Sommarstiltje

Sommaren har slagit till och vi har soligt och varmt med 25-30 grader varje dag nu. Rätt skönt, men så mycket skådning blir det inte. Vadarna har dock börjat dra söderut, och nu är det bara några veckor kvar innan tornseglarna sticker...

En snabb sväng till Årike gav inte alls mycket i fågelväg, vi hittade inte smådoppingen som var rapporterad. Jag fotade några flicksländor istället, här ser man att de ju faktiskt är riktiga rovdjur, om än små! Mindre insekter får passa sig...

Jag tror att detta är en sjöflickslända (Enallagma cyathigerum). Notera insekten i munnen!

Även denna flickslända hade ett byte i munnen. Jag gissar att detta är en hona eller ung sjöflickslända.

Imorgon blir det märkning igen, så det blir till att sova tidigt. Åsa och Leo hämtar upp mig kl 03.20...

Tidig morgon vid Oxängen

Idag var det dags för ringmärkning igen! En lite småkylig morgon när vi kom fram, men solen var på väg upp och det kändes i luften att det skulle bli en skön dag. Vi satte upp näten strax efter klockan fyra och första rundan blev sen dagens bästa. Fem fåglar i vassnäten och tretton (om jag inte minns fel) i sumpen! Kul! Sen avtog det lite och dagen flöt på fint, och när näten var ihoppackade hade vi fångat 44 fåglar av 18 arter. Oxängen kanske inte har lika mycket fågel som fågelstationerna, men artrikedomen är det inget fel på!

Sävsångare, 1k. En av fem fångade under dagen.

44 fåglar är faktiskt ganska lagom, man hinner med att kika på varje fågel och gå igenom dem och kanske lära sig något nytt. Ibland är det faktiskt inte så lätt att avgöra om det är en vuxel fågel eller en ungfågel man har framför sig, det är inte alla som har tydliga ungfågeldräkter som skiljer sig från de vuxnas. Då får man gå igenom dem och lägga samman karaktärer och förhoppningsvis komma fram till något. De allra flesta fåglar kan trots allt åldersbestämmas.

Gärdsmyg, 1k. Att det är en ungfågel kan ses bl.a. på tydligt gula mungipor, men även på att bandningen på vingarna bildar jämna linjer. På en adult gärdsmyg är den mer hackig. Dessutom har den en ruggningsgräns, men det orkar jag inte gå in på.

Ett enkelt sätt att se att en fågel är adult är om den ruggar vingpennor. Ungfåglar hos de flesta arterna gör nämligen inte detta nu, när deras vingpennor (och stjärtpennor med för den delen) väl vuxit klart kommer de sitta på till nästa sommar. De adulta däremot sätter igång med att byta sina vingpennor efter häckningen, så om man fångar en fågel som ruggar vingpennor vet man att den är adult. Man får förstås se upp lite, en ungfågel som av nån anledning tappat en penna kan se ut som att den ruggar då en ny växer ut, men då är det sällan symmetriskt på båda vingarna. Och det finns naturligtvis undantag, hos vissa arter ruggar även ungfåglarna vingpennorna, men det är rätt ovanligt.

Vinge av grönfink, adult hane. Den konstiga vattringen på fjädrarna är inget som var på fågeln, det är nån
bieffekt av att jag förminskade bilden.

Grönfinken ovan behövde vi egentligen inte undersöka särskilt noga för att se att det inte är en ungfågel. Såhär granna är inte ungfåglarna (se bilden nedan). Men den ruggar också sina vingpennor. Jag har numrerat handpennorna och armpennorna så det är lättare att se. Alla armpennor är gamla och har alltså suttit i snart ett år. De kommer sen att ruggas utifrån och in, ungefär när fågeln kommit halvvägs i handpenneruggningen. Handpennorna har jag numrerat utifrån och in (den första är liten och syns inte på bilden) eftersom jag är van vid det, annars är det rätt vanligt vid ruggningsstudier att numrera dem inifrån och ut eftersom fågeln ruggar åt det hållet. Här är nummer 10 och 9 bytta och nya medan nummer 8 håller på att växa ut. Nummer 7-2 är gamla. Man kan se en liten nyansskillnad på de nya och de gamla pennorna där de nya är mycket fräschare och inte så blekta och slitna som de gamla. Ofta är det mycket tydligare än på denna fågel.

