Fiby urskog var målet i söndags morse. En vacker plats där man kan se både det ena och det andra. Att det skulle finnas tretåiga hackspettar därinne är dock lögn och förbannad dikt. (Eller ja, vi har sett en, EN gång under alla år. Men det var ett undantag och ingen regel utan undantag, right?) Vi knatade runt och letade ett par timmar som vanligt, men naturligtvis inte ett spår efter några tretåiga. Dock väldigt gott om större hackspett...
Nåja, det var en trevlig promenad ändå med sjungande rödhakar och gärdsmygar och järnsparvar och lite annat smått och gott.
Därefter for vi vidare till Hjälstaviken, men det var så förfärligt blåsigt när vi klev ur bilen att vi inte gick längre än ner till första kurvan. Därifrån kunde vi i alla fall se lite gäss, bland annat dvärgkanadagåsen som varit i viken några dagar. Det var så blåsigt och kallt att jag inte orkade studera den extremt noga, men jag knäppte lite bilder i alla fall. Folk har nämligen rapporterat den som underarten
hutchinsii, och eftersom jag är som jag är vill jag kolla exakt varför det är en sådan och ingen annan. Så, det var hem och läsa på och jämföra med vad jag sett!
|
Dvärgkanadagås, hutschinsii-typ. |
Det jobbiga med att läsa på om kanadagäss är att man knappast blir klokare. Tydligen finns det fyra underarter av dvärgkanadagås samt sju av kanadagås, där de minsta kanadagässen och största dvärgkanadagässen typ överlappar i storlek. Dock tycks det som att underarterna inte är perfekt åtskilda, utan att det finns intermediära individer i områdena i Amerika där de möts. Dessutom är det inte säkert att fåglar som rymt från fågelparker i Europa på nåt sätt är "rasrena". De kan mycket väl vara blandningar av olika underarter, eller kanske även hybrider mellan kanadagås och dvärgkanadagås. Ett riktigt gytter alltså verkar det som!
|
Här ses den branta pannan och korta näbben rätt bra. |
Nå, om man nu bara ska gå på utseendet på gåsen och struntar i det här med eventuella intermediära fåglar så pekar mycket på just
hutschinsii. Fågeln var något större än de vitkindade den umgicks med, även om det var lite svårt att avgöra då den gick en liten bit framför dem. Den var tydligt mindre än de två kanadagässen som gick nära. Huvudformen kändes bra för en dvärgkanadagås med brant panna och platt topp på huvudet. Näbben var ungefär lika lång som det vita fältet på kinden, på en kanadagås är den generellt (men inte alltid!) längre. Jag tyckte att det vita fältet smalnade av lite i ögonhöjd, också en karaktär för bland annat
hutschinsii. Benlängd var svår att avgöra, men den kändes i alla fall inte långbent. (
Hutschinsiii upplevs ofta som kortbent.) Bröstet var den ljusaste delen på undersidan vilket utesluter de mörka underarterna såsom
minima. Allt stämmer bra in på
hutschinsii, men med tanke på alla fallgropar som finns så nöjer jag mig med att kalla den
hutschinsii-typ. Helgardering för osäkra skådare!
|
Dvärgkanadagåsen i förgrunden med vitkindade bakom. |
Nästa fråga är förstås om fågeln är spontan eller inte. I Sverige placeras alla dvärgkanadagäss i kategori E (rymlingar), men om en vild fågel skulle dyka upp är det troligaste just att det är
hutschinsii som lever i östra Kanada/USA. Hursomhelst är det roligt med knepiga fåglar, man lär sig en hel del på dem även om de inte går att bestämma med säkerhet!
Eftersom vi var så kort stund i Hjälsta svängde vi förbi Dalkarlskärret på vägen hem. Ett tjugotal skrattmåsar skränade där, kul! Hoppas att kolonin kan komma tillbaka, det har varit så tyst i kärret i många år. En ensam gråhakedopping simmade runt, jag kunde inte hitta den andra men den var väl nånstans.
|
Gråhakedopping |