Lite ringmärkning

Det har varit inte mindre än fyra ringmärkningstillfällen nu sen jag senast skrev nåt om det. Tre av dessa har jag kunnat vara med på, så här kommer lite bilder från två av dessa! Jag glömde ta med kameran på första junimärkningen, typiskt då vi fångade inte mindre än tolv stjärtmesar, min favoritfågel. Mamma tog lite bilder men de ligger på hennes dator, så jag får se när jag får tag på dem.

Nyss utflygen rödvingetrast, Oxängen 29 maj 2014.

Den sista märkningen i maj gav de första ungfåglarna, och att det blev trastar är inget att undra över. De får ut sina ungar tidigt, när många andra fåglar fortfarande ligger på ägg eller kanske inte ens har anlänt till sina häckplatser! Trastungar både syns och hörs mycket i slutet på maj, särskilt björktrastungar brukar märkas närmare bebyggelse.

En doldis som man sällan ser men hör desto mer. Näktergal, 29 maj.

Jag har ibland pratat om ruvfläck, och såhär ser en sådan ut när man blåser undan fjädrarna. Fågeln tappar fjädrarna på buken så att äggen när den ruvar ligger mot den varma huden. När ruvfläcken är som mest utvecklad blir huden dessutom rynkig och mer mer blodfylld, allt för att bättre värma äggen. Fågeln på bilden är en sädesärla, huvudet är vänt åt höger i bilden. Dessutom läckert att se att fjädrarna är svarta vid basen!

Ibland fastnar det trollsländor i näten. Här en guldtrollslända (Cordulia aenea).

Första junitillfället var på självaste nationaldagen, vilken även råkar vara Vendeldagen. Då är det traditionsenligt guidning på märkplatsen, och det kom rätt mycket folk och kikade på märkningen. Kul då att kunna visa sötingar som stjärtmesar!
Andra junitillfället kunde jag inte vara med på, lite trist när det tydligen fångades roliga saker som rosenfink, kärrsångare och gräshoppsångare.

När man ser fåglar på nära håll kan man se detaljer man kanske inte lägger märke till annats. Visst är det läckert med fjädrarna runt ögat som är svarta ovanför men vita under? Hane svarthätta, 22 juni 2014.

Nu i söndags var sista junitillfället, och kallare ringmärkning har vi nog aldrig varit med om vid Oxängen. Inte kändes det som juni inte när vi satt och huttrade och önskade att vi tagit på oss långkalsonger... det var heller inga mängder med fågel i näten även om vi fick några trevliga saker att titta på. Att jag missat rosenfinken gången innan gjorde inte så mycket, för denna dag fångades två sådana! Hanen är så vacker med sina hallonröda inslag i dräkten.

Rosenfinkar, 22 juni 2014.

Efter märkningen for några av oss vidare ut på nattsångarlyssning, vilken får anses som lyckad. Vi hade flera morkullor, några gräshoppsångare och inte mindre än tre flodsångare runt Vendelsjön. (Och då stannade vi inte på så många ställen.) Roligast var nog dock att vi vid ett stopp hörde en hornuggleunge som verkade ha nån slags duett med vad vi antog var honan då det lät som en typisk ugglehona. Ett lite väsande, hest typ vräsch eller nåt. En stund senare såg vi honan flyga över vägen och hon satte sig en bit ifrån och och fortsatte väsa. Spännande, det lätet hade ingen av oss hört förr!