Såhär såg hela grönfinken ut! En adult hane grönfink är en riktigt grann fågel.

Nå, det var lite om vingpenneruggning. Här är lite fler bilder från dagen:

Koltrast, 1k

Törnsångare, adult hona.

Här är det inget problem att se att det är en ungfågel, den ser inte ett dugg ut som de vuxna. Svartvit flugsnappare, 1k.

Grå flugsnappare är inte vanlig i näten vid Oxängen, denna var märkplatsens åttonde sen starten!

Nu måste jag vila upp mig lite, det kanske blir en kvällstur senare.

Sommar!

Värmen har äntligen anlänt, hela Sverigekartan är alldeles röd på DN:s vädersida. I helgen tog vi en kvällstur till Hjälstaviken. Först en sväng ner till tornet där vattenrallen grymtade och de första återsträckande kärrsnäpporna sprang runt. Den översomrande prutgåsen gick lite för sig själv en bit från alla grågäss.

Ängspiplärkan satt på sin vanliga stolpe och sjöng.

Den här gulärlehannen visade upp sig fint.

När solen sakta sänkte sig for vi sen vidare till södra delen och parkerade vid Jungfrulunden. Där hördes kornknarren kraxa, och minst en hornuggleunge pep bortifrån en trädridå. Framme vid handikapparkeringen surrade flodsångaren som hållit till där ett tag. Gott om flodsångare i år! Vi gick en sväng på WWF-spången också, men utöver en massa rör- och sävsångare noterades inget särskilt egentligen. En morkulla for förbi här, och när vi kom tillbaka till bilen kom ännu en och drog över oss. En härlig kväll!

Bodil på spången ut till gömslet.

Lite ringmärkning

Det har varit inte mindre än fyra ringmärkningstillfällen nu sen jag senast skrev nåt om det. Tre av dessa har jag kunnat vara med på, så här kommer lite bilder från två av dessa! Jag glömde ta med kameran på första junimärkningen, typiskt då vi fångade inte mindre än tolv stjärtmesar, min favoritfågel. Mamma tog lite bilder men de ligger på hennes dator, så jag får se när jag får tag på dem.

Nyss utflygen rödvingetrast, Oxängen 29 maj 2014.

Den sista märkningen i maj gav de första ungfåglarna, och att det blev trastar är inget att undra över. De får ut sina ungar tidigt, när många andra fåglar fortfarande ligger på ägg eller kanske inte ens har anlänt till sina häckplatser! Trastungar både syns och hörs mycket i slutet på maj, särskilt björktrastungar brukar märkas närmare bebyggelse.

En doldis som man sällan ser men hör desto mer. Näktergal, 29 maj.

Jag har ibland pratat om ruvfläck, och såhär ser en sådan ut när man blåser undan fjädrarna. Fågeln tappar fjädrarna på buken så att äggen när den ruvar ligger mot den varma huden. När ruvfläcken är som mest utvecklad blir huden dessutom rynkig och mer mer blodfylld, allt för att bättre värma äggen. Fågeln på bilden är en sädesärla, huvudet är vänt åt höger i bilden. Dessutom läckert att se att fjädrarna är svarta vid basen!

Ibland fastnar det trollsländor i näten. Här en guldtrollslända (Cordulia aenea).

Första junitillfället var på självaste nationaldagen, vilken även råkar vara Vendeldagen. Då är det traditionsenligt guidning på märkplatsen, och det kom rätt mycket folk och kikade på märkningen. Kul då att kunna visa sötingar som stjärtmesar!
Andra junitillfället kunde jag inte vara med på, lite trist när det tydligen fångades roliga saker som rosenfink, kärrsångare och gräshoppsångare.

När man ser fåglar på nära håll kan man se detaljer man kanske inte lägger märke till annats. Visst är det läckert med fjädrarna runt ögat som är svarta ovanför men vita under? Hane svarthätta, 22 juni 2014.

Nu i söndags var sista junitillfället, och kallare ringmärkning har vi nog aldrig varit med om vid Oxängen. Inte kändes det som juni inte när vi satt och huttrade och önskade att vi tagit på oss långkalsonger... det var heller inga mängder med fågel i näten även om vi fick några trevliga saker att titta på. Att jag missat rosenfinken gången innan gjorde inte så mycket, för denna dag fångades två sådana! Hanen är så vacker med sina hallonröda inslag i dräkten.

Rosenfinkar, 22 juni 2014.

