Hökuggla och hackspettar

Att se en hökuggla äta sork är en upplevelse i sig. Efter att med sorken i ena klon slitit ut bitar att svälja, stoppades till slut hela sorken in i gapet och försvann. Ben, päls och allt. Man undrar lite om det verkligen är gott.

Hökugglan ifråga befann sig vid allén upp till Sjöö slott, en mycket vacker plats. Denna uggla har också den goda smaken att föredra att sitta högst upp i träd, så den är lätt att se. När vi anlände igår hade ugglan precis varit ute och flugit och fångat sorken som den sen åt upp, och satt sig i toppen på ett av träden i allén, tydligen dess favoritplats. Ytterst vaksam hela tiden vred den på huvudet på ugglevis, man häpnas över hur de kan vrida så mycket på huvudet utan att röra kroppen.



Bilden här gör egentligen inte obsen rättvisa, det är mobiltelefon genom tub (60x förstoring) och den blev väldigt mörk och lite suddig. Men en hökuggla är det!

Dagen bjöd också på en pedagogisk lektion i hur man skiljer gröngöling och spillkråka åt på lätet, då båda hördes inom fem minuter av varandra. Gröngölingen visade också upp sig vackert. Då gjorde det inte så mycket att pilgrimsfalken som siktats vid Gnistarondellen inte alls var samarbetsvillig och inte kunde ses... var på platsen vid fel tid helt enkelt. Nåja. Funderar på att ta bussen ut dit idag (eller kanske cykla, vädret är fint) och se om falken dyker upp.