Då och nu i Hjälstaviken

När jag var liten, i början av 90-talet sådär, så fanns det inget fågeltorn vid Hjälstaviken. Istället klättrade man upp på Kvarnberget och såg ut över viken därifrån, en otrolig utsikt. Gäss och änder sågs bra, men jag har inget minne av att vi kunde urskilja några vadare därifrån. Nåväl, nu i helgen gick jag och M upp på berget för första gången sen 90-talet nån gång. Det är fantastiskt hur lite det egentligen har ändrat sig, det var precis som förr däruppe.

Här är utsikten från ett gammalt foto jag har, taget 7:e april 1991. Det är mer vass än vad det är nuförtiden, och inget fågeltorn på andra sidan, annars är det sig likt.



Nu i helgen var allting täckt i snö, islossningen har inte satt igång än, så några gäss är lite tidigt att spana efter. En räv sprang dock över isen i jakt på nåt ätbart, och en fjällvråk flög förbi. När vi gick tillbaka mot parkeringen över WWF-spången hoppade en skäggmeshane precis framför fötterna på oss. Otroligt söt sak. En fågel jag inte har nåt minne av att den fanns i Hjälstaviken '91. (Uppenbarligen har jag dåligt minne eller nåt, för M påpekar att det fanns det visst. Oh well. Men jag såg inga då, det är jag i alla fall säker på!)



Även om utsikten är underbar uppifrån Kvarnberget är jag glad att fågeltornet numera finns. Det är lite mer lättåtkomligt, och man kommer ju betydligt närmare fåglarna. Det ska bli väldigt roligt i vår när gässen anländer, är så roligt att stå i tornet och spana på dem. Det är ju en klar fördel med att se på fåglar jämfört med att gilla till exempel blommor, med fåglar kan man ställa sig på en plats och så brukar de dyka upp! Å andra sidan flyger inte ovanliga och vackra blommor iväg innan man hunnit se dem ordentligt....