Efter märkningen for några av oss vidare ut på nattsångarlyssning, vilken får anses som lyckad. Vi hade flera morkullor, några gräshoppsångare och inte mindre än tre flodsångare runt Vendelsjön. (Och då stannade vi inte på så många ställen.) Roligast var nog dock att vi vid ett stopp hörde en hornuggleunge som verkade ha nån slags duett med vad vi antog var honan då det lät som en typisk ugglehona. Ett lite väsande, hest typ vräsch eller nåt. En stund senare såg vi honan flyga över vägen och hon satte sig en bit ifrån och och fortsatte väsa. Spännande, det lätet hade ingen av oss hört förr!

Midsommarnatt med bonus

Det blev en liten sväng igår kväll, i den sköna (nåja) midsommarnatten. Planen var att åka till Lövstaslätten och leta vaktel, men så dök det upp en svartpannad törnskata vid Laggaslätten så vi for dit lite på vinst och förlust. Klockan var trots allt efter 22, och det började skymma lite smått så törnskatan kanske hunnit ta nattkvist. Men inte då, när vi kom fram till platsen satt det en fågel på telefontrådarna, och det var törnskatan. Rätt obekymrad om oss fast vi kom ganska nära. Jag hade inte med mig kameran men lyckades få några bilder med Iphonen genom tuben.

Svartpannad törnskata. Den hade lite vitt vid näbben, så möjligen en hona.

Underbart med sommarnätter när det är såpass ljust att det går att fota fast klockan är 22.30!

Sen for vi till Lövstaslätten där en buskskvätta varnade ihärdigt och minst en vaktel lät från åkrarna. En bra avslutning på en annars ganska kall midsommarafton!

Årikemorgon, flicksländemorgon

Skjutsade mamma till stationen imorse, och när man ändå är ute med bilen så kan man ju lika bra ta en sväng till Årike.
Jag började vid dagvattendammen, där det var rätt tomt på fåglar. Några sothönor med ungar simmade runt, liksom en kniphona med en enda unge i släptåg. Då fåglarna inte ville visa gick istället blicken lite närmare, det for nämligen runt en hel massa flicksländor i vegetationen och jag tänkte att jag kan ju kika på dem istället. Efter någon halvtimmes rotande och sakta smygande samt bläddrande i trollsländeboken kunde jag konstatera att de allra flesta (alla?) hörde till någon av de tre arter som syns nedan. Jag är dock inte på långa vägar någon expert på flicksländor så jag kan ha fel i mina artbestämningar! Alla bilder är på hanar, honorna gav jag mig inte på för de är inte avbildade i min lilla bok.

Mörk lyrflickslända (Coenagrion pulchellum)

Ljus lyrflickslända (Coenagrion puella)

Större kustflickslända (Ischnura elegans)

Nere längs Vindbrovägen höll en massa ringduvor, tofsvipor, skrattmåsar och kråkfåglar till på ett fält, och i holken på ladan satt inte mindre än fem tornfalksungar. Kul att se dem! De såg nästan flygfärdiga ut, det dröjer nog inte länge innan de lämnar holken. På nocken på ladan satt honan och höll koll.

Tornfalksungarna. Trångt i holken!

Jag ska försöka greja lite med bilder från de senaste ringmärkningstillfällena och plita ner nåt om det. Dessutom var jag på drag i helgen och såg en jungfrutrana vid Kvismaren...

Frövisjön levererar!

För ett år sedan var vi och kikade på en gulkindad kricka i Frövisjön, Västmanland. Visserligen får man inte kryssa gulkindade krickor eftersom de anses vara rymlingar, men det är en ruskigt snygg fågel och vi var ändå i krokarna eftersom vi nyss kryssat en större beckasinsnäppa vid Asköviken utanför Västerås. Varför nämna detta nu då? Jo, för igår kom ett larm på ännu en ovanlig and i Frövisjön, och denna gång kryssbar! Det rörde sig om en svartand, en nordamerikansk art som är mycket ovanlig i Sverige. Detta var bara tredje fyndet!

Nåväl. Så idag var jag dit. Det blåste halv storm och var ruggigt kallt, helgens högsommarvärme kändes riktigt långt borta. Men vad gjorde det? Anden simmade ju så fint där i sjön! En svartand är egentligen en ganska oansenlig and. Den ser ut ungefär som en väldigt mörk gräsandshona. Precis när vi kom och jag fått in den i tuben vingade den sig och visade upp en purpuraktig vingspegel som inte var kantad av vitt (gräsänder har vitt framför och bakom sin blåa vingspegel). Snyggt! Sen simmade anden runt borta i sjön och försvann då och då bakom vassruggar innan den gick upp på land och putsade sig en stund och sen sov lite.

