Ett-nollorna är här med besked

Ringmärkning i måndags. Vilken skillnad det var att gå ut till ringmärkarplatsen nu efter att Lars kört röjsåg och fått fram en ordentlig stig! För en gångs skull tog jag näten i vassen denna gång, annars brukar jag alltid hamna på att sätta upp sumpnäten vilket är betydligt jobbigare då det dels är jobbigare att gå ut till dem, och dels är de 2,7 meter höga och vassnäten bara 2,1. Naturligtvis lyckades jag med konststycket att skära upp mitt lillfinger på ett vasstrå (det heter "vass" av en anledning!) och var tvungen att gå tillbaka och plåstra om det eftersom det kändes onödigt att bloda ner hela näten och stolparna. Nåja, näten kom upp i alla fall.

Dagen karaktäriserades sen av ungfåglar, framför allt sävsångare gick till. Vi fick inget sånt där extra i näten denna gång bortsett från en gärdsmyg, en sån otrolig liten köttbulle till fågel! Ingen bild på den eftersom den tog ett tag att få ur nätet och såg lite trött ut, så vi märkte den snabbt och släppte direkt. Däremot fångade vi hela 61 fåglar vilket var säsongsrekord, roligt!

Rödhaken är en av mina favoriter, lugna och fina att hantera. De gamla är tjusiga med sina röda bröst, men jag är oerhört förtjust i ungfåglarnas varmbruna fläckiga dräkt. Denna har en fästing vid näbbroten, inte helt ovanligt. Jag brukar försöka plocka bort dem om det går.

En ung sävsångare, dagens art. Ungfåglarna är så fina att hantera, det är en fröjd att se deras fräscha fjäderdräkter till skillnad från de vuxnas mer slitna saker.

Svarthättan borde kanske egentligen heta brunhätta, för det är ju trots allt bara hanarna som har svart på huvudet. Både ungfåglar och honor är bruna. Denna ungfågel skulle kunna vara en hane men det går inte att se förrän den börjar rugga in nya fjädrar på huvudet. Om det är en hane så kommer den att se svartfläckig ut i skallen då ett tag.

Sveriges vanligaste fågel, lövsångaren, är rätt vanlig i näten också. Inga tungviktare precis, de väger omkring 8 gram. Den här unga lövsångaren kommer att flyga till Afrika i höst om allt går som det ska... att den kan!

Nu blir det bara ett tillfälle till för mig på märkningen vid Vendelsjön, i augusti drar jag nämligen upp till Jämtland och Ånnsjöns fågelstation för ringmärkning där.

Dvärgörn!

Imorse hade dvärgörnen i Hjälstaviken setts igen, så jag tänkte att jag far väl dit. Hade ingen direkt brådska eftersom jag tänkte att den antagligen dragit vidare, jag menar, rovfåglar är sällan särskilt stationära. Men en tripp till Hjälsta är aldrig fel. Parkerade vid Hårby och det var inte alltför många bilar där. På väg ner till tornet mötte jag en skådare som undrade om jag sett örnen än. För visst var den kvar! Slängde upp tuben och kunde se en rova på långt håll, men inte särskilt bra.

Knatade ner till tornet och precis när jag kommer upp så kommer örnen på nära håll och visar upp sig kanonfint! De andra i tornet sa att så fint hade de inte sett den förr, så jag hade visst tur. Sen flög örnen runt länge och gav finfina obsar, och vid ett tillfälle satt den i ett träd så vi fick se den sittande. Kul!
Dvärgörn har jag bara sett nere på Mallorca förut, och det var 2011 så det var ett litet tag sen. Otroligt spännande att se en i Hjälstaviken nu.

Fotot jag fick på den vinner knappast några tävlingar (det är inte lätt att fota flygande fåglar genom tub), men med lite god vilja kan man i alla fall se att det är en dvärgörn...

Årikekryss

Igår rapporterades en myrsnäppa vid Övre Föret, så idag blev det en liten tur till Årike. Jag har aldrig sett myrsnäppa där så det vore ett kul kryss. Nästan framme inser jag dock att jag glömt tubkikaren hemma. Bara att vända och hämta. På väg igen har jag hunnit halvvägs när jag inser att jag glömt mobiltelefonen... den orkade jag dock inte hämta.

Väl framme sågs ingen myrsnäppa, endast två skogssnäppor, en enkelbeckasin, en drillsnäppa och tre mindre strandpipare. Däremot flög det runt en skräntärna utanför tornet, så det blev ett nytt Årikekryss trots allt!

