Mer fågelbord!

Det är tydligen inte bara här hemma man kan spana på ovanliga pippis. Kikade lite på webbkameran från Ontario och det var rätt trevligt, lite blåskrikor, en hårspett, några amerikanska talltitor och ett par tallbitar. Så plötsligt kommer det en hona brokig kardinal och sätter sig på mataren. Det är en art som normalt flyttar söderut och inte alls ska finnas i Ontario nu i november. Jag tänkte att jag sett fel, att det nog var nån liknande art som finns där, men tydligen hade andra också sett henne. Lite kul sådär! Brokig kardinal har fö setts i Sverige också, två gånger till och med. Den ena ringmärktes på Gotland, den andra var om jag inte minns fel på ett fågelbord i Ångermanland.

Brokig kardinal och kragjärpe

Här i Sverige är väl inte direkt skogshöns nåt man tänker på som fågelbordsfåglar, men på den här mataren i Ontario dyker det uppenbarligen då och då upp kragjärpe. Kort efter att skärmdumpen ovan tagits dök det upp en blåskrika, varpå kragjärpen reste sig och spärrade ut nackfjädrarna och såg riktigt imponernade ut! Blåskrikan försvann lika fort som den kom...

PS. Min lista för fågelbordet i Ithaca utökades precis med vitbröstad nötväcka. Tänk vad man kan se via nätet!

Fågelmatningar

Det är full rulle nu ute på min fågelmatning. Fröna går åt fort och jag måste fylla på ungefär varannan dag. Jordnötter och talgbollar går också åt, särskilt när skatorna dyker upp. Jag har köpt kokosnötter som jag halverar och hänger upp, och när de ätit upp kokosen fyller jag dem med hemmagjord "talgmassa". Den görs lätt genom att smälta ister och sen hälla i blandade fröer, hackade jordnötter, havregryn och sånt. In i kylskåpet tills det blivit lagom stelnat så den går att fördela i kokosnötter med en sked, och sen antingen in i frys för lagring, eller så hänger jag upp det med en gång. Jag skulle tro att det är bra att tillsätta lite matolja sen när det blir kallare ute, så det inte blir så hårt när det fryser.

Tyvärr är dagarna korta nu, så det är inte länge man kan se sin matning. Men då finns det internet och webbkameror! Jag sitter och kikar på Cornell Lab of Ornithologys båda webkameror på fågelmatningar i USA. Den ena är i Ithaca, NY, och den andra i Ontario. Jag har mest kikat på den i Ithaca och hittills skrapat ihop en hyfsat "datorkrysslista" bestående av spetsstjärtad duva, hårspett, dunspett, blåskrika, guldsiska, husrosenfink, amerikansk talltita och östlig gråmes. Dessutom dök det nyss upp fyra-fem fåglar som jag tror var brunhuvade kostarar, men jag är inte så hemma på amerikanska fåglar så jag vet inte om det finns nåt annat som ser ut ungefär så också.

Här en liten skärmdump från hur matningen såg ut för sådär en kvart sen. Blåskrikor, en spetsstjärtad duva och hackspetten torde vara en dunspett.

Ökenstenskvätta och ringmärkningsmöte

Förra veckan körde jag ner för att kika på ökenstenskvättan i Trosa. Den hade varit där några dagar och visat upp sig kanonfint, och det verkade inte vara svårt att hitta när jag kikade på kartan så jag for dit. En bunt skådare och fotografer stod och spanade på en pinne, där det inte satt nån fågel. Den satt istället på en container en bit bort. Fotograferna visste dock att den gärna satte sig på pinnen ibland och väntade för att få bra bilder
Fågeln var helt orädd och vid ett tillfälle flög den ner och landade mitt framför fötterna på mig. Den jagade med framgång insekter som den vid flera tillfällen tog efter halsbrytande jakter hit och dit.

Så flög den och satte sig på pinnen och kamerorna gick varma. Jag stod lite på "fel" sida så jag hade motljus, men det har jag inget som helst emot. Jag gillar motljusbilder! Ökenstenskvättan hade en fantastiskt vacker sandbeige färg och såg strålande ut i solen. Blev många bilder på minneskortet. Ökenstenskvättan är fortfarande kvar när detta skrivs, vi får väl se hur länge den tänker stanna.