Det blev inte mycket till bilder, men här ser man vingspegeln rätt bra.

Fast den fick bara sova en liten stund, för sen kom en adult havsörn förbi och fick förstås allt på vingarna. Svartanden lyfte med en bunt gräsänder och flög bort, men lyckligtvis vände de och kom tillbaka och alla som stod och såg på den fick se den riktigt fint i flykten! Den kändes rätt stor när den flög, men om den verkligen var det eller om det var en effekt av mörk fågel mot ljus himmel vet jag inte. Sen landade den rätt fint en bit bort i sjön och låg kvar där tills vi gick.

Svartand!

Svartanden med gräsänder.

Frövisjön är en väldigt fin sjö som tydligen restaurerats ganska nyligen, och det har verkligen gett resultat. Fullt med änder var det i sjön, inte bara svartanden och gräsänderna utan också krickor, skedänder, snatteränder, bläsänder, knipor och viggar. Det sågs också en årta men den missade jag. En rörhöna klättrade på en stam i vattnet, svarthakedoppingar visade upp sig och en brun kärrhök for förbi.

Frövisjön

Efter en och en halv timme var alla genomfrusna så vi åkte hem. Imorgon är det ringmärkning vid Oxängen, hoppas vädret blir lite bättre...

Helgskådning

Bekvämskådning vid Fysingen, 25 maj 2014.

I söndags var det upp tidigt, redan klockan sex åkte vi ner till Årike Fyris för att lyssna efter busksångaren som rapporterats därifrån. Vi gick längs med ån nedanför Ultuna herrgård, och en bit fram stod två skådare och spanade upp i en hägg. Inifrån häggen hördes en busksångares härliga sång. Den här busksångaren hade inte läst på ordentligt, den fattade inte att busksångare ska hålla sig gömda och vara svårsedda, utan den hoppade glatt runt i häggen och visade upp sig superfint! Då och då snappade den åt sig insekter eller nåt mellan sångstroferna. En av skådarna som stod där hade en stor kamera, han fick nog väldigt fina bilder på fågeln. Själv hade jag glömt kameran i bilen. Jaja.

Vi gick vidare söderut längs ån och det dröjde inte länge förrän vi hörde en annan acrocephalus-sång, denna gång en mycket snabbare sak, nämligen en kärrsångare. Och sedan en till bara 50 meter längre fram! Inte heller dessa fåglar hade läst på, för mer showande kärrsångare har jag sällan sett. Båda sågs mycket fint där de satt och sjöng.

Framme vid Källan kikade vi lite efter rörhönan som setts där, men det var tomt i vattnet. Luften var dock fylld av fågelsång och... mygg. De har visst kläckts nu. Dags att leta rätt på myggmedlet!
Vi tog en sväng ner till Övre Föret också, efter att ha stannat till kort vid tennisbanorna och lyssnat på en härmsångare. Vid Föret var det väldigt lugnt, en skedand simmade runt. Nu hade han börjat rugga till eklipsdräkt och såg lite halvruffig ut.

Sen blev det fika på Fågelsången (efter att ha varit iväg och röstat i EU-valet, man måste ju göra sin plikt!), och därefter var planen att vila lite hemma. Det blev det inte så mycket av, för jag hade nog bara suttit ner i tio minuter innan mamma ringde och sa att det var en rödhuvad törnskata i Fysingen och att jag skulle bli upplockad om en liten stund...

Käbblande ladusvalor vid Fysingen. Citronärlan och rödluvan var för långt bort för att fota...

Mot Fysingen bar det alltså, och väl där var det ganska mycket folk på plats som spanade ut över ängarna norr om Ströms gård. Efter en stund dök också den rödhuvade törnskatan upp och visade sig rätt fint om än på långt håll. En vanlig törnskata höll också till i samma buskar, fint att jämföra med. Citronärlehannen som varit på plats ett tag visade upp sig fint på en stolpe, men hans hona sågs inte till. Kanske ligger hon på ägg?
Eftersom det var söndag var fiket på Ströms gård öppet så man kunde mumsa gott samtidigt som fåglarna kunde spanas in från terrassen. En lärkfalk drog förbi, årets första, och en trastsångare raspade i vassen. En härlig majdag med värme, solsken och fina fåglar!