Troligen världens sämsta bild på en skräntärna (och en skrattmås)... tagen på fri hand med liten kompaktkamera.

Nu ikväll har det kommit nyheter att en dvärgörn setts i Hjälstaviken. Varför var man inte där...? Får kanske bli en liten tripp dit imorgon bitti.

Vendel

I söndags var det dags igen för ringmärkning. Upp med näten klockan 04, man vill vara tidig nu i juli eftersom det ofta blir obarmhärtigt varmt att hålla på senare på dagen.

Det är rent otroligt hur mycket det kan växa mellan gångerna vi är här. Att överhuvudtaget hitta stigen ut till nätplatserna är ett jobb när näten ska sättas upp och det ännu inte blivit upptrampat och lien inte gjort sitt jobb. När gräset dessutom når över våra huvuden och är alldeles daggvått förstår man att bra regnkläder krävs under morgontimmarna!

Fågelmässigt var det bra utan att vara överväldigande. Vi fick lite besök under morgonen vilket alltid är trevligt, och barnen som kom verkade väldigt intresserade och överlyckliga att få släppa några fåglar. Vi fick hyfsat med rörsångare och ett antal unga rödhakar, de är så vackra i sin varmbruna fläckiga dräkt. Under sista rundan när vi tog ner näten satt dessutom en steglits i Ingemarsnätet, otroligt vacker fågel!

En hane vilket kan ses på att det röda i ansiktet når bakom ögat.

Efter märkningen tog sig märklaget en välförtjänt glass på golfklubben intill och försökte läsa av den ringmärkta (med största sannolikhet av oss) pilfink som hoppade runt bland borden, dock utan framgång. En bivråk fick oss alla att snabbt grabba kikarna på bordet, antagligen till golfarnas roade blickar.

Därefter blev det en kort tur till fågeltornet vid södra Vendelsjön där vi gladdes åt många unga dvärgmåsar, det verkar som att häckningen gått vägen i år. Det syns verkligen hur små dessa måsar är när man ser dem nära skrattmåsarna!

En ängspiplärka satt så fint på stängslet till kohagen, och blev den sista fågeln innan kosan styrdes hemåt, dock med ett snabbt stopp på Emmaus för lite loppisletande och vätskeinförskaffande.

Underbara Lappland

Hemma igen efter Abiskoturen, och längtar redan tillbaka. Det är nåt med fjällen som drar...

Hur gick det då med nordsångaren? Nej, trots många försök på olika platser ville inte någon nordsångare sjunga för oss. Det närmaste vi kom var några blåhakar som var förvånansvärt duktiga på att härma nordsångare. Istället var den ornitologiska höjdpunkten en rödstrupig piplärka som visade sig fint och spelflög precis intill oss. Vacker men lite vek sång. I övrigt var det ganska tomt på fågel, istället var resans stora behållning de fantastiska vyerna. I brist på fåglar studerades även lite annat såsom blommor, fjärilar och trollsländor.

Inte mycket till bild, det är svårt att fota genom andras tubar (hade inte med min egen). Det är i alla fall en rödstrupig piplärka på bilden. Underbart att få se en i fin sommardräkt!

Violett blåvinge. Det var mycket blåvingar däruppe men den här var den enda som satt still för en bild.

Dessa ljusa sommarnätter... det var lite molnigt de flesta dagarna så vi såg aldrig midnattssolen riktigt ordentligt, men det var vackert ändå. På detta foto är klockan omkring 23, taget från turiststationen. Njúlla till vänster.

Fjällsippor på Njúlla. Fantastiskt många fina blommor däruppe!

 

Ljungpiparna var närgångna. Eller snarare tyckte de att vi var närgångna och varnade ihärdigt.

Jag tror att detta är en fjällpärlemorfjäril, men är inte helt säker. Bilden tagen på sådär 1100 möh uppe på Njúlla.

Nåväl, vi kommer tillbaka till Abisko, förhoppningsvis redan nästa år! Då ska nordsångaren sjunga för oss också...

Abisko!

Idag var det upp tidigt för att ta flyget upp till Kiruna och därifrån vidare till Abisko! Landade i regn och regnat har det gjort sen dess. Hoppas på bättre väder de kommande dagarna, ska stanna till lördag. Den stora målarten häruppe är naturligtvis nordsångare, vi får se om vi lyckas. Det verkar ha varit svårt att få höra eller se nån i år.

Så här såg det ut tidigare idag nära fjällstationen. Nu blir det liten kvälls/nattpromenad i omgivningarna på jakt efter den där nordliga sångarsaken...