Förra veckan var det också ringmärkarträff för CES-märkningen vid Oxängen. Hela hösten har Lars & Co röjt och fixat till märkplatsen, och nu fick vi andra komma och se hur det blivit. Vilken fantastisk förändring! Platsen kring märkbordet är nu grusad och nya hängare för väskor och jackor är uppsatta. Spången ut i vassen har de stagat upp och lagt om, nu behöver man inte vara rädd om livet längre för att gå ut på den. Nätgatorna är röjda, stigarna är lättgångna... det känns helt enkelt fantastiskt. Ska bli riktigt kul att jobba där nästa säsong!
Dessutom hade vi möte för att styra upp vad vi vill göra med märkplatsen och vi beslutade oss för att bli en arbetsgrupp under UOF. Det här blir nog riktigt bra, i och med att vi nu blir mer knutna till UOF kommer det kännas lättare att göra reklam för platsen och kunna visa upp den ännu mer för intresserade. Uppland lider ju lite av att det inte finns någon fågelstation här, men förhoppningsvis kan Oxängen iaf väga upp det lite. Kan knappt vänta nu till våren... :)

Toppfåglar

Jag gillar fåglar som sitter exponerat i trädtoppar. Enkelt och fint och inget skulkande i buskar. Vissa arter är bättre än andra på detta. Kråkor gillar att sitta öppet, men är kanske inte världens mest spännande. Törnskator är också bra på sätta sig så man ser dem. Och så finns det hökugglor.

Hökugglor är ytterst karismatiska fåglar som dessutom är relativt lätta att se (om de finns i krokarna). De får alltså många plus av mig. Eftersom en hökuggla setts igår längs Knypplanvägen blev det en sväng dit idag. Ugglan var visserligen inte kvar riktigt på samma plats som igår, men på ett hygge en bit bort satt den. Som vanligt var den rätt orädd och visade upp sig fint i olika torrakor. Tyvärr var ljuset hemskt tråkigt (mulet och grått) vilket gjorde att mina foton blev rätt trista. Nåja, kunde väl rädda upp det hyfsat i bildbehandlingsprogrammet, men det är ju så tråååkigt att jobba med bilder i datorn (vilket väl förklarar varför jag inte är särskilt bra på det).

Övrigt längs vägen denna gång var en sparvuggla som hördes ganska nära, rätt gott om kungsfågel och några roliga meståg, samt härligt bubblande orrar. Dessutom hördes två lock av vad som lät som bändelkorsnäbb, men naturligtvis sågs inga fåglar och de lät inte mer. Ibland måste man släppa saker som obestämda.

På tal om nåt helt annat har det skett ett under i Hjälstaviken. Äntligen, ÄNTLIGEN har den irriterande överliggaren sågats ner så att vi korta når över räcket i tornet! Ska bli kul att komma dit nästa gång och se hur det ser ut.

Dimmiga dar

Igår var en sån där riktigt rå novemberdag. Dimma dimma när man vaknade och det blev en tur i skogen eftersom man knappast skulle kunna se nåt ute på fälten eller så. Uppe vid Skyttorp körde vi in på Knypplanvägen, men det var tyst. Tyst och stilla, inte ens en liten vindpust. Till slut hördes i alla fall några kungsfåglar och lite gråsiskor, och en korp flög förbi. På sista stoppet satt en arg nötskrika och skrek, men vad den var arg på lyckades vi aldrig se.

Istället blev det tillbaka till Uppsala för fika på Fågelsången och lite prat om fågelresor. I våras var vi i Portugal och det var alldeles fantastisk skådning nere vid Sagres på sydvästra spetsen, och det borde vara ännu bättre på hösten när det drar mer sjöfågel och rovfåglarna sträcker över. Så nu är planen att åka nästa september/oktober nån gång! Ska börja kolla upp när man ska åka och se till att boka hotell i god tid. Dessutom vill jag denna gång med på en båt ut på havet för att se havsfåglar nära, det finns ett bra företag som kör sådana från Sagres. Ska höra oss för om fler vill åka med också. Jag älskar att planera resor och det är skoj att ha nåt att se fram emot.

Såhär såg det ut vid Sagres, vid Europas sydvästligaste hörn. Mäktiga klippor! 31 mars 2013.

Allhelgonaskådning

Allhelgonadagen och en tur upp till Gävle för att sätta ljus på mina mor- och farföräldrars gravar. Dessutom passade vi på att svänga förbi Villa Rettig där en vitvingad tärna upptäcktes häromdan. En tärna nu i november känns ju helt galet, och därtill en vitvingad... stackarn har flugit rejält fel.

Det var ingen konst att hitta fågeln, vi gick ut på T-udden och precis när vi undrade om vi gått rätt kom den flygande utanför udden. Sen visade den upp sig fint på nära håll där den fiskade. Fågeln ifråga var en ungfågel vilket var lite kul då jag bara sett adulta vitvingade tärnor förr. Tärnor flyger så graciöst och jag gillar "träsktärnornas" oförutsägbara flykt där de kastar sig hit och dit.

På originalbilden kan man faktiskt också se tärnan på denna bild, här kan man möjligen ana den som nån vit liten pixel precis till vänster om tubkikaren. Tja, om man som jag vet var man ska leta i alla fall...

Efter en liten stund var det visst nog med fiskande och tärnan landade på träpålar en bit ut i vattnet och där satt den också till vi lämnade. En vacker fågel, men man hoppas ju att den tar sitt förnuft till fånga och drar söderut innan isarna lägger sig...

Här ses den lite bättre. Vitvingad tärna, 1k.