Jag har dessutom helt glömt att nämna att jag i förra veckan fick ett nytt livskryss. Drog nämligen iväg på en vitnackad svärta utanför Rödhäll och fick se den superfint. Läcker pippi!

Span på vitnackad svärta, Rödhäll 19 maj 2014.

Massor av folk vid Oxängen

Igår var det dags för årets andra Vendel-märkning. Normalt sett är jag riktigt morgontrött, men det är inga problem att komma ur sängen klockan tre på morgonen när det vankas roliga saker som ringmärkning!

Vacker morgon på märkplatsen med Örbyhus slott i bakgrunden.
Det är inte alla som kan se ut mot ett slott när de ringmärker fåglar!

Denna dag var det dessutom guidning för inte mindre än två grupper (fast de kom samtidigt så det kändes bara som en stor), och det var säkert 20 personer som fick se hur ringmärkning går till. Lyckligtvis hade vi precis gått en runda innan de kom så vi hade några fåglar att visa.

Anders visar upp en nymärkt svarthätta för besökarna.

Alla fick se hur svarthättan ser ut på nära håll, och några fick känna på talgoxens vassa näbb. De hade dessutom turen att komma då vi fick en fin buskskvättehanne, nåt som även jag tyckte var väldigt kul då det blev ny märkart för mig! En väldigt vacker fågel även på nära håll.

Buskskvätta, 2k hanne, det vill säga kläckt förra året.

Det kändes att sommaren nu faktiskt börjat komma på riktigt, det blev en varm och skön dag och flera nya fåglar hade anlänt. Törnsångare, trädgårdssångare, härmsångare och en efterlängtad rosenfink var inte dumt! (Även om trädgårdssångaren var den enda vi också fick i näten.). Det känns också som att vi redan blivit bortskämda med alla förbättringar på märkplatsen, det går inte att tänka sig längre hur vi hade det förr med tuvsnubblande och svärande över dåliga nätkrokar...

Under allra första nätrundan tog vi denna stare. Fantastiskt skimrande fjäderdräkt!

Lövsångaren är inte lika extravagant som staren, men den här individen var väldigt vackert gul.

Ringmärkningsstart!

Så, nu har jag internet igen! Jämrans ComHem hade driftstörningar i helgen så jag kunde inte uppdatera blogg nånting. Men nu tycks det fungera... peppar peppar.

I lördags var det äntligen dags för premiären av 2014 års ringmärkning vid Oxängen, samt invigning på riktigt av alla förbättringar på märkplatsen! Regnandet dagarna innan hade förvandlat stigarna till näten till lervälling, men det gjorde ingenting. De nya höj- och sänkbara nätstolparna gjorde succé, lätta och smidiga att få upp. Vi fångade nästan lika många fåglar som det var folk som besökte platsen under morgonen, dvs 26 fåglar (varav 25 var nymärkningar) mot 20 personer. Det enda återfyndet var en bofinkshona som märktes här 2008! Det innebär att hon nu är minst sex år gammal. Kul!

Vassnäten under morgonen. Jag är fortfarande förundrad över den fantastiska spången vi har nu... inga lösa brädor!

I övrigt var nog det roligaste en nötskrika som satt i vad som förr kallades Ingemarsnätet, men som numera kallas Sumpen 6, efter att vi numrerat alla nätplatser för att hålla lite bättre ordning. Stor och respektingivande, alla hade nog i tankarna vad Kenneth skrivit om den senaste nötskrikan på platsen: "livsfarlig!". Det gick dock fint att hantera den och klämma på en ring i storlek 6 (ringstorlekar över 4 används mycket sällan på Oxängen), och sen var det lite fotosession innan den släpptes iväg.

Nötskrika

Annat kul under dagen var att vi fick njuta av en gök som gol, rördrom som tutade, mindre hackspett som trummade och de första tornseglarna som drog förbi. En härlig morgon i trevligt sällskap! Lite bilder på andra fåglar vi fick under morgonen:

Sävsparv, en fin hanne som togs i vassen under första nätrundan.

Järnsparven är vacker på ett lite diskret sätt.

Den klart snyggaste talgoxe jag varit med och ringmärkt.
De brukar kunna se lite risiga ut, men den här hannen var ju ursnygg!

