onsdag 26 mars 2014

Prins Caspian och annat smått och gott

Pust! Det har varit två hektiska dagar på skådarfronten. Igår åkte jag tidigt till Hjälstaviken för att promenera runt hela viken, vilket tar sin tid. Jag började med att parkera vid Hårby och sen gå längs vägen till Skönsberg, detta för att inte skrämma upp alla gäss som gick på fälten.

Början av vandringen vid Skönsberg.
Det blåste lite men vid början av promenaden är man ju utvilad så det var med raska steg jag begav mig söderut längs vikens östra sida. Här var det mycket lä och solen tittade fram, underbart! Överallt sjöng grönfinkar och bofinkar, årets första taltrast sjöng lite tveksamt och satt fint i en entopp en stund, och hämplingarna hade intagit sina platser i enarna. En bit längre fram spelade en enkelbeckasin över fälten och rödhakarna porlade på. Jag gick upp på Kvarnberget och njöt av utsikten från bänken som står däruppe. Perfekt plats för fika. Så småningom gick jag ner och gick till gömslet där det dock blåste rakt in och var svinkallt. Dessutom knappt nån fågel förutom en salskrake som låg och sov i vasskanten.
På väg längs spången tänkte jag på gransångaren som jag fått höra höll till vid tornet på morgonen, och att den vore kul att höra. Naturligtvis hör jag precis då det bekanta silt-salt från träden vid strandkanten... gransångaren må inte vara särskilt varierad i sången men den är i alla fall lätt att känna igen!

Fin utsikt från Kvarnberget, där Länsstyrelsen satt upp en fin skylt om vad det är man ser.
I Parnassen var det mycket orädda nätväckor, och blåsipporna blommade redan. Härligt med blommor, äntligen! Vägen från Parnassen till tornet var lite av en pärs. Dels var det lerigt så jag halkade runt där, och dels hade vinden friskat i så det var rejäl motvind. Inte såg jag några fåglar heller förutom några korpar och nån stackars ängspiplärka som for runt i vinden. Från tornet kunde årets första bruna kärrhök ses innan jag nu ganska trött knatade tillbaka till bilen. Hem och dusch och mat och sen kolla Svalan och nästan sätta i halsen. Kaspisk pipare i Sörmland! Första fyndet för Sverige! Och därtill en hane i sommardräkt... helt galet.

Ja, så imorse bar det av mot Mörkö i närheten av Järna. Vi hittade fram till platsen och började gå i det lätta snöblandade regnet. Det var en bit att gå, först längst en grusväg (lerväg pga regnet...), och sen över en åkerkant (mer lera), över en trädesåker, sen forcera ett rejält krondike (ännu mer lera!) för att till sist komma fram dit den setts. Då hade den förstås precis gått över ett krön och sågs inte, men en snabb omlokalisering hundra meter och där gick fågeln helt öppet!

Kaspisk pipare, hane i sommardräkt!
 Den var oerhört läcker med sitt roströda bröstband och vita ansikte. I beteende påminde den om våra fjällpipare, den hukade sig och sprang små rusher på precis samma sätt. Den var dock betydligt mer långbent och med en tunnare näbb, och den var väldigt vacker. Allmänt jubel när fågeln fint visade upp sitt rostiga bröst.  Regnet gjorde ingenting...
Vi tog en sväng upp norrut på Mörkö till färjeläget där och såg en bunt ejdrar och storskarvar. Ejdrar är bra snygga alltså.


Det stora diket forceras på vägen tillbaka från piparen. Det krävde några offer i form av blöta skor! Själv var jag glad att jag valt stövlar denna dag.
Sen ikväll var det årsmöte med UOF, och som styrelsemedlem och allmänt aktiv måste jag ju förstås närvara. Det var ett trevligt möte som avklarades utan bekymmer, som vanligt alltså. Efteråt lyssnade vi på ett föredrag om nattskärror av Urban Rundström, oerhört intressant! Han berättade om sin ringmärkning och lite resultat och anekdoter om nätter i Smålandsskogarna. Jättekul med tanke på att jag följt hans blogg om det hela förut.

PS. UNT har en liten artikel om den svartstrupiga järnsparven här. Kul när det uppmärksammas!

Update: Tidningarna har uppmärksammat den kaspiske, nästan alla kör med samma TT-artikel. Här är den i SvD.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar