sov i vasskanten.

På väg längs spången tänkte jag på gransångaren som jag fått höra höll till vid tornet på morgonen, och att den vore kul att höra. Naturligtvis hör jag precis då det bekanta silt-salt från träden vid strandkanten... gransångaren må inte vara särskilt varierad i sången men den är i alla fall lätt att känna igen!

Fin utsikt från Kvarnberget, där Länsstyrelsen satt upp en fin skylt om vad det är man ser.

I Parnassen var det mycket orädda nätväckor, och blåsipporna blommade redan. Härligt med blommor, äntligen! Vägen från Parnassen till tornet var lite av en pärs. Dels var det lerigt så jag halkade runt där, och dels hade vinden friskat i så det var rejäl motvind. Inte såg jag några fåglar heller förutom några korpar och nån stackars ängspiplärka som for runt i vinden. Från tornet kunde årets första bruna kärrhök ses innan jag nu ganska trött knatade tillbaka till bilen. Hem och dusch och mat och sen kolla Svalan och nästan sätta i halsen. Kaspisk pipare i Sörmland! Första fyndet för Sverige! Och därtill en hane i sommardräkt... helt galet.

Ja, så imorse bar det av mot Mörkö i närheten av Järna. Vi hittade fram till platsen och började gå i det lätta snöblandade regnet. Det var en bit att gå, först längst en grusväg (lerväg pga regnet...), och sen över en åkerkant (mer lera), över en trädesåker, sen forcera ett rejält krondike (ännu mer lera!) för att till sist komma fram dit den setts. Då hade den förstås precis gått över ett krön och sågs inte, men en snabb omlokalisering hundra meter och där gick fågeln helt öppet!

Kaspisk pipare, hane i sommardräkt!

 Den var oerhört läcker med sitt roströda bröstband och vita ansikte. I beteende påminde den om våra fjällpipare, den hukade sig och sprang små rusher på precis samma sätt. Den var dock betydligt mer långbent och med en tunnare näbb, och den var väldigt vacker. Allmänt jubel när fågeln fint visade upp sitt rostiga bröst.  Regnet gjorde ingenting...
Vi tog en sväng upp norrut på Mörkö till färjeläget där och såg en bunt ejdrar och storskarvar. Ejdrar är bra snygga alltså.

Det stora diket forceras på vägen tillbaka från piparen. Det krävde några offer i form av blöta skor! Själv var jag glad att jag valt stövlar denna dag.

Sen ikväll var det årsmöte med UOF, och som styrelsemedlem och allmänt aktiv måste jag ju förstås närvara. Det var ett trevligt möte som avklarades utan bekymmer, som vanligt alltså. Efteråt lyssnade vi på ett föredrag om nattskärror av Urban Rundström, oerhört intressant! Han berättade om sin ringmärkning och lite resultat och anekdoter om nätter i Smålandsskogarna. Jättekul med tanke på att jag följt hans blogg om det hela förut.

PS. UNT har en liten artikel om den svartstrupiga järnsparven här. Kul när det uppmärksammas!

Update: Tidningarna har uppmärksammat den kaspiske, nästan alla kör med samma TT-artikel. Här är den i SvD.

Årets första drag

I torsdags nåddes jag av nyheten att en svartstrupig järnsparv setts på Gräsö. Länge var denna art en riktig dröm för många skådare, innan 2000-talet hade bara en enda setts i Sverige, på Stora Fjäderägg där de ringmärkte en fågel 1988. Så man kan förstå att många snabbt drog ner till Skåne när en svartstrupig skuttade runt intill en gödselhög vid Viarps mosse 2009. De flesta kom dock morgonen därpå, och tyvärr missade många den då den bara syntes i fem minuter i gryningen och sen försvann spårlöst...
Lyckligvis fick skådarna revansch redan nästa år då en individ var snäll nog att stanna nästan en vecka vid Ottenby på Öland. Den var så orädd att den hoppade runt bland benen på folk!
Förra året sågs först en individ på Öland och sedan en i Värmland, så den här på Gräsö blir landets sjätte svartstrupiga järnsparv.

Hursomhelst, jag fick reda på det lite för sent i torsdags för att kunna dra, det skulle redan blivit skymning innan jag hann fram, så istället planerades ett drag tidigt igår morse. Redan halv sex körde jag hemifrån och mötte upp med de andra i Storvreta och Skyttorp. Vi klämde in oss alla fem i en bil och körde snabbt mot Öregrund där vi fick vänta en liten stund på bilfärjan. Det hade kommit ett larm om att fågeln setts på morgonen, och att stå och stampa i kön till bilfärja då är ett gissel! Vi behövde dock inte vänta så länge och snart var vi på Gräsö och körde norrut. Väl framme stuvade vi undan bilden vid sidan av vägen och traskade ner mot det gula huset i vars trädgård fågeln tydligen höll till.