Mycket folk idag på märkpremiären!

Sen igår (söndag) tog vi en liten vända till Fysingen och spanade in pungmesen och citronärleparet som håller till där. Pungmesen byggde bo för glatta livet, citronärlorna visade upp sig fint och ett par stjärtmesar matade ungar i ett bo precis intill spången. Lite dum plats för ett bo, men de verkade inte besväras av att folk passerade förbi precis intill boet.

Hemma igen

Pust, en lång resdag är till ända och det är åter till vardagen. Längtar redan tillbaka till Grekland...

Imorse gick vi upp klockan sex och begav oss mot flygplatsen. Vi kunde inte låta bli att stanna till lite vid salinerna på vägen, och det var ju bra för där ute sågs två stora klumpar som vi inte kunde se vad det var. Upp med tuben och det visade sig vara krushuvade pelikaner! Enormt stora fåglar och livskryss. Skoj! De är inte så lätta att se på Lesbos så det var verkligen roligt. En rödbena blev sen den sista nya arten att läggas till reselistan som därmed slutade på 134 arter.

Krushuvade pelikaner

Imorgon kanske det blir en tur till Fysingen för att se pungmesen som håller till där. Om bilen går igenom besiktningen vill säga, det är sån imorgon bitti...

Blåsiga dagar

Igår kväll fick vi byta hotell för en natt eftersom vi råkade bokade hotell lite sent och det inte fanns plats hela tiden vi ville vara här. Det gjorde dock inget, det andra hotellet var bra det med! Dock hade det ännu sämre internetuppkoppling (otroligt!) så det gick inte att uppdatera här.

Igår åkte vi i alla fall tillbaka västerut mot Sigri och Faneromeni eftersom det är så fint där. Slingriga vägar och höga höjder, men de håller på att bredda vägen så snart kanske det går fortare att köra dit. Just nu fick vi i alla fall stanna ett tag för att de nyss sprängt och det låg sten över hela vägen... det var bara att vänta tills traktorn kört bort all sten. Vi såg ungefär samma fåglar där som senast, det var dock lite färre flugsnappare, många har nog fortsatt norrut. Nya arter på reslistan blev i alla fall bland annat klippsvala och mästersångare.

Rostgumpsvalor i Faneromeni

På väg hem stannade vi åter till vid Ipsilou och dess läckra kloster högst upp på en topp. En gulgrå sparv sjöng och visade sig fint, liksom en blåtrast och resans första trädlärka som flög med mat i näbben, den hade väl ungar i närheten. Jag lyfte på en sten och där satt en skorpion, rolig liten sak.

Skorpion, Mesobuthus gibbosus

På hotellet innan vi gick och åt fick jag äntligen syn på en jättesmaragdödla, den stora illgröna ödla som finns här nere. Ruskigt snygg, men tyvärr sprang den och gömde sig innan jag hann få fram kameran.

Idag åkte vi till Achladeri och tallskogen där, lättaste stället att se Krüpers nötväcka på. Det finns omkring 600 par på Lesbos, men det är rätt mycket tallskog så det normala är att man åker och kikar på ett utrekat bohål. Förra gången vi var på Lesbos hade nätväckorna ungar och for fram och tillbaka med mat. Denna gång låg honan fortfarande på ägg så det var inte samma trafik till boet. Hanen var framme ett par gånger, men mycket kort, så jag gav upp och följde dess lockande i skogen istället och vi såg den fint i andra tallar. Dessutom hördes en annan hane sjunga längre bort. Högljudda som alla nötväckor!

Det blåste alldeles förfärligt idag så vi åkte upp ett tag till Raptor watch point där det dock inte var mycket till rovfågel. Eftersom mamma ännu inte fått se nån mellanspett på resan (den enda ditintills sågs bara av mig) så åkte vi mot klostret Moni Limonos, där det skulle finnas ett mellanspettbo. På vägen dit såg vi några bilar längs med vägen och stannade för att se vad de kikade på. Det visade sig vara minervaugglor, superfint eftersom vi ännu inte fått se några! Ugglorna sågs fint i en gammal lada eller nåt, och plötsligt kom resans andra mindre skrikörn och flög förbi! Den drog sakta bortåt och kunde ses superfint. Det har verkligen varit mycket mindre skrikörn på Lesbos i år, efter att vi hade en 1 maj så har det setts flera varje dag här.

