Ovanliga fåglar, vackert väder och lite till!

Det blev en riktigt lyckad tur till Hjälstaviken igår. En rödhuvad törnskata hade upptäckts kvällen innan, och såna ser man inte varje dag i Sverige så det gäller att passa på! För en gångs skull pallrade jag mig upp tidigt och svängde in på parkeringen vid Hårby redan strax efter klockan sju. Jag var dock inte ensam trots den tidiga timmen även om den stora massan ännu inte kommit. Gick ner längs vägen mot tornet och anslöt till den lilla skaran som stod där. Och visst, de hade sett törnskatan även om den nu hade gömt sig nånstans i ett snår. Vi spanar på snåret och nån ropar till att "där är den!". Men lika fort hoppade den ner i snåret igen innan jag fått syn på den... attans. Vi spanade vidare på snåret innan vi hör ett rop om att den nu sitter i ett träd närmare vägen... hur flög den dit utan att nån såg? Nåväl, nu ser jag fågel riktigt fint och får också foto på den i det vackra morgonljuset.

Rödhuvad törnskata, 1k

 Vi njuter en stund av törnskatan innan den flyger iväg och sätter sig i en liten en längre bort. Vi är några som bestämmer oss för att gå ner till tornet även om det på morgonen är svårt ljus där. Prärielöparna hägrar! Kort efter att vi äntrat tornet hittas den ena som går tillsammans med en brushane rakt utanför tornet. Sen dröjer det ett tag innan vi plötsligt hittar nummer två som landat nordost om tornet med några brushanar. Denna är både närmare och i bättre ljus, men tyvärr står den inte där länge utan flyger iväg längre bort. Helt otroligt egentligen med så få vadare i viken, men två av dem prärielöpare...

På väg ner mot tornet.

Solen hade nu börjat värma lite mer och jag bestämde mig för att ta en tur till WWF-spången i vikens södra del för att kanske se några skäggmesar. Stannade naturligtvis till en stund vid törnskatan på väg tillbaka till bilen och pratade lite med folket där. Den satt fint i sin en och flög då och då ner och tog insekter som den käkade upp. På vägen efter Hårby flög en blå kärrhök förbi precis intill bilen, oerhört snyggt.

Jag parkerade vid Stora Parnassen och knatade ner mot spången. Från spången sågs inte mindre än 21 gråhägrar som for runt i luften med massor av måsar. Anledningen var nog den unga havsörn som flög runt bland dem och gjorde halvhjärtade försök att plocka någon fågel i luften. De hade dock inga som helst problem att smita undan, en ung havsörn är sällan smidig nog att ta en fågel i luften. Gick vidare en liten bit och just där vassen börjar hoppade faktiskt två skäggmesar på spången. En hane och en hona, de är så vansinnigt charmiga med sina fluffiga kroppar och pyttesmå vingar.

Skäggmes, hane.

 Jag stod och såg på dem länge, när plötsligt en ny fågel hoppade ut från vassen upp på spången. En vassångare! Verkligen oväntat och jag skyndade mig att försöka få några bilder så folk skulle tro mig. En koll i Svalan ger att det finns ytterst få oktoberfynd, endast två fynd i Sverige som är senare än detta. Vassångaren hoppade upp i vassen och så dök en annan fågel upp och ett tag tänker jag att det är två, men ögonblicket senare ser jag att fågel nummer två är en rörsångare. Sent datum för den med! Båda försvann bort i vassen och skäggmesarna hoppade också in.

Vassångare. Här syns den rundade stjärten och de långa undre stjärttäckarna som når nästan ut till stjärtspetsen, en karaktär typisk för locustella-sångare.

 Jag traskade vidare längs spången bort till gömslet. Några sävsparvar på vägen liksom lite blåmesar är det enda jag hittade. Från gömslet såg jag inte så mycket, lite hägrar och skrattmåsar och så några krickor som simmar precis utanför. På väg tillbaka hördes en gärdsmyg och skäggmesar sågs igen, nu plingade också fler inifrån vassen.

Eftersom vädret var så fint ville jag inte åka hem riktigt än, så jag åkte tillbaka till Hårby för att ta mig en titt till på den rödhuvade, och tänkte att det dykt upp lite fler folk man kände att prata lite med. Nu var det svårare att hitta parkering, men jag stuvade in bilen (bra med liten bil!) och gick ner. Mer folk nu och törnskatan satt kvar i sin en. Men så tog den sig en flygtur och landade i en buske nära oss. Kamerorna smattrade men fågeln såg oberörd ut.

Här spanas det rödhuvad törnskata!

Lite fel inställningar på kameran gjorde att bilderna blev lite mörka. Jaja.

Lustigt hur handbasfläcken, som verkligen såg stor och välavgränsad ut imorse, nu såg mindre ut och klart suddig i konturerna. Efter en stund blev törnskatan bortjagad av två arga ängspiplärkor och tog skydd i en liten rönn där den lyckades med konststycket att helt kamouflera sig.

Mycket nöjd med en lång och solig dag i Hjälstaviken begav jag mig så hem för att kika på Svalan på de fina bilderna folk tog på fågeln.