Här har fågeln nyss setts vilket kan ses på det lediga sätt många av skådarna står och pratar istället för att ha superkoll på matningen...

Det visade sig att vi inte behövt skynda, det var ingen som såg pippin när vi kom fram. Tydligen hade den bara setts av några och var väldigt svårsedd i ett snår. Vi ställde upp och och spanade av snåret, men varje gång nåt hoppade runt var det bara en blåmes. Eller ett löv som for runt i vinden, det blåste bra!
Men så! Till slut flög en liten fågel fram och landade bredvid en bärbuske. I handkikaren kunde jag se det tydliga ögonbrynsstrecket innan den skuttade in bakom busken. Det såg ut som att den var på väg mot matningen (där den höll till dagen innan) så vi omlokaliserade oss snabbt. Och visst, det dröjde inte länge förrän ropet gick att "där är den!". Den visade sig inte länge men vi fick riktigt fina obsar, jag kunde till och med se den fint i tubkikaren en kort stund. Tyvärr hann inte alla de som befann sig runt trädgården fram, men tio minuter senare kom den fram på matningen igen och nu fick alla se den. Jubel och allmänt kollektivt pust. Fågeln var sedd, nu kunde fikat plockas fram och alla slappna av. Fågeln firades med en kanelbulle och lite klapp på snälla hunden Rasmus som hörde till huset och gärna hälsade på skådarna.

Jag lyckades inte få nån bild på järnsparven då den visade sig så kort, så här är en blåmes istället!

Så småningom drog vi oss norrut på ön till Örskärssundet, men det blåste så mycket att det inte var så kul att stå där. Lite storskrakar, krickor, knipor och en och annan havsörn var det enda vi såg. Vi körde också in mot Ugglan, men mötte en man som varit ute där och sa att man såg i stort sett ingenting där heller. Det var dock fin skog och på en gammal ask växte lunglav, som är ganska sällsynt numera och en signalart för biologisk mångfald.

Lunglav

Gäss!

Det har blåst förfärligt hela helgen, men vi tog en sväng till Hjälstaviken idag i alla fall. Parkerade vid Skönsberg och knatade iväg i hopp om att kanske få höra nåt trevligt. Tyvärr hördes inte mycket i vinden, även om lärkorna förstås höll igång. Det ska nog till full storm för att de inte ska sjunga...

Utsikt från Norra Backen. Min kamera tycks ha tendens till blåstick när det är lite knepiga ljusförhållanden. Försökte fixa i Gimp men det blev ändå inte riktigt som det skulle... jaja. Borde kanske lära sig efterbehandla bilder lite bättre?

Fikade vid Norra Backen och spanade ut över flockarna med gäss på fälten. Mest sädgäss, men två vitkindade gäss blev årskryss, och tio vackert ljusryggade spetsbergsgäss gick bland sädgässen. Dessutom var det gott om bläsgäss, inte mindre än 54 stycken kunde jag räkna ihop, och då fanns det säkert några till som stod skymda. Kul, så många har jag nog inte sett på samma plats förr.

Sädgäss och bläsgäss (de fem längst fram i bild).

Blåsten gjorde att vi inte var ett dugg sugna på att gå ut till tornet, så vi for och fikade på Fågelsången istället. Gott så!

Ugglor och vår!

Häromkvällen åkte vi ut för att lyssna lite på ugglor. Redan vid första stoppet på Knypplanvägen hörde vi en pärluggla svagt långt bort, och vid nästa stopp hördes den bättre. Där kunde vi också höra en slaguggla hoa en bit bort. Det var en perfekt kväll, vindstilla och stjärnklar. Månskenet lyste upp skogen så det inte var så mörkt. Borta vid Långfallet stod vi en lång stund och lyssnade på en slaguggla som ropade aktivt. Så fint har jag nog aldrig hört en slaguggla förr. En mycket trevlig tur!
För några veckor sen var vi också ute en morgon vid Börje Sjö och hade turen att höra både gråspett och sparvuggla. Sparvugglan kom dessutom fram och visade sig fint i trädtoppar. Den var helt obekymrad om oss och spelade idogt i en grantopp.

Sparvuggla, Börje Sjö 18 februari 2014

Det går undan nu när våren har kommit, redan har ängspiplärkor och enkelbeckasiner setts i Uppland, och igår hörde jag både sjungande dubbeltrast och en lockande trädlärka. Härligt! Tyvärr påstår de att det ska bli minusgrader och snö igen i helgen...