Minervauggla

Nå, mot klostet for vi och såg mellanspett superfint vid sitt bohål i en telefonstolpe intill parkeringen. Rena drive in-skådningen! Själva klostret från 1500-talet var också fint och det fanns totalt icke-kryssbara fåglar som påfågel, berghönor i bur samt en emu (!) där.

Mellanspett

En tur ner till Tsiknias rivers mynning gav så tre långnäbbade måsar i blåsten, innan vi till slut gav upp och åkte till hotellet. Nu ska vi snart ut och äta den sista middagen här på Lesbos. Imorgon bär det av hemåt, det skulle inte vara fel att stanna några dagar till! Vi har sett 132 arter trots det blåsiga vädret (folk som varit här många år säger att de aldrig varit med om så molnigt och blåsigt väder på Lesbos) och njutit av god mat och fin natur.

Ugglor och livskryss

Dagens planerade utflykt före frukost fick ställas in på grund av ösregn. Lyckligtvis avtog dock regnet till frukosten, så vi kunde åka ut och skåda. Idag hade jag tänkt att vi skulle ge oss sjutton på att hitta olivsångare, denna stora, grå, kraxiga hippolais. Det gick alldeles utmärkt, vi åkte till några olivlundar där de hade setts tidigare i veckan och vandrade runt. Så hörde vi plötsligt en olivsångare, och så en till! En av dem kunde också ses, även om den var rörlig. Vilken långsam och hes sång de hade, det var faktiskt lite som Fågelguiden beskrev det som en "ljudförstärkt eksångare i slow motion".

Nåväl. Vi for sedan längs öns sydvästra sida, där vi inte var nånting för två år sen. Det var mycket vackert och utanför Agra körde jag lite fel, men det var bara bra för när jag vände bilen fick vi syn på en örnvråk som gav riktiga praktobsar.

Fota flygande rovfåglar genom tub är svårt, men den här örnvråken visade upp sig fint!

Det var rejält slingriga vägar och branta sluttningar här, nästan så man fick svindel. Vi försökte rota fram nån berghöna men det gick inte. Gulgrå sparv och blåtrast var ju dock inte så illa.

Persisk ekorre. Söt sak!

 Så småningom drog vi oss tillbaka mot Skala Kallonis (vår by) för lunch, och sen åkte vi upp i bergen till Raptor watch point igen i hopp om lite rovfågelsträck. Det kom dock på skam, det var inte mycket som drog förbi! Ett par ormvråkar, en örnvråk, en ormörn och en pilgrimsfalk var allt vi fick ihop på ett par timmar. Som vanligt var det dock fint med fågel i buskarna intill, rostsparv, häcksparv, medelhavsstenskvätta, rödstrupig sångare med mera.

Häcksparv

I vägkanten hittade vi en halvdöd scheltopusik som kanske blivit påkörd eller nåt. Udda sak, tänk kopparödla, men 70 cm lång!

Scheltopusik

Vi körde en liten sväng mot Napidalen och parkerade vid en liten väg strax innan man kommer fram till Napi. Att komma dit var dock inte det lättaste, i byn innan (Agias Paraskevi) var det vägarbete så vi fick köra en omväg genom byn på såna där pyttesmå grekiska byvägar. Det gick dock bra, det fanns snälla grekiska gubbar och gummor som pekade ut rätt väg. Vi fick en vacker promenad där, dock utan att se nåt nytt.

Den dagliga eftermiddagsturen till Kalloni saltpans gav dock äntligen en skäggtärna. Ruskigt ont om tärnor i år! Vi försökte förgäves hitta några vitvingade också, men det verkar som att de redan dragit vidare.

Efter middag stannade vi till vid skorstenen i vilken det häckar tornuggla, och ställde oss med bra utsikt över skorstenen och väntade. Det dröjde nog inte mer än tre minuter innan en tornuggla stack upp huvudet och satte sig superfint för oss! Toppen! Dessutom sågs vad som troligen var en unge som stack upp huvudet en liten stund och också flaxade till lite med vingarna. För att ytterligare spä på med ugglor tog vi oss till grannbyn Papiana och där hade vi på ett och samma ställe både hornuggla och dvärguv...

I den vänstra skorstenen på detta hus bor tornugglorna. När det blir mörkt kommer de fram...

Imorgon hoppas vi att det inte regnar på morgonen, så vi får vår före-frukost-tur.