Taigatrast!

Idag är det artrace i Uppsala, massa fågelskådare som pyser runt och letar upp så många arter som möjligt under dagen. Själv tog jag det relativt lugnt istället, och åkte iväg med M för att titta på taigatrasten som finns i Stockholm. Eller om man nu vill kalla den svarthalsad trast som det blir på Svalan. Taigatrast av svarthalsad ras, eller kanske svarthalsad taigatrast är antagligen mest korrekt än sålänge ... detta med taxonomi är klurigt minst sagt. Nåja. Ska inte gå in på sånt nu, jag nöjer mig med att jag fick se en fin fågel som visade upp sig vackert i en villaträdgård i Bällsta. Det känns nästan lite löjligt enkelt att studera en raritet som visar upp sig på bara några meters håll på en fågelmatning. Inte direkt nån utmaning, men det är inte alltid man behöver just nåt krångligt. Rena drive-in-skådningen, som M träffsäkert kallade det hela.



Försökte återigen se kungsfiskaren vid Kungsängsbron, men ingen lycka denna gång heller. En vacker dag SKA jag se den! Well, imorgon bär det av till Sjöö slott för att försöka se en hökuggla. :)

Vinterfåglar inpå knuten... eller inte riktigt.

En av sakerna som är lite tråkig med att bo i lägenhet är att man inte kan ha fågelbord. Inte ens en talgboll får man hänga ut här för att locka fåglar, tyvärr. Nu dyker visserligen fåglar upp här i alla fall ibland, jag vet att skatorna gillar att sno kattmat från en skål som några på nedre botten ställer ut åt sin utekatt. Undrar om de vet att det oftast är skatorna som äter upp maten...

Nåväl, eftersom jag inte har nåt fågelbord så får jag göra det näst bästa: studera fåglarna på en allmän plats. I Stabby Backe i närheten av där jag bor finns det en dunge där folk hänger ut fågelmat, och där kan man kika på olika sorters fåglar som besöker matningen. Själv har jag hängt upp halva kokosnötter där, mycket uppskattat av mesarna! De vanligaste fåglarna där är antagligen grönfinkarna, som alltid finns i mängder. Även gulsparvar finns det gott om, även om de är något skyggare så man får ofta stå still en liten stund innan de vågar sig fram. Häromdagen hoppade mängder av gråsiskor runt på marken under fröautomaterna också, underbara små fåglar. Om jag vore mer av en kryssare kanske jag skulle spana efter snösiskor bland dem, men jag skulle antagligen inte vara säker på min sak även om jag såg nån, så det får vara.

Är man dessutom lite tålmodig kan man ha turen att se en och annan stenknäck som tycks gilla hampfrö väldigt mycket. De kommer inte alltid fram, idag satt de mest högst uppe i en björk och kom inte ner till matningen förrän efter ett bra tag, men härliga fåglar är de.

Nötväckor, koltrastar, entitor, större hackspettar och kråkor är andra fåglar som dyker upp där, och det händer atagligen att sparvhöken tar sig en vända. Jag har ännu inte sett det, men då jag ofta sett sparvhök i området är det kanske bara en tidsfråga...

Ibland skulle jag vilja ha ett hus i ett skogsbryn, så man kunde ha en matning och kanske locka till sig lite roliga arter som tofsmes, stjärtmes, svartmes och kanske tom en gråspett. Eller som på Järvafältet, en gulbrynad sparv... ;)

Små sparvar och stora skådare

Den 3:e januari i år satt jag som vanligt och knappade på datorn, och kikade in på Svalan för att se om det varit nåt roligt i trakten. Sidan laddas, och högst upp, i stora röda bokstäver, står det "gulbrynad sparv". Hmm, tänkte jag, vad tusan är det för nåt? Jag antar att jag inte var ensam om att undra. Snabbt rotades Fågelguiden fram för att ta reda på vad detta är för konstig pryl, och se där, en mycket sällsynt sibirisk art! Efter lite snabba efterforskningar på nätet (dvs, jag läste kommentarerna till obsarna) kom det fram att detta var första gången arten siktats i Sverige, dvs en smärre sensation för de som gillar sånt. Smått road tänkte jag att nu kastar sig Sveriges alla kryssare in i sina bilar och drar till Järvafältet, platsen där den upptäckts.

Själv har jag aldrig åkt på en sällsynt fågel förr i mitt liv, men då vädret lovade vara vackert dagen efter så beslutade jag och M oss för att faktiskt åka dit. Mest egentligen för att det enligt M är en väldigt speciell stämning på drag, när så många fågelskådare samlas. Järvafältet norr om Stockholm är heller inte särskilt långt från Uppsala, så det kändes som en lagom utflykt. Vi oroade oss inte direkt för att sparven skulle flyga bort, vi ville ju mest se folket! Sparven vore en trevlig bonus dock.

Så, på söndagmorgonen packade vi in kikare och varma kläder i bilen och gav oss av, vägledda av en liten karta jag ritat av från Eniro. Efter att ha hamnat lite fel först lyckades vi leta oss fram till platsen. Det var ingen risk att ta fel på det hela, mängder av bilar och folk som gick omkring med tubkikare var en stor hint att vi nu kommit rätt. Vi följde helt enkelt bara strömmen av folk, och kom fram till fågelmatningen där sparven hade setts. Hundratals andra skådare var redan där och ömsom spanade i tubkikare, ömsom drack kaffe eller försökte värma sig på andra sätt i den drygt 13-gradiga kylan. Vi hittade en bra plats för tuben (ibland är det bra att vara kort, man kan ofta smita lite framför andra utan att störa!), och hörde oss för bland de andra om sparven. Den hade setts för ett litet tag sen, men nu var den borta igen. Jaja, bara att börja spana i buskaget.




