 |
| Ravlunda skjutfält |
Med kort varsel blev det en liten Skåneresa i år. Jag har aldrig egentligen skådat i Skåne, så det kändes spännande att åka dit. Senast jag var där småtittade jag visserligen på fåglar, men det var inte så allvarligt och jag antecknade aldrig något. Denna gång var inte heller en renodlad skådarresa, men en del blev det!
Vi anlände på kvällen den 5 augusti och på väg från flygplatsen till Staffanstorp där vi skulle bo såg vi mest lite råkor och tornseglare. Följande morgon gav vi oss av mot sockerbruksdammarna i Örtofta. På grund av något bristfällig vägbeskrivning hittade vi aldrig riktigt rätt, men fick i alla fall se två skogsduvor. Istället åkte vi mot Silvåkratornet vid Krankesjön. På vägen passerade vi Flyinge där en vit stork flög över byn. Framme vid Silvåkratornet såg vi ytterligare två storkar, tjusigt! Det hade nu blivit riktigt varmt och det var lugnt på fågelfronten. Ute i sjön låg mest lite blandade änder och en fiskgjuse ryttlade ovanför.
Det fanns också ett fint gömsle varifrån änderna kunde ses på lite närmare håll. Dessutom gav det skugga, skönt! Jag uppskattade också enormt det faktum att räcket i tornet inte var högre än att jag bekvämt kunde se över det med tuben, och att det fanns olika höjder att kika ut genom i gömslet. Är det bara i Uppland som fågeltorn byggs med galet höga räcken så jag måste balansera på pallar eller stå på tå?
Efter att ha lämnat Krankesjön styrde vi kosan mot Börringe där det setts mindre skrikörn några dagar tidigare. Ingen sådan kunde hittas, men en stor mängd röda glador for omkring. De är så vanliga nere i Skåne att man knappt ens reagerar på dem... annat är det ju hemma i Uppland.
Dag två inleddes med lite sovmorgon varpå kosan sen styrdes mot Börringe igen. Inte heller denna gång sågs någon mindre skrikörn, men däremot hittade vi en brun glada vid Börringe kloster. Kul! Lunch intogs på en golfrestaurang vid Söderslätt. Golfrestauranger är perfekta att äta på när man skådar, det är lätt med parkering och de har oftast riktigt bra mat till billigt pris. Sen for vi till Foteviken. Den svartpannade törnskatan som varit där ett tag var dock inte kvar, men det var en fantastiskt fin lokal med härliga strandängar.
En miljö vi inte är bortskämda med hemmavid. Mycket gäss och så en tornfalk som satt precis intill oss och åt på byte.
Sen var det vidare mot Falsterbo för lite fika hemma hos Karin Persson och hennes familj. Tänk vad häftigt att bo som de gör intill fyren därnere, med fågelstationens nät i trädgården. Vi fick vansinnigt gott hembakt knäckebröd och beundrade alla fina hönsen. Så dök plötsligt en höna upp med inte mindre än arton nykläckta kycklingar!
Helt otroligt söta små dunbollar som matades med mjölmask av Karin.
Vår sista dag i Skåne gav oss valet att försöka se antingen kornsparv eller fältpiplärka. Vi skulle inte hinna med bägge, och valet föll på fältpiplärkan, delvis eftersom vi gärna ville äta lunch på Buhres fisk i Kivik. Morgonen inleddes med ösregn vilket höll i sig hela bilfärden mot öster. Ett snabbt beslut togs att äta först och hoppas att regnet gav med sig för att sen åka och leta piplärka. Ett bra val skulle det visa sig, vi fick vår fantastiska fisk på Buhres, och när vi sen styrde mot Ravlunda skjutfält hade det faktiskt klarnat upp!
Tackochlov hade vi fått en ordentlig vägbeskrivning till piplärkan, annars hade det nog varit svårt. Nu åkte vi helt enkelt till platsen, hoppade ur och började kika omkring. Först såg vi bara massor av stenskvättor, men efter en liten stund hördes ett obekant lockläte och en fältpiplärka slog sig ner på en sten nära och gav riktiga praktobsar!
Oturligt nog hade jag kameran i bilen just då, så fotot blev när den satte sig i en buske längre bort. Mycket nöjda med detta Sverigekryss (nummer 304 för mig) skyndade vi oss in i bilen igen då vi såg hur molnen tornade upp sig och regn återigen drog in.
Allt som allt blev det en mycket trevlig Skånetur även om vi inte såg lika mycket fågel som man kanske skulle gjort om man verkligen hårdskådat alla dagar. Men det får bli en annan gång!
