Ringmärkningsstart!

Så, nu har jag internet igen! Jämrans ComHem hade driftstörningar i helgen så jag kunde inte uppdatera blogg nånting. Men nu tycks det fungera... peppar peppar.

I lördags var det äntligen dags för premiären av 2014 års ringmärkning vid Oxängen, samt invigning på riktigt av alla förbättringar på märkplatsen! Regnandet dagarna innan hade förvandlat stigarna till näten till lervälling, men det gjorde ingenting. De nya höj- och sänkbara nätstolparna gjorde succé, lätta och smidiga att få upp. Vi fångade nästan lika många fåglar som det var folk som besökte platsen under morgonen, dvs 26 fåglar (varav 25 var nymärkningar) mot 20 personer. Det enda återfyndet var en bofinkshona som märktes här 2008! Det innebär att hon nu är minst sex år gammal. Kul!

Vassnäten under morgonen. Jag är fortfarande förundrad över den fantastiska spången vi har nu... inga lösa brädor!

I övrigt var nog det roligaste en nötskrika som satt i vad som förr kallades Ingemarsnätet, men som numera kallas Sumpen 6, efter att vi numrerat alla nätplatser för att hålla lite bättre ordning. Stor och respektingivande, alla hade nog i tankarna vad Kenneth skrivit om den senaste nötskrikan på platsen: "livsfarlig!". Det gick dock fint att hantera den och klämma på en ring i storlek 6 (ringstorlekar över 4 används mycket sällan på Oxängen), och sen var det lite fotosession innan den släpptes iväg.

Nötskrika

Annat kul under dagen var att vi fick njuta av en gök som gol, rördrom som tutade, mindre hackspett som trummade och de första tornseglarna som drog förbi. En härlig morgon i trevligt sällskap! Lite bilder på andra fåglar vi fick under morgonen:

Sävsparv, en fin hanne som togs i vassen under första nätrundan.

Järnsparven är vacker på ett lite diskret sätt.

Den klart snyggaste talgoxe jag varit med och ringmärkt.
De brukar kunna se lite risiga ut, men den här hannen var ju ursnygg!

Mycket folk idag på märkpremiären!

Sen igår (söndag) tog vi en liten vända till Fysingen och spanade in pungmesen och citronärleparet som håller till där. Pungmesen byggde bo för glatta livet, citronärlorna visade upp sig fint och ett par stjärtmesar matade ungar i ett bo precis intill spången. Lite dum plats för ett bo, men de verkade inte besväras av att folk passerade förbi precis intill boet.