Livskryss nummer tre, målet är nått!

Innan resan satte jag ett mål på att få minst tre nya livskryss under resan. Idag uppnåddes det, och vi har tre dagar kvar!
Men från början. Idag var en rätt lugn dag, både när det gäller tid i fält samt fågeltillgång. Vi tog sovmorgon och åkte inte ut nåt före frukost, utan gav oss iväg först klockan nio. Idag for vi norrut på ön med sikte på att få se svarthakad sångare. När man just kör ut ur Kalloni finns en plats med massa eukalyptusträd i vilka det brukar sitta dvärguvar. De är ruskigt svåra att hitta även om platsen är liten! Lyckligtvis hade jag kollat upp exakt vilka träd de skulle sitta i, och visst. Två uvar hittade vi där. Söta små ugglor som är galet välkamoflerade mot trädens bark.

Här spanas det dvärguv!

Sen for vi norrut på slingriga vägar, förbi den fina lilla staden Petra med sin kyrka på en klippa som sticker upp mitt i byn. Lite udda. Svarthakad sångare ser man enklast på Lesbos intill några parkeringsfickor längs vägen norr om Petra, så vi svängde in där. Gott om rödstrupiga sångare, några turturduvor, ett par alpseglare och rostgumpsvalor fanns där. Så efter ett tag när vi flera gånger hört sylvior smacka och det "bara" varit rödstrupig så kom en svarthakad sångare och satte sig på ledningen precis intill oss. Praktobs! Det roliga var att mamma precis berättat för några holländare att den satt på den ledningen för två år sen, och sen gick det inte mer än en minut förrän den satt på samma ledning.

Svarthakad sångare

Vi tog en liten promenad uppför sluttningen och fick praktobsar på en kuttrande turturduva. Massor av fina fjärilar också som jag inte har en aning om vad det var, utöver tistelfjärilarna som var vanliga.

Turturduva

Nåväl. Vi for sakta tillbaka med lite småstopp som inte gav så mycket mer än en massa taggsvansagamer, roliga stora ödlor med finurlig uppsyn. Efter en lunchomelett blev det återbesök till Kalloni saltpans. Som vanligt hundratals flamingor och tofslärkor överallt, samt biätare som for omkring oss mest hela tiden. På det fält som förra gången var en våtmark men nu är alldeles torrt stod en rödvingad vadarsvala, och en liten promenad i området gav så fyra till. En korttålärka och en fältpiplärka sågs fint.

En taggsvansagam kikar fram bakom en sten. De ser lite uppkäftiga ut!

Sen körde vi in på en liten väg i hopp om att den skulle leda till Tsiknias river, den fina floden som är bra att köra utefter. Det var kanske inte världens bästa idé, det var rejäla gropar och mycket vatten på den vägen! Men det gick bra, och så småningom kom vi fram till floden och körde ner till dess mynning. En svart stork gick där i fint ljus, vilken glans på fjädrarna! Denna gång hade vi också tur med besöket då det stod en långnäbbad mås bland alla medelhavstrutar. Livskryss nummer tre på resan och målet som sagt avklarat!

Man kan liksom aldrig få nog av biätare...

Nu ska vi vila upp oss en liten stund innan det är dags att gå ner och äta middag.