Så plötsligt, efter kanske tio minuter, gick larmet omkring oss. Sparven var siktad! Var? Var? Björken vid röda lådan, kl elva från lådan! Efter lite letande lyckades jag få in den i tuben, och kunde se det typiska gula ögonbrynsstrecket samt en mycket tydlig streckning på bröstet. En mycket fin fågel, och vi var glada att faktiskt få se den! Fågeln satt stilla på grenen några minuter och visade upp sig vackert för både mig och M innan den flög ner på marken och förlorades ur sikte igen. Nu dröjde det ett tag innan folk fick syn på den igen, så under tiden kikade jag lite på de andra fåglarna vid matningen. Det var mest talgoxar och blåmesar, men även några koltrastar, större hackspettar och en svartmes. Svartmes är en fågel jag tycker mycket om men som har en tendens att gömma sig för mig, så det var roligt att se en. Man kunde även studera andra skådare, det var ju en bunt!



Vet dock inte om jag var där en annan tid än Expressen, men jag märkte inget av "tumultet" som de skriver om. Klart, det är Expressen, så de överdriver väl. Allt för att dra läsare...

Nåväl. En stund senare siktade jag sparven igen, denna gång mycket kort då den flög in i en gran och försvann, och sen tyckte både jag och M att det var lite för kallt för att stanna, så vi begav oss tillbaka mot bilen. Eftersom sparven hade den goda smaken att dyka upp i Barkarbytrakten och inte mitt i storskogen så var det bara en kort liten bilfärd till Max, där vi värmde upp oss med lite hamburgare innan vi for hemåt. Ett litet stopp i Hjälstaviken passade vi på att göra, och fick se en ung kungsörn, vackert.

Hursomhelst var det rätt roligt med ett drag som detta, som enligt vad många säger är det största nånsin i Sverige (antagligen för att a) med internet kan alla numera se att en raritet finns, man är inte hänvisad till sms-service, b) platsen här var såpass lättillgänglig och c) det är en förstagångsart i Sverige), och jag kan nog tänka mig att åka igen på nåt liknande. Inte för att få ett kryss, utan för att uppleva den speciella stämning som det blir med alla dessa skådare på så liten yta.

Vad man kan hitta i staden

Många jag pratar med som inte skådar fågel brukar säga saker som "är det inte jobbigt att behöva gå upp så tidigt?" och "oj, då måste du vara jättemycket ute i naturen!" och såna saker. De brukar alltid bli lika förvånade när jag förklarar att jag sällan går upp särskilt tidigt och visst, jag är ute en hel del, men man behöver egentligen inte alls gå långt för att skåda fågel. Det går alldeles utmärkt i stan!

I måndags skulle jag cykla ner till min körlektion (jag ska ta körkort! Whoo!), och insåg att jag var i rätt god tid. Tog en liten omväg förbi Upplandsmuséet, eftersom en strömstare håller till där runt asptrappan kring museet. Den har dock gömt sig för mig varje gång jag varit där i år, men denna dag satt den prydligt på iskanten. Strömstaren är en fascinerande fågel, det är egentligen obegripligt hur den kan slänga sig i det iskalla vattnet utan att förfrysa sig eller svepas bort av strömmen. Lite nervöst knixande ser man den på kanten, och vips har den dykt rakt ner i vattnet. Några sekunder senare dyker den upp igen, lika plötsligt som den försvann, och sitter återigen på kanten, njutande sitt byte.

Förutom strömstaren har även en slaguggla uppehållit sig i Uppsala denna vinter. Det känns på nåt sätt väldigt fel att stå och se denna riktiga skogsfågel sittandes i ett träd rakt ovanför en. Vacker är den dock, och förvånansvärt oberörd av alla människor som rör sig omkring den. Den tycks ha fattat tycke för träden kring järnvägen i centrala stan, och sitter där lite då och då så man lätt kan få syn på den. Det måste egentligen vara ett rätt bra liv för den här i stan, fullt med tamduvor som antagligen aldrig sett en uggla förr!



Senast jag var och såg ugglan, den 8:e januari närmare bestämt, blev det dessutom en bonus, då jag när jag lämnade ugglan upptäckte en siluett av en stor fågel i skyn. Det är inte möjligt, tänkte jag då jag insåg efter nån sekund eller så att jag stod och såg en havsörn kretsandes över staden! Annars är det mest sparvhök och duvhök jag sett när det är rovfågel på g inne i stan. Duvhöken är alltid lika spektakulär, det är helt fascinerande att se hur duvflockarna drar ihop sig och man ser höken komma emot den.

För de flesta människor är det väl just duvorna som är synonymt med fåglar i stan, och kanske gräsänderna i ån eller Svandammen. Just nu kan den som är lite skarpögd kika extra noga bland änderna i Svandammen, och kanske hitta den ensamma bläsandshona som sällskapar med gräsänderna. Hon är lite mindre, med vit buk och en kort näbb i en vacker blå nyans. Jag tycker väldigt mycket om bläsänder, och det är roligt att kunna studera en på väldigt nära håll just nu i Svandammen.

Ja, förutom dessa finns det ju kråkor, grönfinkar, gråsparvar, pilfinkar, blåmesar, koltrastar och kanske fågeln framför alla i Uppsala, kajor! För att bara nämna några av de arter som dräller runt i staden vid den här tiden på året. Om man dessutom vill ge sig på en liten promenad utanför stadskärnan och traska bort till Kungsängsbron så kan man med lite tur hitta både smådopping, storskrake och kungsfiskare. Så vem säger att man måste bege sig långt bort eller ha jättedyra kikare för att se på fåglar? De finns överallt omkring oss, bara man ser sig omkring.