Hjälstatur

Eftersom de skulle måla om linjerna på våra parkeringsplatser var jag tvungen att flytta bilen senast klockan åtta imorse. Inget problem, en lysande ursäkt för en Hjälstatur!

Morgon i Stora Parnassen

Jag började dagen med att parkera vid Stora Parnassen och knata till Gömslet. Ute på långa WWF-spången satt några småfåglar. Upp med tuben. Buskskvättor och sävsparvar, och minsann, en blåhake! Årets första i Uppland för mig. Kort därpå dök det upp två till och alla tre blåhakarna for runt och jagade varann runt räcket. En av mina absoluta favoritfåglar, de är så vackra med sina ögonbrynsstreck och långa spinkiga ben. Blåhakarna livar verkligen upp den tidiga hösten med sin blotta närvaro.
 

Framme vid gömslet var det inte särskilt många fåglar, men en grupp storskarvar stod ute på de konstgjorda flottarna. Storskarven är en annan fågel jag känner lite särskilt för. Det är nåt väldigt ursprungligt över dem, något reptillikt som gör att jag kan titta på dem nästan hur länge som helst. När de står med vingarna utbredda drar tankarna åt pterodactyler och urfåglar. Att sedan fjäderdräkten blänker i alla möjliga färger när ljuset ligger på gör inte saken sämre.

Porträtt av ung storskarv

Att de gillar att stå med vingarna utbredda gjorde också att jag kunde se hur de äldre (som var i minoritet) ruggade. Man kunde tydligt se olika generationer fjädrar, till skillnad från ungfåglarnas snyggt jämna vingar.

På tal om ungfåglar så passade jag också på att träna att skilja på unga och gamla grågäss. Här är en bild som jag tycker illustrerar det ganska bra.

En gammal gås med en ungfågel kläckt i år framför. Notera den gamla gåsens vackert "vattenkammade" hals som ungfågeln saknar, samt att ungfågeln har en liten mörk fläck längst ut på näbbnageln. Dessutom finns skillnader på rygg och flank, men det är svårt att jämföra på just denna bild.

Nåväl, så småningom knatade jag tillbaka mot bilen. På spången satt nu inga blåhakar, men nära bron var det gott om sävsångare, blåmesar, lövsångare och en ärtsångare.

Ung lövsångare

Körde så till Hårbyparkeringen och knatade ner till tornet. Där var jag inte ensam som i gömslet. Det tog inte lång tid förrän en rödstrupig piplärka for förbi och lockade. Äntligen! Det är en art som jag alltid missat i Hjälsta tidigare av nån anledning. Nu hördes den flera gånger under tiden jag var där, mycket trevligt. Enorma mängde gäss låg ute på vattnet och när så en havsörn drog förbi lyfte alltig och for över tornet. Vilket skådespel! Denna mur av gäss som reser sig och väller fram mot och över en i en kakafoni av gåskackel. Något alla borde få uppleva!

I övrigt var det ganska lugnt vid tornet, sisådär 250 brushanar letade mat i vattnet och efter lite letande hittades ett tiotal kärrsnäppor och två unga spovsnäppor. Fjällgässen har nu anlänt och 14 stycken kunde jag hitta. Projekt Fjällgås har nu satt upp en särskild skylt om att folk ska försöka läsa av eventuella ringar på dem, men de var oartiga nog att gå på fel sida staketet så man mest bara såg deras huvuden.

Nöjd med turen begav jag mig sen hemåt fram ett-tiden. Nu ska jag försöka ordna med lite bilder från veckan uppe på Ånnsjöns fågelstation så jag kan skriva nåt om det.