Äntligen vinter och vinterrace!

Nu har slutligen vintern kommit med snö och kyla, precis lagom till det årliga Vendelsjörallyt. I år var jag dessutom med för första gången! Fågelrace är verkligen en speciell form av fågelskådning. Det går helt enkelt ut på att man skrapar ihop ett lag (för detta race på 2-3 personer) och sen gäller det att se så många arter som möjligt inom en begränsad yta (i detta fall runt Vendelsjön) och inom den uppsatta tiden (i detta fall fyra timmar). Kommer man sent till målgång blir det avdrag av arter, något man inte har råd med såhär på vintern när det inte är mycket man ser!

(Del av) krysslistan!

Nåväl, vi samlades strax efter klockan åtta på parkeringen vid Vendelsjöns södra del och synkroniserade klockor och sånt. Så blåste Anders i pipan och starten gick! De flesta lag som tävlade hade varit med många gånger förr och lagt upp en rutt. Vårt lag, som var med för första gången, hade visserligen rekat lite men visste ändå inte riktigt vad som var den bästa strategin. Vilken sida av sjön var bäst att börja på? Köra medsols eller motsols?
Vi beslöt oss för att börja med att rota igenom den stora flock med siskor och annat som hållit till vid Åkra. Sagt och gjort. Tyvärr befann sig flocken rätt långt ute på fälten, och från utsiktsplatsen där stigen tog slut kunde vi knappt identifiera nånting i den. Ett snabbt beslut att röra oss närmare togs, även om det skulle ta lite tid. Ett bra beslut skulle det visa sig, inget annat lag valde att gå närmare vilket gav oss lite extraarter. Flocken som bestod av säkert en tusen fåglar bestod mest av gråsiskor men också massor av steglits. En varfågel skrämde upp allt men sågs tyvärr inte av alla i laget och fick inte räknas. Reglerna är hårda! En hämpling satte sig dock fint i ett träd och kunde tubas snyggt. En kort stund senare kunde vi urskilja locket av vinterhämplingar när de flög över oss. När vi pulsade tillbaka till bilen i den bitande vinden hade vi redan en listan på 17 arter, kändes som en bra början!

Sen gick det dock lite sämre ett tag. Varken strömstare eller turkduva ville visa sig där de brukar finnas, men en sparvhök flög över vägen och blev en bonus. Uppe vid Örbyhus satt en varfågel i en buske längs vägen och vi kunde pusta ut och inte gräma oss över att alla inte fått se den vid Åkra. En promenad i slottets omgivningar gav dock inte mer än entita och större hackspett, vi lyckades inte få in några stenknäckar här vilket var målet.

Nu rundade vi sjöns norra del och stannade till vid norra tornet. Längs vägen ner till tornet hade det veckan innan varit fullt av småfågel, men nu var det helt dött. Till slut fick vi i alla fall in svartmes och kungsfågel här. Ute i sjön var det helt tomt och i vassen fanns bara blåmesar. Vi for vidare och körde sakta för att kolla in matningarna hos folk längs vägen. Många var dock dåligt påfyllda och vi fick inte in nåt nytt här. Ett stopp vid Hovstugan var inberäknat och här hoppades vi på lite roliga arter. Döm om vår besvikelse när det var helt tomt på fågel när vi kom fram. Inte ett ljud och inte en fågel på matningen! Vi intog i alla fall lite fika, och efter en stund dök faktiskt ett meståg upp. Mest blåmes, men plötsligt satt en trädkrypare på matningen. Skönt!
Vi fortsatte söderut längs sjön, ivrigt spanande efter svan. Till slut fick vi också syn på en och riggade tubarna för att se vad det var. Sångsvan! Skönt att slippa missa den.

Retliga missar på tofsmes och nötskrika! Björktrast var svår i år...

Nu var tiden nästan slut och vi anlände till målgången med tio minuter tillgodo. Minuter som inte fick spillas, vi ställde upp tubarna och minsann, det gav resultat! På långt håll hittade vi klockan 12:26, fem minuter före målgång, en skruvande fjällvråk, vilket blev art nummer 30 i vår lista. Nu var det bara att vänta in alla andra (ingen kom för sent i år) och trava ner till Café Ängslyckan för artgenomgång och eftersnack. Vårt mål hade varit att inte göra bort oss fullständigt, och vi blev glatt överraskade av att 30 arter räckte till en tredjeplats. Två lag hade 31 arter och då vann det lag som fått in sin sista art tidigast. Alla hade i alla fall haft jätteroligt trots att det tydligen varit svårt i år.

Hygget vid Gubbo, innan snöfallet drog in.

Dagen efter racet tog vi det lugnare och åkte upp till Gubbo utanför Österbybruk för att spana in hökugglan som hållit till där. Den satt där så fint om än en bit bort, och två orrtuppar satt och såg ut som klumpar i ett par träd. En kort stund senare hittades också en tjädertupp i en talltopp, bingo! Inga andra fåglar sågs dock, och efter ett tag åkte vi hem via Knypplanvägen som var heltom på fågel. Så kan det vara!