Aegithalos: Tidig morgon vid Oxängen

Idag var det dags för ringmärkning igen! En lite småkylig morgon när vi kom fram, men solen var på väg upp och det kändes i luften att det skulle bli en skön dag. Vi satte upp näten strax efter klockan fyra och första rundan blev sen dagens bästa. Fem fåglar i vassnäten och tretton (om jag inte minns fel) i sumpen! Kul! Sen avtog det lite och dagen flöt på fint, och när näten var ihoppackade hade vi fångat 44 fåglar av 18 arter. Oxängen kanske inte har lika mycket fågel som fågelstationerna, men artrikedomen är det inget fel på!

Sävsångare, 1k. En av fem fångade under dagen.

44 fåglar är faktiskt ganska lagom, man hinner med att kika på varje fågel och gå igenom dem och kanske lära sig något nytt. Ibland är det faktiskt inte så lätt att avgöra om det är en vuxel fågel eller en ungfågel man har framför sig, det är inte alla som har tydliga ungfågeldräkter som skiljer sig från de vuxnas. Då får man gå igenom dem och lägga samman karaktärer och förhoppningsvis komma fram till något. De allra flesta fåglar kan trots allt åldersbestämmas.

Gärdsmyg, 1k. Att det är en ungfågel kan ses bl.a. på tydligt gula mungipor, men även på att bandningen på vingarna bildar jämna linjer. På en adult gärdsmyg är den mer hackig. Dessutom har den en ruggningsgräns, men det orkar jag inte gå in på.

Ett enkelt sätt att se att en fågel är adult är om den ruggar vingpennor. Ungfåglar hos de flesta arterna gör nämligen inte detta nu, när deras vingpennor (och stjärtpennor med för den delen) väl vuxit klart kommer de sitta på till nästa sommar. De adulta däremot sätter igång med att byta sina vingpennor efter häckningen, så om man fångar en fågel som ruggar vingpennor vet man att den är adult. Man får förstås se upp lite, en ungfågel som av nån anledning tappat en penna kan se ut som att den ruggar då en ny växer ut, men då är det sällan symmetriskt på båda vingarna. Och det finns naturligtvis undantag, hos vissa arter ruggar även ungfåglarna vingpennorna, men det är rätt ovanligt.

Vinge av grönfink, adult hane. Den konstiga vattringen på fjädrarna är inget som var på fågeln, det är nån
bieffekt av att jag förminskade bilden.

Grönfinken ovan behövde vi egentligen inte undersöka särskilt noga för att se att det inte är en ungfågel. Såhär granna är inte ungfåglarna (se bilden nedan). Men den ruggar också sina vingpennor. Jag har numrerat handpennorna och armpennorna så det är lättare att se. Alla armpennor är gamla och har alltså suttit i snart ett år. De kommer sen att ruggas utifrån och in, ungefär när fågeln kommit halvvägs i handpenneruggningen. Handpennorna har jag numrerat utifrån och in (den första är liten och syns inte på bilden) eftersom jag är van vid det, annars är det rätt vanligt vid ruggningsstudier att numrera dem inifrån och ut eftersom fågeln ruggar åt det hållet. Här är nummer 10 och 9 bytta och nya medan nummer 8 håller på att växa ut. Nummer 7-2 är gamla. Man kan se en liten nyansskillnad på de nya och de gamla pennorna där de nya är mycket fräschare och inte så blekta och slitna som de gamla. Ofta är det mycket tydligare än på denna fågel.